Kyrkoval och partipolitik

I sista stund inför det instundande kyrkovalet i Svenska kyrkan har flera röster hörts i medierna som ifrågasätter hela proceduren. Dagens Nyheter hade i måndags den 14/9 en mycket tänkvärd ledare under rubriken ”Släpp kyrkan fri!” Den vänder sig mot partipolitiseringen av Svenska kyrkan och hävdar att den liksom andra trossamfund bör organiseras utifrån de engagerade medlemmarnas önskemål. Det finns all anledning att instämma i det.

Ur katolsk synpunkt är det givetvis absurt att politikerna i en sekulär och religiöst neutral stat bestämmer över kyrkans tro och interna förhållanden. Mot det konstaterandet kan naturligtvis invändas att varje trossamfund har rätt att inrätta sig efter sin egenart, och att katolska röster inte har någon anledning att blanda sig i den saken. Men det kan nog ändå vara värt att uppmärksamma att den politiska styrningen av Svenska kyrkan saknar motsvarighet någon annanstans i världen, och att Svenska kyrkan – åtminstone under tidigare skeden – har varit angelägen om att stå i ekumenisk gemenskap med andra kyrkor och samfund. Den gemenskapen har nu blivit allvarligt försvagad. Det finns tecken på att man inom Svenska kyrkans ledning betraktar den politiserade styrningen av kyrkan enbart som en intern svensk angelägenhet, men det är samtidigt orimligt att bortse från att det finns en kristenhet också utanför detta land.

Men man behöver inte anlägga några kyrkliga synpunkter för att inse systemets orimlighet. Inte minst ur politisk synpunkt är det en oacceptabel kvarleva från det gamla statskyrkosystemet som avskaffades år 2000. Det finns idag ingen anledning att de politiska partierna ska blanda sig i styrningen av ett samfund bland andra, även om det råkar vara det största i landet. Inte bara kyrkor utan alla slags ideella föreningar och organisationer med speciella syften brukar betacka sig för politiska ingripanden. Varför skulle just Svenska kyrkan vara rädd för självstyre och behöva stödja sig på den politiska makten? Staten har helt visst ett övergripande ansvar i somliga ärenden som rör kyrkan, till exempel för vården av kyrkobyggnader, men detta skulle kunna lösas på annat sätt.

Att politiseringen skulle vara ett demokratiskt intresse går inte att försvara med tanke på det låga valdeltagandet, med förväntade 12% av alla röstberättigade. Inte i något annat sammanhang skulle vi anse ett sådant val som en rimligt fungerande demokratisk ordning. Sverigedemokraternas intresse för kyrkovalet visar att detta slags val tvärtom är till skada för demokratin.

Både staten och Svenska kyrkan skulle vinna på en tydlig och slutgiltig skilsmässa. De enda som vinner på det nuvarande systemet är de som vill missbruka kyrkan för partipolitiska syften.

Per Beskow

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: