Kloka tankar om skolans religionsundervisning

Skolans religionsundervisning i allmänhet och kristendomskunskapen i synnerhet är åter i stöpsleven. Många sansade debattörer försvarar gärna och med rätta ämnets plats i ungdomsskolan med att peka på religionens betydelse för vår förståelse av historien och för den samtida kulturen. Goda argument, men är de tillräckliga? Som Humanisterna riktigt påpekat kunde religionsämnet då gott och väl få plats som en del av skolans historieundervisning (jfr den tidigare tanken på ett integrerat orienteringsämne). Men räcker det? Är religionen endast en historisk företeelse?

Ett i den senaste debatten förbisett perspektiv pekar litteraturkritikern Magnus Eriksson på när han understryker att ”religionskunskap är ett filosofiskt ämne …  som handlar om religionerna som tankesystem och världsförklaring.” Det är nödvändigt att tränga in i de filosofiska och idéhistoriska dimensionerna för att förstå religionens betydelse i historia och nutid. Lika lite som det går att få plats med naturvetenskap i historieämnet går det att helt och hållet skapa rum för religionsämnet utan att något väsentligt går förlorat.

Försvaret för religionskunskapen går med nödvändighet hand i hand med försvaret av filosofi som skolämne. Både fides och ratio behövs. Eriksson skriver vidare i sin tänkvärda krönika i Svenska Dagbladet: ”Om skolan vill förmedla kunskap om det bästa som människoanden skapat är religionsundervisningen nödvändig. – – – Låt oss inte utlämna ungdomarna till tron att Jersild och Ulvæus utgör den mänskliga andens höjdpunkt.”

Det sista är hårda och raljanta ord, men påminner om den jämförelse som en av de större svenska universitetspersonligheterna en gång gjorde mellan de samtida nyrika självbildningsentreprenörer som kallar sig Humanisterna och renässansens rövarhövdingar som ”ansåg sig böra kröna sin bana med att bli gynnare av just humanismen”. Dagens nyrika producerar dock det intellektuella innehållet på egen hand till skillnad från renässansens. De senare överlät klokt nog detta till den kulturella eliten.

Läs Magnus Erikssons text här.

Kjell Blückert 2010-03-24

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: