Arkiv

Monthly Archives: september 2009

Vilken lektyr har finansminister Anders Borg på sitt nattygsbord? Häromveckan, den 10 september, var det i vart fall C. S. Lewis bok Mere Christianity. Dagen därpå tog han nämligen sin utgångspunkt i denna kristna klassiker som inledning till sitt första inlägg på konferensen ”Human Nature and Economic Incentives” som hölls med anledning av att Handelshögskolan i Stockholm firade sitt hundraårsjubileum.

I finanskrisens spår har den mänskliga faktorn kommit mer och mer i fokus. Behavioural economics – ekonomisk vetenskap som fokuserar mänskligt beteende i vid bemärkelse – betraktas inte längre som en samhällsvetenskaplig smitta inom nationalekonomin. Nobelpristagarna i ekonomi George A. Akerlof och Gary S. Becker förgyllde jubileumstillställningen och talade bland annat om livsidealens betydelse för the economic wo/man. Det själviska materiella vinstintresset balanseras av andra faktorer, inte minst av ideologi och livsstil. Problemet med mänskliga misstag och paradoxal irrationalitet försöker ekonomiforskarna att genomskåda. Varför fortsätter somliga företagare att diskriminera, fastän det är så uppenbart olönsamt?

Det talades allmänt om den mänskliga naturen, men ingen vågade sig på att systematiskt gripa sig an frågan som helhet. Den blev istället behandlad styckevis och delt, som exempelvis av den schweiziske forskaren Ernst Fehr som talade om människans strävan efter reciprocitet och dialog, vilket gör att de mer osjälviskt orienterade människorna mer påverkar de själviska än tvärtom. Det handlade alltså mer om beteenden än om grunden för dessa beteenden.

Finansminister Borgs ansats blev en ropandes röst i öknen. Tyvärr hade han inte möjlighet att fördjupa den. Men helt klart var att han begrundat den första avdelningen i Lewis bok ”Right and wrong as a clue to the meaning of the universe” och dess första kapitel om ”the human nature”. Bekymrar sig ekonomerna om att på ett mer heltäckande och problematiserande sätt söka fastlägga de grundläggande mänskliga lagarna, eller om man så vill hållningarna, attityderna, ryggmärgsreflexerna? Låter man sina teorier tillräckligt upplysas av reflektion över det mänskliga livets grundvillkor? Borgs inledande fråga klingade inte ohörd, men möttes inte av någon avgörande respons. Gary Becker underströk förvisso problemen med de ekonomiska laboratoriernas alltför reduktionistiska förenklingar av de ekonomiska problemen och de mänskliga handlingsmönstren och menade att metodutvecklingen måste fortsätta, men ingen attackerade frågan om underliggande människosyn eller bakomliggande filosofiska hållningar.

Svensk nationalekonomis grand old man Assar Lindbeck fanns också på plats och han återkom till en av sina käpphästar, nämligen att välfärdssamhällets förfall har att göra med att detta samhälle bygger på en ur ett annat samhälle framvuxen normgrund, som inte längre förankras och traderas. Hur detta fenomen skulle kunna förstås och hanteras behövs det nog praktiska filosofer, psykologer och rentutav teologer för att analysera. Men sådana fanns inte närvarande på jubileumspodiet på Handelshögskolan denna dag. Men i publiken viskades det: ”Vad är Mere Christianity?”

Tidigare hade ekonomen Iris Bohnet avslöjat vår alltför fokuserade uppmärksamhet med ett exempel. Publiken skulle på en kort och ganska suddig filmfrekvens räkna de passningar som ett antal handbollsspelare gjorde. Publikens svar varierade förstås – mellan 5 och 11. Sedan frågade Bohnet: ”Såg någon damen med paraplyet?” Inget svar. När filmsekvensen visades på nytt såg alla hur en dam med uppspänt paraply vandrade genom de handbollsspelande männens krets. Ingen av oss hade sett henne.

Den mänskliga naturen respektive Mere Christianity verkar vara en sådan paraplydam bland ekonomer.

För vidare läsning om den finansiella krisen och nationalekonomins kris rekommenderas Joakim Sonnegårds understreckare i Svenska Dagbladet ”Människan är boven i krisens drama”.

