Ny rapport om pedofilskandaler i kyrkan på Irland

Efter tre års arbete presenterades idag, den 26 november, på Irland en ny statlig utredning, den så kallade Murphy rapporten, om pedofili och sexuella övergrepp utförda av präster i ärkestiftet Dublin.  Rapporten, som omfattar nästan 700 sidor, säger att det inte finns något tvivel om att den katolska kyrkans ledning på Irland, inklusive de fyra föregående ärkebiskoparna i Dublin, under årtionden varit inblandade i att mörklägga dessa brott. Rapporten säger att även polisen och den irländska regeringen medverkat i mörkläggningen.  Både den irländska regeringen och den nuvarande ärkebiskopen i Dublin har idag kommenterat saken i starkt ångerfulla ordalag.

Rapporten visar hur de irländska myndigheterna överlät åt kyrkans ledare att ta hand om fallen rent internt kyrkligt istället för att anmäla dem vidare till rättsväsendet, så att de inte skulle bli kända i offentligheten. Det innebar i praktiken att offren blev rättslösa. Hundratals brott begångna mot barn från 1960-talet och ända in på 1990-talet blev aldrig föremål för någon rättslig prövning, eftersom man till varje pris ville undvika att svärta ner kyrkans anseende.

Ärkebiskop Diarmuid Martin i Dublin började sitt uttalande idag med orden: “Det är svårt att finna ord för att uttrycka vad jag känner idag… Inga ursäkter kommer någonsin att räcka till.”

Se även uttalandet idag av kardinal Desmond Connell, som var ärkebiskop av Dublin åren 1990-2004.

Källa: http://whispersintheloggia.blogspot.com  2009-11-26

Anglikansk-katolsk dialog fortsätter

Redan under måndagen, den 23 november, började upptakten för fortsättningen av den officiella ekumeniska dialogen mellan den anglikanska och den katolska kyrkan. Upptaktskonferensen pågår i tre dagar och hålls i Rom, hos det Påvliga rådet för de kristnas enhet. Konferensens uppgift är att förbereda den tredje fasen av den internationella anglikansk-katolska kommissionens (ARCIC) överläggningar.

Överhuvudet för den världsvida anglikanska gemenskapen, ärkebiskop Rowan Williams av Canterbury, träffade i lördags påven Benedictus XVI i ett längre privat samtal. Båda beskrev efteråt mötet som ”hjärtligt” och bekräftade att de ekumeniska samtalen mellan be bägge kyrkorna kommer att fortsätta.
ARCIC-kommissionen började sitt arbete redan 1970. Den första fasen av överläggningar pågick fram till 1981 och behandlade främst frågor om förståelsen av eukaristin och synen på kyrkans ämbeten. Den andra fasen pågick mellan 1983 och 2003.

Efter mötet med påven i lördags förklarade ärkebiskop Rowan Williams i en intervju med Vatikanradion att den tredje fasen av ekumeniska överläggningar behöver ta itu med flera svårlösta frågor, som exempelvis synen på påvens roll i kyrkan och frågan om kvinnliga präster. Rowan förväntade sig inte att det blir lätt att finna konsensus i dessa frågor, men han underströk samtidigt att han finner det glädjande att påven så tydligt ställer sig bakom att fortsätta den ekumeniska dialogen med den anglikanska kyrkan.

Även påvens senaste dokument om ett förenklat förfarande för korporativa konversioner från den anglikanska till den katolska kyrkan kom upp i samtalet i lördags mellan påven och ärkebiskop Williams. I sin intervju med Vatikanradion sade Williams följande om just den frågan. ”Jag ville förstås ge uttryck för mitt missmod över det sätt på vilket konstitutionen ‘Anglicanorum coetus’ blev offentliggjord. Många anglikaner, inklusive jag själv, känner sig undrande över omständigheterna under vilka dokumentet blev publicerat, däremot inte så mycket över själva dess innehåll. Jag uttryckte min personliga uppfattning om detta till påven, och jag hade intrycket av att han lyssnade med ett mycket vänligt sinnelag.”

Ärkebiskop Williams tog i radiointervjun också avstånd från att det nya påvliga dokumentet vore ett slags överraskningsanfall mot den anglikanska kyrkan: ”Människor blir romersk-katolska därför att de vill bli romersk-katolska, eftersom deras samvete bjuder dem att göra så, eftersom de tror att det är Guds vilja att de bör göra så. Och jag önskar dem Guds välsignelse för deras steg. Jag menar inte att man ska uppfatta det nya dokumentet som ett försök från den katolska kyrkans sida att ”fiska själar” i andra samfund, det tror jag inte alls är falllet.”
Kathpress 2009-11-23

Jonas Gardell och sanningen

Nu kan det vara dags att sammanfatta de senaste dagarnas mediepådrag angående Jonas Gardells tvist med Vatikanen. Som bekant for han till Rom för att göra en tv-inspelning för Sveriges television men vägrades tillstånd att filma inne i Peterskyrkan. Han tog det personligt och ansåg sig förföljd av den katolska kyrkan. I ett uttalande i Sveriges radio beskrev han Vatikanens nej som ”jämförbart med en bannbulla”. Han beskyllde också biskop Anders Arborelius i Stockholm för att ha kontaktat Vatikanen för att hindra honom att få tillträde. Presschefen för Stockholms katolska stift Maria Hasselgren meddelade dock omgående att biskopen inte alls hade haft någon sådan kontakt med Vatikanen i denna fråga, varpå Gardell på sin personliga blogg anklagande Maria Hasselgren för att ljuga om saken, en anklagelse som Gardell inte har kunnat presentera några belägg för.

Sedan blev det tv-debatt om saken i SvT igår kväll, torsdagen den 19 november, som om frågan om Gardells tillstånd att filma i Peterskyrkan vore en viktig angelägenhet av allmänintresse. Gardell visade i tv-programmet upp ett plastkort som enligt honom själv var hans tillstånd att få filma i Peterskyrkan. Varför hade han då ändå blivit vägrad, och vad låg bakom detta?

Maria Hasselgren förklarade å sin sida att det överhuvudtaget inte ges några tillstånd för tv-inspelningar med kommentator eller programledare inne i Peterskyrkan. Det var alltså i enlighet med gängse gällande regler som Gardell förvägrats ett sådant tillstånd. Men tillståndet som Gardell visade upp i tv-rutan då, hur var det med det? Det visade sig efter att programmet sänts att plastkortet som Gardell visade upp i tv-rutan inte alls var något inspelningstillstånd utan en vanlig pressackreditering till en påveaudiens i audienshallen. Idag har Gardell själv på sin personliga blogg beklagat detta misstag med hänvisning till att det var hans filmproducent, Ulrika Nulty, som givit honom fel plastkort. Ikväll, fredagen den 20 november, har Ulrika Nulty gentemot tidningen Dagen dessutom förklarat att de enda bevis som man har på att man först fick ja till att filma i Peterskyrkan är muntliga. Några exakta citat eller namn på personer i Vatikanen som gett ett första löfte och sedan ett avslag kan hon inte uppge.

Gardells missnöjesförklaring gentemot den katolska kyrkan, uppbackad av ett massivt svensk medieuppbåd, tycks alltså vid närmare påseende knappast ens vara värt en storm i ett vattenglas. Gardell verkar aldrig ha haft något tillstånd som kunde tas ifrån honom, och han har heller inte utsatts för någon diskriminering från Vatikanens sida. Men han var sårad över att inte få filma så som han själv ville och så gjorde han en stor sak av en ren bagatell. Gardell såg det som att han – en framstående teolog och hedersdoktor, som han beskrev sig själv i en intervju med Sveriges radio – hade utsatts för ett övergrepp från en inskränkt och maktlysten kyrka. Han fick också snabbt medhåll i debatten: en Expressenjournalist drog upp alla de vanliga anklagelserna mot den katolska kyrkan som cirkulerat i medierna under det senaste halvåret och utpekade kyrkan som fundamentalistisk.

Kunde nu detta ha hänt om Jonas Gardell istället hade blivit stoppad någon annanstans med sin önskan att få filma i känsliga offentliga miljöer, låt oss säga i Buckingham Palace eller Louvren? Nej, naturligtvis inte. Men den katolska kyrkan är en skottavla som man enklare kan vinna poäng på. Tycktes det i varje fall till en början. Fast riktigt så lyckat blev det väl till slut ändå inte denna gång.

För ytterligare information se Stockholms katolska stifts hemsida.

Per Beskow 2009-11-20

Rowan Williams besöker Rom

Överhuvudet för den världsvida anglikanska gemenskapen, ärkebiskopen av Canterbury, Rowan Williams, är just nu under dessa dagar på besök i Rom. Den ursprungliga anledningen till besöket är firandet av 100-årsdagen av födelsen av kardinal Johannes Willebrands, en av den internationella ekumeniska rörelsens pionjärer.

Jesuitordens universitet i Rom, Gregoriana, anordnar ett symposium med anledning av hundraårsdagen av Willebrands födeöse, och en av huvudtalarna är kardinal Walter Kasper, chef för det Påvliga rådet för kristen enhet. Tillsammans med Rowan Williams deltar också kardinal Kasper i en ekumenisk vespergudstjänst på fredagskvällen i ”Oratorio del Caravita”, ett centrum för engelsktalande kristna i Rom.

Ärkebiskop Rowan Williams besök i Rom pågår från torsdag till söndag. Rowan Williams har i sin delegation med sig ekumenikexperten

Christopher Hill, biskop av Guildford. Under sitt besök kommer de båda anglikanska biskoparna att träffa flera högt uppsatta representanter för olika institutioner i Vatikanen.

Imorgon, lördag den 21 november, ska Rowan Williams träffa påven Benedictus XVI till ett privat möte mellan fyra ögon. Ett av de centrala samtalsämnena blir säkert de nya regler som påven häromveckan genom dokumentet ”Anglicanorum coetibus” utfärdade för anglikaner som önskar konvertera till den katolska kyrkan.

Det är tredje gången Rowan Williams besöker Benedictus XVI. De båda föregående besöken ägde rum i november 2006 och i maj 2008.

Kathpress 2009-11-20

Hopp om möte mellan påven och Moskvas patriark

”Vi rör oss allt tydligare mot ett möjligt möte mellan påven och Moskvas patriark.” Det bekräftade nyhetsbyrån Interfax som citerar chefen för Moskvapatriarkatets utrikesdepartement, ärkebiskop Hilarion (Alejev) vid en presskonferens i Moskva i onsdags, den 11 november. Relationerna mellan den katolska och den rysk-ortodoxa kyrkan förbättras hela tiden och ett möte mellan de bägge kyrkornas ledare blir nu alltmer sannolikt. Något konkret datum finns det naturligtvis inte ännu, men likväl finns det enligt Hilarion en ”önskan på båda sidor om att nu börja förbereda ett sådant möte”. Så sent som i oktober dementerade Hilarion spekulationer i ryska medier om ett eventuellt förestående möte.

Förutsättningen för ett möte är dock att man lyckas hitta en gemensam plattform för samtalen om alla återstående stridsäpplen. Som exempel på ännu olösta problem nämnde ärkebiskop Hilarion en lösning av de ekumeniska spänningarna i Ukraina. Sedan 1990-talet ska där den lokala ”känsliga överkonfessionella jämvikten” ha rubbats. Detta tillstånd är fortfarande ett problem, enligt ärkebiskopen.

Ett ”mindre problem idag än för tio år sedan” utgör, enligt Hilarion, frågan om ortodoxa troende som konverterar till katolicismen. Hilarion betecknade vid presskonferensen i Moskva den nuvarande påven Benedictus XVI som en ”mycket återhållsam man”, som inte driver någon expansiv politik för ”den katolska kyrkans utvidgning inom traditionellt ortodoxa områden”.

Signalerna från Moskvapatriarkatet är positiva i den katolsk-ortodoxa dialogen efter valet av Kirill I, enligt Hilarion. ”Patriarken kommer att ytterligare fördjupa relationerna med de andra kristna konfessionerna och därmed fortsätta att följa den linje som han redan följde innan han valdes till patriark.”

Kathpress 2009-11-13

Felaktiga rykten om Jonas Gardell och Vatikanen

I Svenska massmedier cirkulerar just nu (bland annat via  Sveriges Radio och Aftonbladet) påståenden om att den svenske katolske biskopen Anders Arrborelius ska ha stoppat Jonas Gardell från att filma i Peterskyrkan i Rom. De uppgifterna stämmer inte.

Jonas Gardell, som själv intervjuades om saken i SR:s ”Studio Ett” i eftermiddags, berättar att han håller på att göra en film för SvT och att han sedan tidigare erhållit tillåtelse från Vatikanen att filma i Peterskyrkan i Rom, men att detta tillstånd nu plötsligt dragits tillbaka. Gardell antar att tillståndet dragits in efter påtryckningar från biskop Anders Arborelius i Stockholm.
Signum har dock ikväll (onsdag 11/11 klockan 21.30) – förmedlat via biskopens pressekreterare – fått det bekräftat från biskop Anders Arborelius själv att han överhuvudtaget inte alls har haft några kontakter med Vatikanen i denna fråga. Man kan förstås spekulera i om kanske andra personer i Sverige kan ha kontaktat Vatikanen i ärendet, men det är inget som biskop Arborelius känner till.
Ulf Jonsson 2009-11-11

Påvens anglikanska konstitution

Benedictus XVI har den 4:e november utfärdat en apostolisk konstitution, Anglicanorum coetibus, där han öppnar möjligheten för anglikaner att korporativt ansluta sig till den katolska kyrkan. En ny organisationsform inrättas, kallad ”personalordinariat”, som står under Troskongregationen. Ett ordinariat liknar ett stift men står under ledning av en ordinarius som kan vara antingen biskop eller präst. Ordinarius utses av påven och kommer att få befogenhet att upprätta nya församlingar, inrätta seminarier för prästutbildning och godkänna nya kloster. Vid sin sida har han ett styrande råd som består av sex präster och som deltar i besluten. Ordinariaten skall också ha ansvar för sin egen ekonomi.

Denna anordning är till för hela grupper som önskar övergå till den katolska kyrkan, men även enskilda personer kan ansluta sig till någon av dem. Konstitutionen har tillkommit på begäran av en sådan grupp, Traditional Anglican Communion (TAC), som skilde sig från den anglikanska kyrkogemenskapen redan 1991. Den gruppen sägs ha omkring 400 000 medlemmar och finns runtom i det forna brittiska imperiet. TAC:s ledare, biskop John Hepworth i Australien har redan tackat ja till påvens erbjudande med stor tillfredsställelse.

Från anglikanskt håll har man framför allt lagt fram två önskemål: att man i gudstjänsten får bibehålla vissa traditionella anglikanska bruk och att redan gifta anglikanska präster skall kunna få katolsk prästvigning. Det första vållar inga svårigheter. Ifråga om det andra önskemålet heter det i den påvliga konstitutionen att celibatet skall vara norm också inom ordinariaten, men att prästvigning av gifta män kan ske under vissa omständigheter. Ett lite mer oväntat medgivande, mer symboliskt än praktiskt, är att gifta anglikanska biskopar som övergår till den katolska kyrkan visserligen inte kan bli biskopsvigda, men att de skall få rätt att behålla sin titel och också att bära biskopliga insignier.

Per Beskow 2009-11-10

Biskopsvigningar och ekumeniska ansträngningar

I helgen har Svenska kyrkan fått två nya biskopar. Under söndagsförmiddagen vigdes Tuulikki Koivunen Bylund till ny biskop för Härnösands stift och Eva Brunne till ny biskop för Stockholms stift. I kölvattnet till kyrkomötets kontroversiella beslut häromveckan om att införa  ett könsneutralt äktenskapsbegrepp har det spekulerats kring hur den ekumeniska uppslutningen skulle bli vid söndagens biskopsvigningar. Den nya biskopen för Stockholms stift lever som bekant i ett samkönat förhållande.

En blick på processionsordningen i gudstjänstagendan är upplysande. En rad samfund som tidigare brukat sända representanter till biskopsvigningarna i Uppsala lyser med sin frånvaro. Så har bland annat de evangeliska kyrkorna i Baltikum helt uteblivit, medan Church of England representeras på kaplansnivå, istället för som brukligt på biskopsnivå. Till skillnad mot hittillsvarande praxis har de katolska och ortodoxa kyrkorna, liksom pingströrelsen, inte sänt några representanter denna gång. Tillsammans utgör katoliker, ortodoxa och pingstvänner runt 90 % av världens alla kristna. Hur diplomatiskt man än försöker formulera sig går det knappast att dra någon annan slutsats än att Svenska kyrkans relationer till kristenheten i stort för närvarande är påtagligt ansträngda.
Ulf Jonsson 2009-11-08

Hubertus Brandenburg i intervju om åren som biskop i Sverige

Som tidigare meddelats avled den förre biskopen i Stockholms katolska stift, Hubertus Brandenburg, igår, onsdagen den 4 november. Han var vid sin bortgång 85 år. Från november 1977 till november 1998 var han andligt överhuvud för katolikerna i Sverige.

År 2003 publicerade Signum en utförlig intervju med biskop Hubertus, där han blickar tillbaka på sin personliga livsväg, men framför allt berättar om sina 20 år som biskop för Stockholms katolska stift. Intervjun ger många intressanta inblickar i vad det innebär att komma till ett nytt land och bli biskop för en liten katolsk minoritetskyrka involverad i en snabb förändringsprocess. Intervjun gjordes av historikern Yvonne Maria Werner och finns tillgänglig här.

Ulf Jonsson 2009-11-05

Biskop Hubertus Brandenburg har avlidit

Stockholms katolska stifts förre biskop Hubertus Brandenburg har avlidit idag, onsdagen den 4 november. Han var vid sin bortgång 85 år och avled på sjukhus i Osnabrück, Tyskland, efter en längre tids sjukdom.

Hubertus Brandenburg var biskop i Stockholms katolska stift 1978-1998. Under biskop Hubertus ledning tog stiftets organisation allt mer form. Han var angelägen om att katolikerna runt om i landet skulle få sina egna församlingskyrkor och 1980-90-talen fick se detta bli verklighet.

Ekumeniken var viktig för honom, och det var under hans tid som biskop som den katolska kyrkan på allvar tog plats i ekumeniska råd på nationell och lokal nivå i Sverige. En stor händelse under hans episkopat var när Johannes Paulus II som förste påve besökte Sverige i juni 1989.

Biskop Hubertus kommer, enligt sitt eget önskemål, att begravas i Osnabrück. Detta förutses äga rum den 14 november. Biskop Anders Arborelius kommer att fira en requiemmässa i katolska domkyrkan i Stockholm tisdagen den 17 november kl. 17.00.

Requiescat in pace.

För mer information: www.katolskakyrkan.se