I Expressens Sverige

Tidningen Expressen lever på att sälja lösnummer. Man är helt beroende av en marknad, av att det finns köpare. Då gäller det att anpassa innehållet efter konsumenterna. Argumentationen ska vara lättfattlig och inte ställa  alltför höga krav på eftertanke.

I måndagens Expressen vill man i sin ledarartikel bryta ”Vatikanens bidragsberoende” genom att beröva ett stort antal religiösa samfund några blygsamma bidrag till deras arbete för att forma harmoniska och engagerade samhällsmedborgare, som gör stora insatser inom civilsamhället. Argumentationen bär kvällstidningens (som numera dyker upp redan i ottan) förenklade karaktär: religion är en form av inskränkthet och den förnedrar kvinnor och homosexuella. Påven tillsammans med alla invandrade muslimer och katoliker är i Expressens Sverige sinnebilden för denna inskränkthet. Dessa inskränkta människor måste dessvärre i demokratins namn få finnas, men de ska inte få något statligt stöd.

Samhällets grundläggande värderingar är enligt Expressen tydligen liktydigt med att uppvisa politisk korrekthet och att respektera likasinnade – däremot  inte att arbeta för hänsyn och att visa respekt för oliktänkande. Men att visa respekt är inte samma sak som att ha en gemensam uppfattning. För troende människor bygger arbetet för fredlig samexistens på att man får möjlighet att hämta kraft från de källor som möjliggör denna hänsyn och respekt. För många invandrare är religionen den trygga utgångspunkten för mötet med det nya landets invånare och därmed en viktig hjälp i integrationsprocessen.

Men i Expressens Sverige är alla muslimer våldsbenägna, alla katoliker kvinnohatare, i synnerhet de män som bor i Vatikanen (en stat som visserligen får ett ansenligt bidrag för sin existens, dock inte från svenska staten utan från katolikerna runt om i världen). Expressen bygger upp en vrångbild av muslimer och katoliker, som man sedan tar avstånd ifrån. Att de berörda inte känner igen sig spelar mindre roll. Huvudsaken är att folk köper lösnummer.

Expressens ledarredaktion är man upprörd över att 50 miljoner kronor av skattemedel delas ut till religiösa samfund. Är man lika upprörd över att tio gånger så mycket delas ut i presstöd? Skattemedel går till tidningar vars politiska inriktning spänner över nästan hela det politiska fältet. Tanken med bidragen till de religiösa samfunden och med presstödet var, och är, att underlätta samhällets mångfald. Alla röster måste få höras, inte bara marknadens och den politiska maktens.

Gör tankeexperimentet att presstödet avskaffades. Då skulle kanske bara Expressens förenklade världsbild få synas i tryck. Gud (som då inte längre skulle dyka upp i Expressens Sverige) bevare oss för en sådan utarmning av det offentliga samtalet!

Per Lindqvist 2011-03-29

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: