Zambia: Kyrkan kritiseras för försvar av homosexuella

Den katolska kyrkan i Zambia kritiseras nu av landets regering för att man försvarar homosexuella personers mänskliga rättigheter. De katolska biskoparna å sin sida hävdar att regeringen bedriver en förtalskampanj mot kyrkan eftersom man försvarar de homosexuella.

Ordföranden för de katolska biskoparna i Zambia, biskop George Lungu, offentliggjorde i dag, söndag den 29 maj, ett gemensamt uttalande av landets biskopar, som ska läsas upp i landets katolska kyrkor. I uttalandet säger biskoparna att man inte vill lägga sig i partipolitiska frågor, men att man vill tala å deras vägnar som inte har någon röst i samhället.  Man beklagar att de statliga massmedierna de senaste månaderna har bedrivit en kampanj mot katolska kyrkan för hennes försvar av de homosexuellas rättigheter. Det är tydligt, säger man, att kampanjen är koordinerad och avsedd som ett inlägg i den pågående presidentvalskampanjen. En tredjedel av landets invånare är katoliker.

I dagens uttalande beklagar biskoparna i Zambia att kyrkans morallära regelbundet framställs på ett missvisande sätt i de statliga massmedierna, som om kyrkan ville främja utbredningen av homosexualitet. I ett uttalande nyligen förklarade biskoparna att kyrkan visserligen betraktar homosexuella handlingar som en allvarlig synd, men att homosexuella personer inte får diskrimineras utan att de ska respekteras precis som andra människor. I Zambia är homosexuella handlingar förbjudna enligt lag.

Kathpress 2011-05-29

Läs mer här.

Svenskkyrklig statistik – några tillägg

Med anledning av några kommentarer kring bloggposten om svenskkyrklig statistik häromdagen kan kanske några tillägg vara på sin plats.

En ljuspunkt i statistiken för 2010, som inte uppmärksammades i förra bloggposten, är att nedgången i andelen konfirmerade av alla 15-åringar hejdats. Även om antalet konfirmerade gått ned har denna minskning precis motsvarat minskningen i antalet 15-åringar totalt (antal födda barn minskade snabbt under mitten av 90-talet). I och med att andelen 15-åringar som är medlemmar i Svenska kyrkan dessutom sjunker, stiger till och med andelen 15-åringar i Svenska kyrkan som låter konfirmera sig (från 39,8 procent av alla tillhöriga 15-åringar 2009 till 40,6 procent av alla tillhöriga 15-åringar 2010). Tidigare har andelen 15-åringar som låter konfirmera sig minskat varje år sedan 1993, såväl i förhållande till alla 15-åringar som till tillhöriga 15-åringar. Här ses alltså ett positivt trendbrott!

Vad gäller den ökning av antalet barn i söndagsskola som rapporterats i flera media är dock värdet av den informationen mer tveksamt. Antalet barn i söndagsskola ökar visserligen, men antalet barn i såväl barntimmar som i kyrkans förskola minskar, dessutom betydligt mer än vad söndagsskolan ökar. Totalt sett ökade deltagandet i den regelbundna verksamheten något förra året, medan besöken i öppen verksamhet minskade. Det är svårt att dra några slutsatser ur detta.

Erik Åkerlund 2011-05-26

Kina stramar åt tyglarna

Under svåra förhållanden firade de katolska kristna i Kina på tisdagen den 24 maj Mariahögtiden ”Maria de kristnas hjälp”. Med anledning av festen ”vår kära Fru av Sheshans fest”, som den kyrkliga firningsdagen i Mittens rike kallas, vallfärdar troende till pilgrimsorten Sheshan utanför Shanghai, för att be Maria om förbön – under de kinesiska myndigheternas vakande öga, vilka redan under de senaste dagarna har låtit gripa åtskilliga av företrädarna för den Romtrogna underjordiska kyrkan för att förhindra vallfärden. Även tidigare år har många pilgrimer avvisats av myndigheterna. Enligt hjälporganisationen för förföljda kristna, Open Doors, har den regimtrogna kontrollen av kristna i Kina tilltagit som följd av omvälvningarna i Arabvärlden. Den kinesiska regimen har under senare tid ”stramat åt tyglarna”, säger Open Door-medarbetaren Daniel Ottenberg till Kölner Domradio och exemplifierar:

”Tänk exempelvis på den protestantiska kyrkan i Peking, som av sin hyresvärd blev tillsagd: ni kan inte stanna kvar här. Och nu står kyrkan med över 1 000 medlemmar bara på gatan, där de dessutom hänvisar till religionsfriheten i författningen för att bekänna sin tro. För närvarande är den kinesiska regimen mycket rädd för folksamlingar på gatorna och man stoppade gudstjänsten. Vi har sedan dess varje vecka fått rapporter om kristna som gripits; de flesta friges efter ett par dagar, men det är en sorts maktdemonstration.”

Open Doors – liksom även många kinesiska kyrkliga företrädare – förklarar den hårdnande pressen inför Mariafesten med påven Benedictus XVI:s böneuppmaning förra veckan. Påven, som själv utsett den 24 maj till världsböndag för kyrkan i Kina, uppmanade till solidaritet med kyrkan i Kina och påminde den kinesiska kyrkan dessutom om enheten med Rom. Det kinesiska utrikesdepartementet reagerade omedelbart:

”Det kom omedelbart ett ställningstagande, att religionsfriheten i Kina är helt fantastisk, vilket man på goda grunder kan betvivla. Och därför skulle jag vilja säga: Ja, detta är en reaktion på påvens tal.”

Vatikanradion 2011-05-24

En av världens äldsta kyrkor utgrävd

I den antika staden Laodicea har turkiska arkeologer grävt fram en av världens äldsta kyrkor. Chefen för utgrävningen, Celal Simsek, uppger för den tyska katolska nyhetsbyrån KNA att kyrkan uppfördes någon gång mellan år 313 och 320, omedelbart efter att förföljelserna av de kristna upphörde i och med Milano-ediktet år 313.

Därmed är byggnaden inte bara en av de äldsta kyrkorna i hela världen, förklarar Simsek i intervjun. Till skillnad från andra kyrkor från 300-talet har denna dessutom varit täckt av jord under mycket lång tid, vilket har lett till att den bevarats i originalskick. Av den anledningen hoppas man att den ska skänka nya insikter kring kristendomens tidiga historia och kyrkoarkitekturens utveckling.

Kyrkan upptäcktes förra året tack vare underjordiska mätningar, och utgrävningarna har pågått sedan dess. Man hoppas att kyrkan efter vidare restaurationsarbeten kommer att bli möjlig att besöka från och med nästa år. Med tanke på hur viktig kyrkan är för den kristna världen kommer Turkiet kanske också att bjuda in påven Benedictus XVI till invigningen, spekulerar utgrävningens chef Simsek.

Den antika staden Laodiocea, som låg i Frygien, omnämns i Uppenbarelseboken i Nya testamentet som platsen för den sjunde kristna församlingen som får ett eget brev från Kristus. Den nuvarande staden ligger i Turkiet, nära staden Denizli.

Kathpress 2011-05-18

Rapport från Jesusmanifestationen

Sedan några år tillbaka arrangeras Jesusmanifestationen i Stockholm. Denna händelse, som samlar tusentals kristna från olika kyrkor och samfund, tycks vara ett tecken i tiden för hoppet om enandet av Kristi kropp. På flera platser i Stockholm var folk i dag församlade för att berätta om Jesus och kristen tro. Och från dessa utspridda platser samlades alla sedan i Kungsträdgården för en gemensam gudstjänst.

Katolska kyrkan var tillsammans med andra församlingar i Stockholm representerade i Fatbursparken ett stenkast från Katolska domkyrkan på Söder och i parken höll biskop Anders Arborelius ett uppskattat tal om vårt behov av våra trossyskon från andra länder och hur vi aldrig skall  tappa fokus på Jesus Kristus, trons upphovsman och fullkommnare.

Marschen avgick sedan med plakat och sång av en afrikansk kör, från Fatbursparken via Hornsgatan och Gamla Stan för att avslutas i Kungsträdgården.  På stora scenen framfördes musik under ledning av Frälsningsarmén, böner och olika hälsningar (bland annat från Drottning Silvia) lästes upp. Talarna och sången avlöste varandra i en och halv timme. Under några minuter tystnade hela Kungsträdgården då en video med vittnesbörd och hälsningar från förföljda kristna i Mellanöstern visades. Det berättades om förtrycket och förföljelsen av kristna i Yemen, Irak och Egypten. Hur våldets spiral aldrig verkar sluta, men också om hoppet som finns hos dem.  Hur många människor som idag verkligen samlades i Kungsträdgården i Stockholm för att delta i årets Jesusmanifestation tycks det råda delade meningar om i pressen så här i efterhand. Vad som faktiskt skedde, och det är långt mycket viktigare än det exakta antalet deltagare, var att olika människor, med olika bakgrund fick samlas i bön och vittna om Jesus Kristus, och vi gjorde det utan att frukta för vårt liv, denna frihet, som tyvärr inte gäller för alla kristna och som är så lätt att ta för given.

Fredrik J Wängström 2011-05-21

Svenskkyrklig statistik

Ny statistik för år 2010 har just kommit från Svenska kyrkan. Ur denna kan man ta fram några intressanta fakta och urskilja några trender. Det mest slående är kanske att deltagandet vid söndagens huvudgudstjänst i Svenska kyrkan minskade med 8 % under förra året – från omkring 5,0 miljoner totalt under 2009 till omkring 4,6 miljoner totalt under 2010. I absoluta siffror hamnar man på ett deltagande på någonstans runt 90 000 varje söndag i Svenska kyrkan (att jämföras med cirka 25 000 i den katolska kyrkan i Sverige). Det innebär att deltagandet vid söndagens huvudgudstjänst i Svenska kyrkan ganska precis har halverats sedan 1990, då man började föra statistik över detta.

Andelen människor i Sverige som är med i Svenska kyrkan har minskat med omkring 1,3 % per år sedan år 2000, så också förra året. Exakt 70,0 % av Sveriges befolkning är numera medlemmar. Det innebär alltså att snart endast två tredjedelar av Sveriges befolkning är medlemmar, samt att med nuvarande utveckling omkring hälften av landets befolkning kommer att vara det år 2025.

Man kan vidare se ett intressant samband mellan konfirmation och dop: andelen döpta följer andelen konfirmerade med ganska precis 17 års fördröjning. Detta är knappast överraskande, givet att det borde finnas ett starkt samband mellan att konfirmeras och att senare låta döpa sina barn (vilket ju bör ske med just omkring 15 års mellanrum). Ännu i mitten av 80-talet låg andelen konfirmander av Sveriges befolkning på omkring 70 % (69,0 % år 1985); vid millenieskiftet var andelen döpta runt 70 % (70,1 % år 2002). Under 90-talet minskade dock konfirmandernas andel av 15-åringarna snabbt, något som åtföljdes av minskande andel dop under 2000-talets första decennium. I mitten av 90-talet var andelen konfirmander omkring 50 % (53,2 % år 1994); idag är andelen döpta barn i Svenska kyrkan omkring 50 % (53,7 % år 2010) av befolkningen. Eftersom andelen konfirmander är nere på är omkring 30 % idag (32,5 % år 2010) bör alltså omkring 30 % av alla barn komma att döpas i Svenska kyrkan år 2025 (detta taget mellan tummen och pekfingret).

För att jämföra medlemstalen med den katolska kyrkan i Sverige kan man säga att Svenska kyrkan varje år minskar med nästan lika många medlemmar som katolska kyrkan i Sverige har totalt. Fast det sker ju utifrån ett medlemsantal på 6,5 miljoner medlemmar – en storleksordning som inget annat samfund i Sverige kan mäta sig med. En avgörande fråga för Svenska kyrkan torde dock vara hur den snabbt sjunkande trenden för söndagsgudstjänsten kan vändas.

Erik Åkerlund 2011-05-19

100 år sedan Gustav Mahlers bortgång

Onsdagen den 18 maj är det hundra år sedan kompositören Gustav Mahler gick ur tiden. Mahler föddes 1860 i en judisk familj i Mähren. Han studerade vid konservatoriet i Wien, där han bland sina lärare hade en annan av tidens nydanande symfoniker, Anton Bruckner. Mahler verkade som dirigent vid flera av världens ledande teater- och operascener, däribland hovoperan i Wien och Metropolitan i New York.  Mot slutet av sitt liv, 1897, konverterade han till den katolska kyrkan genom att döpas i St Ansgars kyrka i Hamburg. I Hamburg skrev han också ett av sina mest religiöst präglade verk, symfoni nr 2, Uppståndelsesymfonin.

Läs här Birgit Ahlberg Hyses artikel Kompositör före sin tid – Gustav Mahler ur senaste numret av Signum.

Troskongregationen preciserar föreskrifter mot sexuella övergrepp

I ett dokument publicerat idag, måndag den 16 maj, har Troskongregationen i Vatikanen preciserat sina föreskrifter för hanteringen av prästers sexuella övergrepp mot minderåriga. Alla katolska biskopskonferenser i hela världen ska före maj månad år 2012 ha utarbetat egna riktlinjer för hantering av sådana fall, i linje med det nya dokumentets föreskrifter. I sin skrivelse fastslår Troskongregationen att sexuella övergrepp på barn inte endast är ett brott ur kyrkorättslig synvinkel, utan också är ett allvarligt brott inför den statliga lagstiftningen. Därför måste alla misstankar om sexuella övergrepp inom kyrkan polisanmälas, så att de kan bli föremål för rättslig prövning i domstol.

Den nya skrivelsen för att hjälpa biskopskonferenserna med att utarbeta riktlinjer för behandlingen av fall av sexuella övergrepp mot minderåriga som begåtts av präster omfattar fem sidor.

Den första punkten (av tre) tar upp ”allmänna aspekter” och behandlar frågan om offren, förebyggande skydd av minderåriga, utbildningen av präster och ordensfolk, handledning av präster samt samarbetet med statliga myndigheter. Kyrkan ”måste” – heter det in den första punkten – ”visa sin beredskap att lyssna till offren och deras anhöriga och se till att de får psykologisk hjälp.”

Skrivelsen lovordar de initiativ som enskilda biskopskonferenser redan har tagit för förebyggande åtgärder i form av handlingsplaner. Dessa handlingsplaner har på sina håll fungerat som ”modeller” att följa för samhället som helhet, i hanteringen av fall av sexuella övergrepp.

När det gäller utbildningen av blivande präster så ska prästseminarier, som utbildar stiftspräster, till kandidaterna förmedla en positiv syn på kyskhet och celibat. Man riktar särskild uppmärksamhet på prästkandidater som byter från ett till ett annat prästseminarium. I dessa fall måste de överordnade ovillkorligen informera varandra ömsesidigt om orsakerna till byte av utbildningsort. Vid ett flertal tillfällen de senaste åren har det förekommit att prästkandidater, som avvisats från ett prästseminarium, har sökt sig till andra utbildningsorter utan att först redovisa sin bakgrund inför den nya seminarieledningen. Detta har i vissa fall fått allvarliga konsekvenser.

Vatikanen uppmanar i det nya dokumentet de katolska biskoparna runt om i världen eftertryckligt, att göra ”alla upptänkliga insatser” när möjliga fall av övergrepp mot barn, begångna av en präst, misstänks föreligga. Som en försiktighetsåtgärd kan biskopen begränsa den berörde prästens arbetsfält till dess att anklagelserna har prövats. Dessutom måste biskopen göra en polisanmälan i enlighet med den statliga lagstiftningen i det berörda landet. Detta gäller inte bara för lagbrott som präster har gjort sig skyldiga till, utan också för sådan begångna av ordensfolk och lekfolk som arbetar i kyrkliga institutioner.

Den andra punkten i skrivelsen sammanfattar de gällande kyrkliga normerna för hantering av sexuella övergrepp. Troskongregationen erinrar om att inköp och innehav samt spridning av barnpornografiskt material är straffbart enligt kyrkorätten.

Om misstanke om sexuella övergrepp mot barn föreligger, så måste biskopen respektive ordensledningen sätta igång en kyrkorättslig förundersökning. Om beskyllningen visar sig vara trovärdig ska biskopen vidarebefordra ärendet till Troskongregationen. Troskongregationen ska i sin tur göra en slutgiltig bedömning av prästens skuld. Finner man att prästen är skyldig så ska ett straff utan tidsbegränsning ges, som till exempel att den skyldige avsätts från prästämbetet (så kallad suspendering). Detta är det tyngsta straff som kyrkorätten förfogar över. Vid mindre allvarliga förseelser kan prästens arbetsfält inskränkas. Han kan då antingen få tillåtelse att ägna sig åt viss verksamhet men utestängas från varje form av kontakt med barn, eller helt och hållet förbjudas att verka offentligt. Men möjligheten för en präst att återgå till en ordinarie tjänstgöring med själavård ”är utesluten om denna tjänst innebär en fara för minderåriga eller väcker anstöt i församlingen”. Den sistnämnda preciseringen är viktig, eftersom det ibland har inträffat att en skyldig präst har omplacerats, vilket lett till starka protester i de berörda församlingarna.

Vidare heter det i den tredje delen av det nya dokumentet (”Anvisningar om tillvägagångssätt för de ansvarig”) att en person som har blivit offer för sexuellt övergrepp och har anmält brottet ska behandlas respektfullt. De kyrkliga tjänstemännen är förpliktade att erbjuda offren själavård och psykologisk hjälp. Den rådgivande kommissionen – som några biskopskonferenser har utsett (exempelvis den tyska, österrikiska och schweiziska) – för granskning och utvärdering av enskilda fall, kan dock inte ersätta den berörde biskopens egna bedömning.

Vatikanradion 2011-05-16

Läs hela dokumentet på engelska här.

Läs John L Allens kommentar till det nya dokumentet här.

Vatikanens nya regler mot sexövergrepp

I dag, måndag den 16 maj, har Vatikanen publicerat ett nytt dokument med regler för arbetet mot sexövergrepp inom kyrkan. Enligt de nya reglerna, som ska tillämpas över hela världen, fastställs exempelvis att alla misstankar om övergrepp inom kyrkan måste polisanmälas. Biskoparna världen över åläggs dessutom att göra vad de kan för att ge stöd och återupprättelse till dem som utsatts för övergrepp.

Mer information följer inom kort.

Mer information på engelska här. Läs Vatikanens nya dokument här.

Red., 2011-05-16

”Vem avgör?” – En replik till Lena Andersson

I sin kolumn i Dagens Nyheter den 7 maj vill Lena Andersson egentligen diskutera de rättsliga aspekterna av USA:s insats mot Usama Bin Laden. Men läsaren får snabbt intrycket att detta resonemang inte är så centralt. Istället trasslar hon in sig i en absurd historisk jämförelse när hon hävdar att Bin Laden och påven (!) sitter i samma båt: båda är på sitt sätt massmördare. Det vill säga, Andersson återfaller i sin ständiga trosbekännelse: all religion är ond och måsta avskaffas.

Den fråga hon ställer är ”Vem avgör?”. Ja, vem avgör om ett liv är värdefullt eller inte, vem avgör om och när man får döda en människa? Kopplat till abortfrågan, som hon själv tar upp för att styrka sin tes, blir det hur tydligt som helst. Gällande praxis i exempelvis Sverige har i själva verket öppnat ”oanade möjligheter”. De tiotusentals barn som här varje år dödas i moderlivet bedöms inte vara värda att leva och bevärdigas ingen rättslig ”process”.

Att förespråka att rättsstatliga normer ska gälla också för terrorledare, samtidigt som man hävdar en oinskränkt rätt till abort, ter sig dock minst sagt motsägelsefullt och är föga övertygande. ”Vem avgör?” Borde inte frågan om en människas värde avgöras av något mer oberoende än ögonblickets lynne eller tidsandan (vilken den än må vara)? Jag instämmer i att rättstatens principer inte uppstår av sig själva. Men varifrån kommer de?

Om det finns någon som försvarar livet så är det katolska kyrkan och påven. Att resonera som Lena Andersson innebär att vända upp och ned på kyrkans intention, faktiska förkunnelse och insatser. Att Andersson om och om igen hävdar religionens, och i synnerhet påvens, förment förödande roll, innebär inte att det därigenom blir sant.

”Vem avgör?” Den centrala frågan vore verkligen viktig att diskutera seriöst när det gäller en människas värde – också den oföddas.

Dominik Terstriep 2011-05-15