Arkiv

Monthly Archives: december 2009

Efter incidenten i julnattsmässan i Peterskyrkan, då påven Benedictus XVI drogs omkull av en psykiskt instabil person, har det i massmedierna förekommit en del spekulationer huruvida Vatikanens säkerhetskrafter räcker till för sina uppgifter. Men den förre kommendanten för Schweizergardet, Pius Segmüller, har i en tidningsintervju tagit säkerhetskrafternas insats under julnatten i försvar:  ”Säkerhetsmännen befann sig i påvens omedelbara närhet vid attentatet, och de lyckades inom några få sekunder ta fast personen som attackerade honom.”

Också under Segmüllers tid som ledare för Schweizergardet förekom det ett antal liknande försök att attackera påven: ”En gång var det till och med en nunna som attackerade påven, och en annan gång var det en kvinna som försökte kasta ut påven ur hans papamobil.”

Segmüller yttrade sig i intervjun negativt om förslagen att göra säkerhetsföreskrifterna kring påven ännu strängare: ”Det är ju faktiskt så att påven vill ha kontakt med människorna som deltar i hans gudstjänster och olika evenemang. Dessutom vill de som är ansvariga för de påvliga ceremonierna inte att påven ska ha en bodyguard som går alldeles bredvid honom upp till altaret. Fem meters avstånd får man lov att acceptera.”

Även påvens presstalesman pater Federico Lombardi uttalade sig i liknande ordalag i en intervju med Vatikanradion häromdagen: ”Vatikanen vill inte avskärma påven från människorna. Det innebär naturligtvis att man måste acceptera vissa risker i samband med hans offentliga uppträdanden, även om man försöker minimera riskerna. Men det hör till påvens uppdrag att kunna träffa människor som firar gudstjänst med honom.”

Kathpress 2009-12-29

Signums redaktion ber att få önska sina läsare God jul. Under helgdagarna bjuder vi här på lite extra julläsning i form av en intervju om den historiska bakgrunden till evangeliernas berättelser om Jesu födelse. Den tyske jesuiten och professorn i Nya testamentets exegetik Ansgar Wucherpfennig i Frankfurt am Main svara på några av de vanligaste frågorna kring Nya testamentets texter om Jesu födelse.

Tagespost: Vid julens gudstjänster läser man julevangeliet enligt Lukas om Jesu födelse. Är julevangeliet en legend eller är den sann?

Wucherpfennig: I det stora hela tenderar man inom den exegetiska forskningen idag återigen att anta att det ligger en historisk sanning bakom julberättelserna i evangelierna. För egen del är jag exempelvis förvissad om att Josef verkligen var en så barmhärtigt sinnad man som det skildras i Matteusevangeliet.  Men sedan ska man ju komma ihåg att legender inte heller bara är rena påhitt och lögner. Ordagrant betyder ordet legend ”det som bör läsas”, och det gäller också för julberättelserna i Bibeln. De är tänkta att läsas, för att leda oss till tro.

TP: Jo, men folk undrar ju om änglarna verkligen talade till herdarna och om Jesus föddes av en jungfru.

W: Det gäller här att finna en väg mellan fundamentalism och rationalism.  Fundamentalism innebär att man betraktar bibeltexten som ett förhörsprotokoll, och att det kommer an på att varje detalj i barndomsberättelserna motsvarar exakt vad som faktiskt historiskt skedde. Rationalism, å andra sidan, innebär att man helt bortser från sådana historiska antaganden om texterna. Man menar då exempelvis att berättelserna om Jesu barndom har sitt ursprung i antika grekiska texter, som har använts för att göra förkunnelsen om Jesus som Guds son och som född av en jungfru acceptabla för antika grekiska åhörare. Men då glömmer man bort att det faktiskt inte finns en enda riktig parallell text om jungfrufödelse i hela den antika litteraturen.

Det finns visserligen antika berättelser om gudar som avlar barn med kvinnor, och framstående personers födelser skildras ofta som omgivna av märkliga tilldragelser. Men inga andra antika texter talar om en jungfru som blir havande genom Guds Ande och blir mor till ett människobarn, så som det berättas om Maria. En rimlig utläggning av dessa texter skulle kunna innebära att man säger att julberättelserna återger sanningar med hjälp av symbolladdade uttrycksformer. Därigenom understryker man att texterna uttrycker sanningar som inte kan återges enbart som blotta fakta.

TP: Men hur skiljer man då mellan symboliska uttryck och historiska fakta? Var går gränsen mellan dem på detaljnivå?

W: Både hos Matteus och Lukas, och på sitt eget vis även hos Paulus, bygger texten på att den har sin bakgrund i någonting historiskt. Att Jesus föddes av jungfru Maria är menat som en historisk utsaga och som sådan bör den tas på allvar. Samtidigt gäller det att se vilket teologiskt innehåll – vilket budskap – som texten vill förmedla; nämligen att frälsningen inte kan komma enbart från vår egen ändliga, förgängliga mänskliga natur.

Den Helige Ande, med sitt eviga liv, behöver träda in i vår mänskliga verklighet. Den Helige Ande måste förena sig med vår förgängliga natur för att frälsningen ska bli möjlig. Matteus och Lukas uttrycker denna sanning med hjälp av sin biografiska berättelse om Jesus. Hos Matteus beskrivs det ur den barmhärtige Josefs perspektiv, hos Lukas ur den ödmjuka Marias perspektiv.

TP: Vilka kriterier kan man använda för att bedöma den historiska halten i de bibliska texterna?

W: Ett viktigt kriterium är textens form, dess litterära genre. Ett annat är jämförelser mellan olika textkällor. Men de båda evangelietraditionerna strider inte mot varandra på några väsentliga punkter när det gäller Jesu barndom. Och vi har inga andra källor om Jesu barndom som ens kommer i närheten av samma höga ålder som texterna hos Matteus och Lukas.

TP: Låt oss ta ett konkret exempel. Vad är historiskt och vad är symboliskt i Lukas berättelse om herdarna?

W: Herdarna hör till de idylliska inslagen i Lukas berättelse, vilket i sig inte utesluter att den också har en historisk bakgrund. Lukas har arbetat som en redaktör. Han hade tillgång till en större materialsamling och han valde ut olika delar ur den för att gestalta sin berättelse om Jesu födelse. Lukas berättar om Jesus i hans egenskap av släkting till Israels gamle kung David, som själv som ung hade arbetat som herdepojke i Betlehem.  Dessutom hade Lukas tillgång till uppgifter om att några herdar varit och besökt den nyfödde Jesus. Så låter Lukas i sin berättelse herdarna bli de första som får höra änglarnas budskap om Messias födelse. På så sätt har Lukas utformat sin berättelse utifrån informationer som cirkulerade bland de tidiga kristna. Jag är säker på att det fanns en hel del sådana berättelser i omlopp bland de tidiga kristna, vilket också de apokryfa evangelierna påminner oss om.

TP: Varifrån vet vi då vad som hände i Betlehem?

W: Det finns ganska mycket som talar för att vår kunskap om dessa ting har sitt ursprung hos Maria.  Lukas skriver ju uttryckligen att hon bevarade allt detta i sitt hjärta. Det ser ut som en antydan om att hans uppgifter härstammar från Maria.  Det tycks mig på motsvarande sätt vara så att Matteus berättelse har sina rötter inom Josefs släkt.  Vi närmar oss med andra ord här personer som själva varit vittnen till händelserna. Ett annat sådant tidigt vittne var förmodligen profetissan Hanna. Lukas anger hennes exakta ålder – 84 år – och att hon sedan länge varit änka, när hon möter Jesus, Josef och Maria i templet i Jerusalem. De uppgifterna går förmodligen tillbaka på berättelser som cirkulerade bland de tidiga kristna i Jerusalem.  Samtidigt måste man medge att sådana antaganden innehåller ett visst mått av spekulationer.

TP: Hur kan en katolsk exeget, som betraktar Bibeln som Guds ord, diskutera exegetiska frågor med forskare som inte är troende och som inte har en religiös förförståelse i sin tolkning av texterna?

W: Jag ser det inte som något problem; också jag diskuterar gärna de bibliska texterna utifrån rent vetenskapliga kriterier.  Jag läser Bibeln historiskt-kritiskt och diskuterar de resultat som man då kommer fram till med andra forskare, oberoende av om de är troende eller inte.  På så sätt kommer man fram till nykter kunskap av historisk, litteraturhistorisk och religionshistorisk karaktär.  Men det innebär förstås inte att man redan därigenom har uttömt hela rikedomen i de bibliska texterna.

TP: Men är inte frågor rörande texternas historicitet intressanta också för den icke-troende forskaren?

W: Givetvis kan de vara det.  Men för evangelisterna är sanningen i första hand en person; Jesus Kristus. Och han är en person som utmanar mig att svara på hans tilltal. Naturligtvis kan man undvika att svara en person, men till personer förhåller man sig ändå inte neutralt på samma sätt som man kan exempelvis gentemot en text ur den grekiska mytologin. Evangelisterna skriver sina texter som svar på sina intryck av personen Jesus; det påverkar exempelvis formuleringen av sånger som Magnificat och Benedictus i Lukasevangeliet. Sedan kan man förstås också arbeta i stil med en arkeolog och fråga sig om Maria verkligen sjungit sitt Magnificat precis med de ord som vi finner i evangeliet. Men nöjer man sig med att ställa frågor enbart av det slaget så missar man ju själva poängen med texten. Texten syftar till att möjliggöra ett möte med en annan person, i detta fall Maria som sjunger om Guds handlade i hennes eget liv.

———

Intervjun med professor Ansgar Wucherpfennig SJ återges här i förkortad version. Frågorna ställdes av journalisten Oliver Maksan, och intervjun publicerades ursprungligen i tidningen Die Tagespost. Hela intervjun finns på tyska på denna länk.

Alldeles i början av julnattsmässan i Rom, när ingångsprocessionen börjat sin vandring uppför den stora mittgången i Peterskyrkan, hoppade en kvinna över säkerhetsavspärrningen och attackerade påven Benedictus XVI. Den 82-årige påven föll omkull, men lyckades med hjälp av sin ceremonimästare snabbt resa sig upp igen, under de omkringstående människornas applåder. Efter ett avbrott på någon minut kunde processionen fortsätta som vanligt. Påven verkar inte ha fått några skador i samband med incidenten, utan han kunde fortsätta att leda midnattsmässan som vanligt.

Kvinnan som attackerade påven togs fast av Vatikanens säkerhetsvakter, som uppger att det rör sig om ”en labil person”.  I samband med attacken skadades dock den franske kardinalen Roger Etchegaray, som fick lov att uppsöka sjukhus, enligt uppgifter med ett brutet lårben.

Ulf Jonsson 2009-12-25

För första gången har den ryska ortodoxa kyrkan gett ut en bok skriven av en påve, meddelar Vatikankännaren Sandro Magister. Boken med titeln ”Europa, andligt fosterland” innehåller tal som har hållits de senaste åren av Joseph Ratzinger, både som kardinal och påve. Texterna är tryckta på italienska och ryska. Förordet är skrivet av ärkebiskop Hilarion Alfejev av Volokolamsk som är den ryska kyrkans främsta språkrör i väst. Det har titeln ”Den hjälp som den ryska ortodoxa kyrkan kan ge Europa”.

Boken är inte något resultat av ekumeniska överläggningar. Utgivningen har skett I samarbete mellan den ryska kyrkans organ för mellankyrkliga förbindelser och från katolsk sida av professor Pierluca Azzaro som företräder ett ”forum för dialog mellan det italienska civila samhället och Ryssland”. Det var denna organisation som presenterade boken i Rom den 2 december. Bakgrunden kan alltså sägas vara politisk och kulturell snarare än kyrklig. Publiceringen av boken uttrycker den ortodoxa kyrkans önskan av samverka med den katolska kyrkan i en gemensam kamp mot sekulariseringen I Europa, en angelägenhet som gäller hela samhället och den västerländska kulturen.
Per Beskow 2009-12-23

Företrädare för Israels regering och Heliga stolen har i dagarna avslutat en ny förhandlingsrunda i Rom om rättsliga frågor rörande den katolska kyrkans ställning i Israel. Samtalen ägde rum i det påvliga palatset i Vatikanen och genomfördes i en anda av ömsesidig välvilja, heter det i ett gemensamt uttalande. Förhandlingarna är planerade att fortsätta den 27 maj nästa år. Några närmare informationer om eventuella framsteg i samtalen har dock inte givits, varken från Vatikanens eller Israels sida.

Den israeliske fransiscanpatern David Jaeger, som leder Vatikanens förhandslingsdelegation, förklarade i en intervju med nyhetsbyrån AsiaNews att ”man har klarat av en del av sitt arbetsuppdrag, men att det ännu återstår en hel del arbete att göra.” Arbetet går långsamt framåt, eftersom de frågor som man har att reda ut är ganska komplexa till sin natur, tillade Jaeger i intervjun.

