Påven på landet efter turbulenta veckor i Rom

Nu på onsdag, den 7 juli, lämnar påven Benedictus XVI Vatikanen för att tillbringa de närmaste veckorna på sitt sommarresidens Castel Gandolfo några mil söder om Rom. Den 83-årige Papa Ratzinger slår alltså av på arbetstakten och sköter endast de allra viktigaste ärendena, för att få tid över till vila och rekreation. Fram till den 4 augusti är nästan alla offentliga evenemang inställda, förutom Angelusbönen på söndagarna.

Möjligheten att få lite vila är säkert välkommen; de senaste veckorna har varit ovanligt slitsamma och turbulenta för påven. I lördags kommenterade hans pressekreterare jesuitpater Federico Lombardi den gångna veckan med att säga att det inte är någon lätt tid för den katolska kyrkan och att påven har fått lov att ägna mycket uppmärksamhet åt konflikter och inomkyrkliga spänningar.

Säkert ser påven nu också fram emot det sista veckoslutet i augusti, då träffen med hans egen teologkrets äger rum. Gruppen har träffats varje år sedan 1971 och består huvudsakligen av teologer som doktorerade hos Ratzinger medan han var professor i Regensburg. Häromåret diskuterade man evolutionsteorins teologiska implikationer; i år ska man diskutera tolkningsprinciperna för Andra Vatikankonciliet. Huvudföredragen hålls denna gång av ärkebiskop Kurt Koch och kardinal Christoph Schönborn.

Tittar man tillbaka på de senaste två veckorna kan man konstatera att påvens kalender har varit full av både viktiga, vägvisande beslut inför framtiden men också av påfrestande ärenden om olika konflikter.

Under den gångna veckan offentliggjordes tre viktiga utnämningar som påven gjort till ledande befattningar inom Vatikanen. I två fall rör det sig om personer som beskrivs som särskilt närstående Ratzinger med avseende på deras teologiska tänkesätt. Dels är det den nye chefen för Påvliga rådet för kristen enhet, den schweiziske ärkebiskopen Kurt Koch, som hittills varit biskop av Basel, och dels är det den nye chefen för Biskopskongregationen, den kanadensiske kardinalen Marc Ouellet, som hittills varit ärkebiskop av Quebec. I den kyrkliga pressen brukar båda beskrivas som mer traditionellt inriktade än sina respektive föregångare, kardinal Walter Kasper respektive kardinal Giovanni Battista Re. Dessutom har påven utsett ärkebiskop Rino Fisichella till chef för det nybildade Påvliga rådet för nyevangelisering. Rådets uppgift är att verka för en förnyelse av det kristna troslivet i den sekulariserade västvärlden. Utnämningen av Fisichella till denna viktiga post är kanske lite mer överraskande, med tanke på att han offentligt har kritiserat kyrkans sätt att hantera abortfrågan. Men även Fisichella hör på det stora hela hemma inom samma teologiska riktning som Koch och Ouellet.

Till den senaste tidens mer påfrestande ärenden hör den spektakulära räden mot kyrkan i Belgien, liksom förra måndagens möte med kardinalerna Schönborn och Sodano. Hit hör också torsdagens möte mellan påven och den avskedade tyske biskopen av Augsburg, Walter Mixa. Till allt detta kommer dessutom att USA:s Högsta domstol nu fastslagit att påven inte kan hänvisa till sin diplomatiska immunitet som statschef för att undgå att kallas som vittne i amerikanska domstolar som driver processer mot pedofilövergrepp inom kyrkan.

Häromveckan genomförde den belgiska polisen en brett upplagd räd mot landets ledande katolska institutioner, medan landets samtliga biskopar hölls instängda i drygt nio timmar. Man genomsökte biskoparnas kontor och beslagtog deras datorer och mobiler. Man öppnade till och med en avliden ärkebiskops grav i jakten på bevis för pedofilövergrepp. Resultatet av polisens räd verkar hittills mycket magert, och även flera offer för sexövergrepp har starkt kritiserat polisens metoder. Offren har i synnerhet kritiserat att polisen beslagtagit dokument med informationer som offren själva ville skulle förbli hemliga. Det cirkulerar i belgiska medier uppgifter om att polisräden skedde på uppdrag av en undersökningsdomare som avsiktligt var ute efter att förnedra kyrkan så mycket som möjligt.

Vatikanen har i sina reaktioner på den belgiska polisräden betonat att man vill samarbeta med polisen för att uppdaga pedofilövergreppen, men att metoderna måste vara rättssäkra.  Både Vatikanens utrikesminister Mamberti och påven själv har uttryckt sitt tydliga missnöje med den belgiska polisens metoder, vilket lett till en diplomatisk kris mellan Belgien och Vatikanstaten. Belgiens justitie- och utrikesministrar försvarade till en början polisens agerande som rättmätigt och korrekt, men de har senare framhållit att man behöver undersöka huruvida polisen har begått några fel. De har också sagt att man vill träffa representanter för Vatikanen för ”konstruktiva samtal”. Belgiens justitieminister Stefaan De Clerck har nu i helgen tagit ytterligare ett steg och kritiserat polisens agerande som ”brutalt och förödande”. Och så sent som idag, måndag den 5 juli, meddelas att Belgiens riksåklagare har beslutat att ta över hela ärendet, eftersom han har funnit  indicier på att polisen agerade olagligt i samband med räden mot kyrkan. Riksåklagaren överväger dessutom möjligheten att avsätta den undersökningsdomare som tog beslutet om rädens genomförande, uppger de flamländska statliga tv-nyheterna idag.

Förutom krisen mellan Belgien och Vatikanstaten har påven också haft en kris av inomkyrklig karaktär att ta hand om senaste veckan. Förra måndagen, den 28 maj, kallade påven in två av sina kardinaler, Christoph Schönborn från Wien och kuriekardinalen Angelo Sodano, till ett försoningsmöte i Vatikanen. Bakgrunden var att Schönborn offentligt kritiserat Sodano på flera punkter när det gäller hanteringen av pedofilövergrepp inom kyrkan. Bland annat har Schönborn anklagat Sodanao för att ha stoppat en intern kyrklig utredning om övergrepp som ska ha begåtts av den numera avlidne österrikiske kardinalen Groer. Striden mellan kardinalerna har pågått en längre tid inför öppen ridå. Mötet i måndags, först mellan påven och Schönborn, sedan också i Sodanos närvaro, och slutligen i ytterligare två kardinalers närvaro, slutade med en tydlig reprimand mot Schönborn. I ett pressmeddelande efter mötet hette det att Schönborn delvis själv blivit missförstådd av massmedierna, men att han också själv misstolkat Sodano. Dessutom hade både Schönborn och Sodano enats om att det är påvens ensak att bedöma kardinalernas agerande.

Så slutligen igår, söndagen den 4 juli, besökte påven den italienska staden Sulmona, där en av historiens ovanligaste påvar föddes, nämligen eremiten Coelestin V, som valdes till påve år 1294 i en ålder av 84 år. Men han tyckte själv att han inte var rätt person för uppgiften och han beslöt redan efter några månader att frivilligt avgå som påve och återvände därefter till tystnaden i sitt eremitage. Anledningen till den nuvarande påvens besök hos Coelestin V:s grav var förvisso inte några egna planer på abdikation, utan det faktum att det i år är 800 år sedan Coelestin föddes. Däremot torde Papa Ratzinger efter de senaste veckornas turbulenser dela sin föregångares längtan efter en tillvaro med lite mer lugn och ro.

Ytterligare informationer och kommentarer kring dessa händelser finner man här, här och här.

Ulf Jonsson 2010-07-05

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: