Philipson, Augustinus och kyrkans sexualsyn

Man gnuggar sig i ögonen när man läser Sten Philipsons artikel på Brännpunkt (Svenska Dagbladet, den 18 april) med påståendena om att kyrkans syn på celibatet, hennes lustfientlighet och krav på sexualitetens koppling till barnalstring skulle ligga bakom övergreppsskandalerna inom kyrkan. Den „verkliga orsaken“ är „den kristna sexualsynen“, skriver han.

Men Philipsons egen historiska bevisföring skulle lika gärna kunna användas för att motivera rakt motsatta slutsatser: De präster som begått övergrepp handlade ju i strid mot ”de kristnas sexualsyn” och inte i enlighet med den. Eller avser Philipson kanske en annan tolkning, som i mina öron låter närmast cynisk? Var det den undertryckta lusten som föranledde övergreppen och som tyvärr kom att riktas mot oskyldiga offer? Hittade den lust som de kristna ”demoniserat” på så sätt en ventil? Därmed vore de skyldiga avlastade. De är då lika mycket offer som de drabbade. Därmed hade vi två offergrupper: ”den kristna sexualsynens” offer och övergreppens offer.

Det är något fel med logiken i Philipsons artikel. För att inte att tala om de empiriska fakta som han hänvisar till: de allra flesta övergrepp har ju skett och sker utanför den kyrkliga sfären. Den övervägande delen män och kvinnor som missbrukar barn och tonåringar känner sig snarast främmande inför kristna värderingar och normer.

Philipson måste förstås citera Augustinus vars inflytande på kyrkan inte till alla delar varit positivt. Men Augustinus sexuallära blev aldrig officiell katolsk lära. Däremot fick den och dess åtföljande negativa människosyn en kraftfull renässans i lutherdomen. Men vid sidan av linjen Platon – Augustinus – Luther finns den i katolicismen mera framträdande linjen Aristoteles – Thomas av Aquino – jesuiter som Teilhard de Chardin eller Karl Rahner. Och denna senare linjen blev normgivande inte minst under Andra Vatikankonciliet. Nyckelord som skapelsens godhet, den jordiska verklighetens egenvärde, samvetets autonoma ställning, sexualitetens personliga utformning eller ansvarigt föräldraskap härrör från denna tradition som Philipson dock förtiger i sin artikel

Vad bottnar då dessa många allergiska reaktioner gentemot celibatet och kyrkans sexualsyn i? Kanske känner sig somliga som simmar med strömmen ifrågasatt i sina egna livsvanor. Det vore konstigt och beklagligt om kristendomen inte rymde provokativa element som kan verka provocerande också i dagens samhälle.

Dominik Terstriep 2010-05-01

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: