Archive

Monthly Archives: maj 2009

Idag, lördagen den 30:e maj, kommenterar Signums chefredaktör, Ulf Jonsson, Barbro Westerholms grovt felaktiga och kränkande påståenden om påven i gårdagens Upsala Nya Tidning: http://www2.unt.se/pages/1,1826,MC=2-AV_ID=914117,00.html

Här är länken till Westerholms artikel: http://www2.unt.se/avd/1,1826,MC=2-AV_ID=913120,00.html?from=read_more

Här är länken till påvens jultal: http://www.vatican.va/holy_father/benedict_xvi/speeches/2008/december/documents/hf_ben-xvi_spe_20081222_curia-romana_en.html

Idag, den 29 maj, publicerar Upsala Gamla – eh, förlåt, Upsala Nya Tidning de gamla felaktiga ryktena om att påven Benedictus XVI i sitt jultal den 22 december skulle ha fördömt de homosexuella och sagt att det är lika viktigt att rädda världen från homosexualitet som att rädda världens regnskogar. Påståendena återfinns i en debattartikel i UNT författad av Barbro Westerholm.

Somliga debattörer missar ingen chans att piska upp stämningen mot katolikerna och katolska kyrkan. Men de gamla ryktena om påvens jultal är ingenting annat än lögn och förbannad dikt. Påven nämnde överhuvudtaget inte ordet ”homosexualitet” i sitt tal. Det rör sig om ett falskt rykte, en tidningsanka från Reuters, som senare dementerats av massor av medier, exempelvis Aftonbladet och Expressen. Dagens Nyheter införde en lång dementi på sin ledarsida (14/1), plus en personlig ursäkt av P C Jersild. Signum redogjorde utförligt för affären i årets första nummer. Men så nu plötsligt, nästan ett halvår senare, dyker alltså samma falska rykten upp igen i UNT. Men lögner blir inte sanna genom att upprepas. Visst kan man ha olika åsikter om katolska kyrkan, men även påven har rätt att bli korrekt citerad. Återstår bara frågan: Vilka falska rykten önskar Barbro Westerholm att man publicerar om henne själv?
Ulf Jonsson

Efter ett uppehåll på mer än 20 år återupptas nu försöken att anordna ett gemensamt koncilium för alla ortodoxa kyrkor, ett så kallat panortodoxt koncilium. Det ekumeniska patriarkatet i Konstantinopel har bjudit in till en förberedande panortodox konferens i Chambesy i Schweiz den 6:e till 13:e juni i år.

Förberedelserna för ett panortodoxt koncilium påbörjades på 70-talet, men avbröts sedan under 90-talet. Den tredje, och hittills senaste, förberedande konferensen ägde rum i Chambesy, utanför Geneve, 1986.

Orsaken till det långa avbrottet i försöken att förbereda ett panortodoxt koncilium ligger främst i en konflikt mellan patriarkaten i Konstantinopel och Moskva rörande den jurisdiktionella tillhörigheten av de ortodoxa kyrkorna i Estland, Ukraina och ett antal f.d. Sovjetrepubliker. Men vid ett möte för ortodoxa kyrkoledare i Istanbul i oktober 2008 kunnde denna knut lösas upp och därmed skapades förutsättningar för ett fortsatt förberande arbete på ett panortodoxt koncilium. Tanken är att ett sådant koncilium ska  bereda vägen för ett ”aggoirnamento” eller en förnyelse av det kyrkliga livet i den ortodoxa kristenheten, ungefär som Andra Vatikankonciliet blev för den katolska kyrkan.

Ett av de svåraste problem som ett sådant koncilium får lov att ta sig an gäller organisationen och stiftsindelningen av det kyrkliga livet i diasporan runt om i världen.
KATHPRESS 2009-05-27

USA:s president, Barack Obama, mottog i söndags, den 17 maj, hedersdoktorstiteln vid Notre Dame-universitetet i South Bend, Indiana. Notre Dame-universitetet brukar betraktas som flaggskeppet bland de katolska universiteten i USA. I synnerhet inom teologins och filosofins områden har man en rad mycket framstående professorer bland sina lärare, och universitetet sägs vara världens rikaste katolska universitet. Utnämningen av president Obama till hedersdoktor vid Notre Dame har lett till en omfattande och bitvis mycket känsloladdad debatt om huruvida det är lämpliga att ett katolskt universitet på detta sätt hedrar en person som tydligt förespråkar en liberal syn på abortfrågan. Bland katolikerna i USA går åsikterna vitt isär; bland annat har ett betydande antal biskopar uttalat sig kritiskt om saken.

I sitt tacktal på söndagen kommenterade Obama utförligt den kritik som riktats mot universitetet med anledning av hans utnämning till hedersdoktor. Och han tog återigen tydligt ställning i abortfrågan. ”Kampen om de rätta principerna blir inte tydligare någon annanstans än just i samband med abortfrågan”, förklarade han.

De bägge lägrens åsikter är oförenliga, sade Obama och syftade på Pro Life- och Pro Choice-rörelserna. Men med eftertryck uppmanade han båda sidor att bevara den ömsesidiga respekten för varandra. Det borde vara möjligt att företräda den ena åsikten utan att fördenskull svärt ner den andra. Själv hade han, som är förespråkare av en liberal abortlagstifning, under sin valkampanj genom ett brev från en abortmotståndare och läkare blivit medveten om att man inte får avfärda människor som är mot abort som ”högerideologer”. ”Låt oss respektera vars och ens samvete, som är emot abort”, uppmanade presidenten inför cirka 12 000 studenter, professorer och anhöriga.

Obamas uppfattning i abortfrågan (han är för ett bevarande av den ”liberala” amerikanska lagstiftningen) har utlöst en häftig strid över att Notre Dame-universitetet förlänat honom ett hedersdoktorat. Mer än 360 000 personer har undertecknat en petition i protest mot det; omkring 70 katolska biskopar har tillkännagivit sitt avståndstagande, däribland ordföranden för den amerikanska biskopskonferensen, kardinal Francis George i Chicago. Den lokale biskopen i stiftet där universitetet ligger, som annars brukar vara närvarande vid sådana akademiska festligheter, uteblev från ceremonin i söndags. Somliga sponsorer till universitetet har ställt in sitt finansiella stöd och krävt rektor pater John Jenkins avgång. En klar majoritet av studenterna vid universitetet är däremot positiva till universitetsledningens beslut att bjuda in och på detta sätt hedra Obama. Rektorns beslut backas också upp av en nästan enig lärarkår.

Gentemot den starka kritiken har universitetets rektor, som själv är katolsk präst och professor i filosofi, framhävt betydelsen av att visa respekt för avvikande uppfattningar: ”Vi ska låt oss sporras genom vår tro. Men vi måste också engagera oss i en dialog, som vädjar till ett förnuft som alla människor kan acceptera.”

Obama pläderade i sitt tal för att man måste arbeta för att minska antalet aborter ”genom undvikandet av ofrivilliga graviditeter, genom att underlätta adoptioner och genom att ge ökat stöd åt  kvinnor som vill föda sina barn”. Han uppmuntrade också studenterna att hålla fast vid sin religiösa tro och att värna de grundläggande värderingar som de fått sig förmedlade genom sin utbildning. Obamas tal avbröts en kort stund av några demonstranter som skanderade ”abort är mord och ”stoppa dödandet av bebisar”. De fördes ut ur salen av polis, medan majoriteten av de närvarande svarade med Obama-slogan ”Yes we can” och ”vi är Notre Dame”.

Dessutom protesterade 100 studenter i auditoriet under tystnad mot Obamas abortpolitik genom att visa upp gula kors med små fotavtryck. När den övriga publiken reste sig vid utdelandet av hedersdoktorstiteln till presidenten förblev dessa studenter sittande i en tyst protest.

I motsats till åtskilliga amerikanska biskopar har Vatikanens tidning Osservatore Romano kommenterat saken i mer försonliga ordalag. Under rubriken ”Obama söker efter en gemensam plattform” skriver man i tisdagens utgåva: ”Obama uppmanade alla amerikaner, oavsett religion eller ideologi, att engagera sig i arbetet med att minska antalet aborter.” Tidningen konstaterar vidare att Obama talat på ett respektfullt sätt om de kristna som kämpar för Ja till livet (Pro Life), och att han välkomnat dem att fortsätta att med engagemang framföra sina synpunkter i den offentliga debatten.
KATHPRESS 2009-05-19/20

Lagom nu till veckoslutet dimper nummer 4 av Signum ner i prenumeranternas brevlådor. Denna gång bjuder Signum på något av ett temanummer kring äktenskap och familj. Den katolska teologen Maria Widl reflekterar över vad ett kristet äktenskap är och kring förutsättningarna för den livsformen i dagens samhälle. Ledartexten knyter an till debatten om de kristna samfundens sätt att hantera vigselfrågan, i samband med att Sverige nu har infört en könsneutral äktenskapslagstiftning. Frågan är ingen struntsak för de samfund som vill ta både den teologiska reflexionen och det ekumeniska engagemanget på allvar. Flankerande aspekter på äktenskapsfrågan dyker upp även i Hans Zollners artikel om manlig identiet i en föränderlig värld, liksom i Anna Dunérs rapport från ett symposium om kulturella perspektiv barnets roll i familjen.

Men också flera andra intresseväckande – och bitvis kanske pikanta – ämnen behandlas i senaste Signum: allt från den polske filosofen Leszek Kolakowskis väg från marxism till kristendom, via James Bond, till jakten på den heliga Brigittas stulna skalle. Redaktionen önskar läsarna en trevlig helg.

I dagens DN skriver Barbro Hedvall utförligt om påvens resa i det Heliga Landet. Det är välkommet att saken uppmärksammas också i svenska massmedier. Påvars göranden och låtanden brukar inte uppmärksammas särskilt mycket i svenska tidningar. Hedvalls text är utformad som en beskrivning av vissa sakförhållanden, snarare än som en värdering av dessa förhållanden. Hon konstaterar exempelvis att den nuvarande påven inte har samma goda personliga förmåga som sin föregångare, Johannes Paulus II,  att kommunicera sina idéer och att verka politiskt utifrån sitt ämbete. Det ligger nog en hel del sanning i det.

Däremot blir det lite komiskt när en ledarskribent i Sveriges största dagstidning på nästan en hel sida brer ut sig över vilket begränsat genomslag den nuvarande påven verkar ha  i dagens värld. Det sekulariserade Sverige, med sin lilla katolska befolkningsandel,  är i katolska sammanhang ett land i periferin. Ändå verkar den nuvarande påven ha ett visst genomslag också i vår avkrok av världen. Att DN trots allt ägnar så pass mycket uppmärksamhet åt just påven är väl i sig ett tecken på att han trots allt fortfarande har ett visst genomslag på det globala planet.

Sedan kan man fråga sig om det  finns det något speciellt, gemensamt bildarkiv varifrån DN och andra dagstidningar kan plocka fram ofördelaktiga bilder av påvar i snålblåst.
Erik Åkerlund 2009-05-13

Påven Benedictus XVI har under sin åtta dagar långa resa i Mellanöstern nu anlänt till Israel. Sent på måndagseftermiddagen, den 11 maj, besökte han minnesplatsen i Jerusalem över Förintelsens offer, Yad Vashem. I sitt tal sade påven bland annat följande:

”Jag har kommit för att i tystnad stå inför detta monument, som upprättats till minnet av de miljontals judar som mördades i den fruktansvärda Förintelsen. De förlorade sina liv, men de kommer aldrig att förlora sina namn. Deras namn är för alltid inristade i hjärtat hos deras kära, hos deras medfångar och hos alla dem som är beslutna att aldrig mer tillåta att sådana illgärningar, som är en skam för mänskligheten, kan ske igen. Och framför allt är deras namn för alltid inskriva i Guds, den allsmäktiges, minne.

Den heliga Skrift lär oss betydelsen av namn i samband med särskilda uppdrag och gåvor. Gud kallade Abram ”Abraham” eftersom han skulle bli fader till många folk. (Gen. 32:29) De namn som finns inskrivna i detta monument kommer för alltid att inta en helig plats bland Abrahams oräkneliga efterkommande. Må deras lidanden aldrig bli förnekat, förringat eller bortglömt! Och må alla människor av god vilja vara vaksamma, så att de ur människohjärtat utrotar allt sådant som ledde fram till denna katastrof.

Den katolska kyrkan, som åberopar sig på Jesu läror och som vill efterlikna hans kärlek till alla folk, känner djupt medlidande med de offer vilkas minne hedras på denna plats. På motsvarande sätt känner hon sig nära alla dem som på grund av ras, hudfärg, levnadsomständigheter eller religion blivit offer för förföljelse. Som biskop av Rom och som efterföljare till aposteln Petrus bekräftar jag  – i likhet med mina föregångare – att kyrkan genom bön och arbete oförtröttligt kämpar för att att människors hjärtan inte ska styras av hat.

Min kära vänner, jag är djupt tacksam gentemot Gud och gentemot er för denna möjlighet att i tystnad få står här; i tystnad för att få minnas, i tystnad för att få be, i tystnad för att få hoppas.”

(En preliminär, icke-officiell översättning gjord av Ulf Jonsson SJ)