Kjell Blückert 2009-09-22

Annonser

Tidigt imorse, söndagen den 20 september, avled efter en längre tids sjukdom biskop Bertil Gärtner i en ålder av 84 år. Bertil Gärtner var svenskkyrklig biskop av Göteborg under åren 1970-1991. Ända fram till slutet av sitt liv spelade han en mycket central roll inom den högkyrkliga rörelsen inom Svenska kyrkan, bland annat genom arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse och Svenska kyrkans fria synod. Innan sin utnämning till biskop var han verksam som forskare i Nya testamentets exegetik vid Princeton-universitetet i USA. Med Bertil Gärtner har Svenska kyrkan förlorat en betydande teolog och framstående kyrkoledare med internationella perspektiv. Han förespråkade en klar åtskillnad mellan Svenska kyrkan å ena sidan och staten och partipolitik å andra sidan, och han lade stor vikt vid att främja Svenska kyrkans ekumeniska relationer till den katolska kyrkan och de andra stora kristna världskyrkorna. Requiescat in pace.

Ulf Jonsson 2009-09-20

I sista stund inför det instundande kyrkovalet i Svenska kyrkan har flera röster hörts i medierna som ifrågasätter hela proceduren. Dagens Nyheter hade i måndags den 14/9 en mycket tänkvärd ledare under rubriken ”Släpp kyrkan fri!” Den vänder sig mot partipolitiseringen av Svenska kyrkan och hävdar att den liksom andra trossamfund bör organiseras utifrån de engagerade medlemmarnas önskemål. Det finns all anledning att instämma i det.

Ur katolsk synpunkt är det givetvis absurt att politikerna i en sekulär och religiöst neutral stat bestämmer över kyrkans tro och interna förhållanden. Mot det konstaterandet kan naturligtvis invändas att varje trossamfund har rätt att inrätta sig efter sin egenart, och att katolska röster inte har någon anledning att blanda sig i den saken. Men det kan nog ändå vara värt att uppmärksamma att den politiska styrningen av Svenska kyrkan saknar motsvarighet någon annanstans i världen, och att Svenska kyrkan – åtminstone under tidigare skeden – har varit angelägen om att stå i ekumenisk gemenskap med andra kyrkor och samfund. Den gemenskapen har nu blivit allvarligt försvagad. Det finns tecken på att man inom Svenska kyrkans ledning betraktar den politiserade styrningen av kyrkan enbart som en intern svensk angelägenhet, men det är samtidigt orimligt att bortse från att det finns en kristenhet också utanför detta land.

Men man behöver inte anlägga några kyrkliga synpunkter för att inse systemets orimlighet. Inte minst ur politisk synpunkt är det en oacceptabel kvarleva från det gamla statskyrkosystemet som avskaffades år 2000. Det finns idag ingen anledning att de politiska partierna ska blanda sig i styrningen av ett samfund bland andra, även om det råkar vara det största i landet. Inte bara kyrkor utan alla slags ideella föreningar och organisationer med speciella syften brukar betacka sig för politiska ingripanden. Varför skulle just Svenska kyrkan vara rädd för självstyre och behöva stödja sig på den politiska makten? Staten har helt visst ett övergripande ansvar i somliga ärenden som rör kyrkan, till exempel för vården av kyrkobyggnader, men detta skulle kunna lösas på annat sätt.

Att politiseringen skulle vara ett demokratiskt intresse går inte att försvara med tanke på det låga valdeltagandet, med förväntade 12% av alla röstberättigade. Inte i något annat sammanhang skulle vi anse ett sådant val som en rimligt fungerande demokratisk ordning. Sverigedemokraternas intresse för kyrkovalet visar att detta slags val tvärtom är till skada för demokratin.

Både staten och Svenska kyrkan skulle vinna på en tydlig och slutgiltig skilsmässa. De enda som vinner på det nuvarande systemet är de som vill missbruka kyrkan för partipolitiska syften.

Per Beskow

Årets sjätte nummer av Signum har kommit från tryckeriet. Idag och imorgon når det prenumeranterna. En och annan fick faktiskt numret redan igår.

Även om Signum inte har temanummer i gängse mening präglas nummer 6 av ett ämne som återkommer i flera artiklar, nämligen högre utbildning. Kjell Blückert reflekterar i ledaren över förhållandet mellan högspecialiserad forskning och ett humanistiskt bildningsideal, där också teologin har en viktig plats. Samma tema återkommer i en huvudartikel som Signums redaktion är särskilt stolt över att kunna publicera; den världsberömde amerikanske katolske filosofen Alasdair MacIntyres text om vad ett universitet är och bör vara. MacIntyre tar sin utgångspunkt i tankegångar hos kardinal John Henry Newman (1801-1890), som kommer att saligförklaras den 2 maj nästa år. Newmans porträtt tecknas för övrigt i koncisa ordalag i den avslutande artikeln i det nya numret av Signum. Dessutom recenserar Alf Härdelin en bok om Oxfordrörelsen, som ju är nära förknippad med Newman. Och apropå Newman så uppmärksammar vi också Högskoleverkets beslut att tillstyrka examensrättigheter för Newmaninstitutet i Uppsala. Det beslutet om högre utbildning är av historiskt slag; det banar väg för den första katolska högskolan i Sverige sedan 1500-talet.

Förutom artiklar som kretsar kring frågor om högre utbildning och teologins plats i sådana sammanhang, bjuder Signums nya nummer som vanligt på ett brett spektrum av texter i olika ämnen. Här finner man artiklar om exempelvis påvens senaste encyklika, Darwin och Galilei, religionsdialog och hälsan som vår tids nya religion. För att citera ur kyrkofadern Augustinus självbiografi: ”Tolle, lege!” – Tag och läs!
Ulf Jonsson 2009-09-10

Under lördagen, den 5:e september, genomförde Stockholms katolska stift årets stiftsvallfärd till Vadstena. Samtidigt firade ungdomsorganisationen Sveriges Unga Katoliker (SUK) sitt 75-årsjubileum i den gemytliga staden vid Vätterns strand. Förutom av närvaron av de många ungomarna präglades sammankomsten också av det stora inslaget av orientaliska katoliker. Sammanlagt deltog ett par tusen personer i en brokigt sammansatt vallfärd som biskop Anders Arborelius och arrangörerna har all anledning att känna sig nöjda med.

SUK inledde sitt jubileum redan på fredagseftermiddagen och fortsätter med sitt program fram till söndagseftermiddagen. Närvaron av de runt 500 ungdomarna satte sin prägel på hela stiftsvallfärden, exempelvis genom den stora ungdomskören som sjöng under lördagens vallfartsmässa med biskop Anders inne på borggården i Vadstena slott. Vädret såg tidvis oroväckande instabilt ut, men såväl mässan som sakramenteprocessionen kunde genomföras utan inslag av regn.

Förutom mässa och sakramentsprocession till den heliga Birgittas gamla klosterkyrka (”Blåkyrkan”, som fylldes till sista plats av deltagarna i sakramentsandakten), arrangerades också ett ”Katolskt torg” inne i slottets lokaler, där ett 20-tal katolska grupper fanns med. Bland utställarna fanns organisationer som Respekt, ordensgemenskaper som Franciskanerna i Jonsered, Katolsk Bokhandel i Stockholm, Newmaninstitutet i Uppsala, liksom publikationerna Katolskt Magasin och Signum.

Vadstena har med årens lopp utvecklats till en viktig samlingspunkt för det katolska Sverige. Slottet i Vadstena, ursprungligen en påtaglig symbol för Vasakungarnas makt och delvis byggt med material från Birgittasystrarnas kloster, har under de senaste decennierna fungerat som plats för en rad stora katolska evenemang, såsom påvebesök, stiftssynod, Birgittajubileum och stiftetsvallfärder. Fast minst lika viktiga som slottet och Blåkyrkan är förstås ortens bägge nu aktiva klostergemenskaper. Birgittasystrarnas kloster och deras gästhem i stadens mitt, liksom Mariadöttrarnas kloster med gästhem i det närbelägna Omberg spelar  en ovärderlig roll i sammanhanget. Systrarna med sina karaktäristiska ordensdräkter fanns också talrikt företrädda i vimlet i helgens katolska folkfest.
Ulf Jonsson 2009-09-06