Förhandlingarna mellan Vatikanen och Israel pågår sedan tio år tillbaka, och de gäller bland annat skattefrågor och andra rättsliga frågor som berör den katolska kyrkan i Israel. De israeliska förhandlarna var efter den förra förhandlingsrundan mycket optimistiska om att man snart skulle nå fram till ett gemensamt avtal. Men det verkar nu ha tillkommit nya komplikationer i processen. Dagstidningen Jediot Achronot uppger att den israeliske vice utrikesministern och chefsförhandlaren Daniel Ayalon ska ha sagt att förhandlingarna har gått i baklås och att det som man hittills hade lyckats bli ense om nu har gått förlorat.

Inom kyrkliga kretsar i Israel heter det att förhandlingarna nu kretsar kring frågor om kyrkliga egendomar. För några av de heliga platserna finns det klara garantier för kyrkans möjligheter att få tillträde till dem. Det gäller exempelvis Gravkyrkan i Jerusalem. Men i andra fall är läget inte tydligt reglerat. Däremot verkar frågorna om beskattningen av kyrkligliga egendomar och verksamheter vara i stort sett lösta.

Kathpress 2009-12-22

Nu till veckoslutet får prenumeranterna årets sista nummer av Signum i brevlådan. Numret bjuder bland annat på en utförlig presentation av en av fornkyrkans stora teologer, Origenes. Hans tankar om kristen spiritualitet fortsätter att vara inspirerande också idag. I kardinal Walter Kaspers artikel om nyevangelisering ställer en av vår tids ledande teologer frågan hur kristendomen kan fortsätta att vara en inspirerande kraft i människors liv också under det tredje millenniet.

I slutet av november presenterades en ny rapport som visar hur pedofilskandalerna kastar sina långa, mörka skuggor över kyrkan på Irland. Här på Signums hemsida har vi fortlöpande rapporterat om denna utveckling och i nya numret av Signum ger den irländska teologen och prästen Eamonn Conway en utförlig beskrivning och analys av denna tragiska historia. Också Signums ledare lyfter fram hur barn blir föremål för omänsklig behandling; denna gång handlar det om de apatiska flyktingbarnen här i Sverige.

Bland de övriga artiklarna finner man en intervju med chefen för Vatikanens astronomiska observatorium, en recension av Michaels Moores senaste film, en artikel om medeltida madonnabilder, liksom en skildring av kyrkans roll i händelserna i Polen 1989. Plus mycket annat.

Nu tar Signums redaktion paus i arbetet fram till trettonhelgen i början av 2010. Vi kan blicka tillbaka på ett osedvanligt händelserikt år med Signum. Tidskriften har fått en ny layout, en ny hemsida på internet har lanserats, redaktionen har flyttat till nya, fräscha lokaler på Slottsgränd i Uppsala, och redaktionen har fått en delvis ny sammansättning. Allt är upplagt för en ny årgång av Signum, den 36:e i ordningen sedan starten 1975. Vi hoppas att såväl nya prenumeranter som våra hittillsvarande prenumeranter ska finna mycket intressant och tankeväckande att läsa i våra spalter också under det nya året.

För Signums redaktion
Ulf Jonsson  2009-12-17

Idag blev resplanerna för påven Benedictus XVI:s besök i England nästa år kända för allmänheten, via den italienska katolska nyhetsbyrån SIR. Därmed är det också klart vilken dag som saligförklaringen av kardinal John Henry Newman (1801-1890)  kommer att äga rum. Påvens besök i England är planerat att äga rum den 16:e till 19:e september 2010.  På besökets sista dag kommer saligförklaringen av kardinal Newman att firas inom ramen för en stor utomhusmässa, förmodligen på flygplatsen i Coventry.

I de preliminära, och från Vatikanen hittills inte officiellt bekräftade resplanerna, lär dessutom bland annat ingå att påven ska hålla ett tal i det brittiska parlamentet i London.  Det var på den platsen som Thomas Morus (1478-1535) dömdes till döden för sitt fasthållande vid den katolska tron i reformationstidens England. Även ett besök hos drottning Elisabeth II i Buckingham Palace står på programmet.

En grupp katolska biskopar från England och Skottland var i Rom under förra veckan för att planera det kommande påvebesöket. Från den brittiska regeringens sida sköts förberedelserna av en kommission under ledning av kabinettssekreterare Gus O’Donnell.

Om det nu alltså blir påven själv som genomför saligförklaringen av kardinal Newman, så innebär detta ett undantag från den normala ordningen, som numera är att saligförklaringar leds av ett påvligt sändebud. Men Benedictus XVI sägs ha en särskilt stor personlig uppskattning för den intellektuellt skarpsinnige teologen John Henry Newman, som konverterade från den anglikanska till den katolska kyrkan.

Kathpress 2009-12-15