Mary MacKillop – ett helgon för vår tid

Nyheten om att ett blivande helgon exkommunicerades på grund av att hennes orden arbetade för att kyrkan skulle inskrida mot en präst som anklagats för pedofilövergrepp är en påminnelse om den långa raden av fruktansvärda sexövergrepp begångna av präster inom den katolska kyrkan. Men historien om moder Mary MacKillop, som helgonförklarades av påven Benedictus XVI söndagen den 17 oktober, säger samtidigt också mycket om helighet, om synd, om kvinnor och om hopp.

Moder Mary MacKillop (1948–1909), som kom från en stor katolsk familj, var medgrundare av Sankt Josefsystrarna av det Heliga Hjärtat. Hennes exkommunikation utgör ett nästan aldrig tidigare skådat hinder på vägen mot helgonförklaringen . Det är ju få helgon som har blivit exkommunicerade – kyrkolagens hårdaste straff. Men år 1870 kastade biskopen av Adelaide i Australien, Laurence Sheil, ut Mary MacKillop ur kyrkans sakramentala gemenskap. Fram tills helt nyligen har man trott att moder MacKillops straff i första hand var en följd av konflikter mellan hennes orden och biskop Sheil, som angav olydnad som skäl för sin ovanliga åtgärd.

Men den egentliga bakgrunden var att moder Mary MacKillop exkommunicerades delvis som en hämnd för att hennes ordensgemenskap varit delaktig i att peka ut ett fall av pedofilövergrepp från en viss fader Keating. En präst som blivit upprörd över fader Keatings disciplinstraff lyckades förmå biskop Sheil att bestraffa moder MacKillop och hennes orden. Fem månader senare, på sin dödsbädd, tog dock biskopen tillbaka sitt beslut. Jesuitpater Paul Gardiner, som lett processen för moder MacKillops helgonförklaring, sade nyligen på australiensisk tv: ”Några präster blev så upprörda över att någon hade avslöjat övergreppet att de beslutade sig för att försöka upplösa Sankt Josefsystrarnas orden.” Sankt Josefsystrarna har bekräftat tv-dokumentärens rapport såsom varandes ”i överensstämmelse med” undersökningar av händelsen.

Vad kan denna händelse innebära för dagens katoliker?

För det första behöver det inte förvåna en att ett helgon kan befinna sig i konflikt med den kyrkliga hierarkin. Jeanne d’Arc, för att ta ett extremt exempel, brändes på bål år 1431 efter att ha blivit dömd av en engelsk kyrklig domstol. Den senare kyrkoläraren Thomas av Aquino fick sina egna skrifter censurerade under 1200-talet. Det nyligen kanoniserade amerikanska helgonet, moder Theodore Guérin, den självständigt tänkande grundaren av the Sisters of Providence of St.-Mary-of-the-Woods, fick 1847 order av biskopen av Vincennes, Indiana, USA att lämna sin religiösa orden. (Biskopen blev senare avsatt från sin tjänst av Vatikanen.)

För det andra ses starka kvinnor i nästan vilken organisation som helst – religiös eller inte – ofta som ett hot mot manligt ledarskap. Trots detta har kvinnor i kyrkan ofta grundat religiösa ordnar, startat gymnasieskolor, högstadieskolor och grundskolor, drivit sjukhus och tagit hand om de fattiga. Kvinnor kanske är särskilt skickade att upptäcka vad påven Benedictus XVI nyligen kallade ”synden inom kyrkan”, eftersom de står utanför den kyrkliga maktstrukturen.

För det tredje möts de som är först med att avslöja missförhållanden (wistleblowers) ofta av hårt motstånd. Att säga sanningen till makten, profetens traditionella roll, renderar knappast tacksamhet från dem till vilka sanningen sägs. Profeten möts av fientliga förnekanden, eller som i fallet med den saliga Mary MacKillop och Sankt Josefsystrarna, av direkt bestraffning. Endast på sistone har kyrkan börjat inse att wistleblowers är nödvändiga – och att de ibland till och med är helgon.

För det fjärde; nu har offren för sexuella övergrepp ett nytt helgon som ber för dem. Skyddshelgon är ofta kopplade på ett personligt sätt till dem som söker deras förbön. Kanske kommer offren för övergreppen och alla som önskar rättvisa och försoning i kyrkan i kölvattnet av pedofilskandalernas kris att i den heliga Mary MacKillop se en kraftfull förebedjerska. Det är kanske ett utslag av Försynens skickelse att hon dyker upp på världsscenen just nu.

För det femte visar hennes historia hur mänskliga helgonen var. Trots att de ofta uppfattas som om de vore långt ifrån världsliga realiteter levde de liv fyllda av alla sorters glädje – och lidande. Helgonen är dessutom människor som man känner igen på deras heroiska dygder. Och vad kan vara mer heroiskt att stå upp för ett offer, när försvaret kostar dig medlemskapet i en kyrka som du älskar?

Slutligen kan vi av detta lära oss att den hierarkiska kyrkan ibland kanoniserar personer som den en gång skymfat – Jeanne d’Arc, Thomas av Aquino, moder Guérin och Mary MacKillop. Det säger en hel del om kyrkans förmåga att kunna erkänna sina egna misstag och rätta till dem.

Den heliga Mary MacKillops föredöme innehåller mer än denna enda episod. Denna vördnadsvärda australiensiska var medgrundare av en orden, arbetade med de fattiga och var redan under sin livstid berömd för sin helighet. Hennes liv var helgjutet, aktivt och heligt. Som alla helgon är hon en förebild för oss katoliker. Men i dessa tider som vi nu lever i behöver i synnerhet offren för övergreppen inom kyrkan och deras familjer all hjälp de kan få – från himlen så ock på jorden.

Ledartext i den amerikanska jesuittidskriften America den 18 oktober 2010.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: