Påven och anglikanerna

Påven Benedictus XVI lät igår, tisdagen den 20:e oktober, offentliggöra en så kallad apostolisk konstitution i akt och mening att göra det lättare för anglikaner att gå över till den katolska kyrkan. Det ska inrättas en ny organisationsform, kallad personalordinariat, som ska kunna finnas på olika håll inom en provins eller ett stift och som ska ledas av en biskop eller präst. I ett sådant personalordinariat ska prästerna kunna vara gifta, och i gudstjänsten kan de knyta an till anglikansk tradition – så har för övrigt redan skett inom några församlingar i USA. Bland dem som nu förväntas konvertera till den katolska kyrkan under dessa betingelser finns också ett stort antal präster.

Att i detta sammanhang tala om ”missnöjda anglikanska präster” för däremot tanken lite på avvägar. Det är riktigt att de motsätter sig prästvigning av kvinnor och av homosexuella präster och biskopar, men deras kyrkliga identitet har djupare rötter än bara så. Sedan 1800-talet finns en högkyrklig rörelse inom den anglikanska kyrkan som i viss mån liknar svensk högkyrklighet, men som ofta går mycket längre när det gäller att efterlikna den katolska kyrkan. Den kan också prägla hela församlingar som kan ha en högkyrklig tradition sedan mer än hundra år. En svensk besökare hos en del av dem skulle utan vidare tro sig vara i en katolsk kyrka. Där finns helgonbilder, rökelse och vigvatten, och mässan är svår att skilja från en katolsk. Den trosbekännelse som de använder är också densamma som den katolska. Dessa anglokatoliker, som de kallar sig, betraktar sig själva som katoliker, men de vill samtidigt betona sin anglikanska särart och har hittills inte velat erkänna påven som kyrkligt överhuvud fullt ut. Det är för dem som de nya lättnaderna framför allt har betydelse. Det blir därmed bara ett litet steg för dem att ta in i den fulla gemenskapen med den katolska kyrkan.

Somliga av dem har för övrigt redan lämnat den anglikanska kyrkan och lever som separata samfund, större eller mindre. Störst av dem är Traditional Anglican Communion som sägs ha omkring 400 000 medlemmar. Den gjorde sig självständig 1991, redan innan den engelska kyrkan införde kvinnliga präster och godtog homosexuella präster. Det är på deras begäran som Vatikanen började den utredning som nu har resulterat i påvens beslut.

Det nya beskedet från påven framstår säkert som omstörtande nyheter för många anglikaner, men saken måste ses utifrån den mycket speciella situation som dessa anglikaner hittills levt i. Vad som sedan händer i praktiken – om det exempelvis leder till att även andra anglikaner lättare finner vägen in i den katolska kyrkan – kan man inte veta i förväg.

Per Beskow 2009-10-21

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: