Migrationskris en utmaning för kyrkan

Mer än 22 000 båtflyktingar, många av dem på flykt från de politiska oroligheterna i Nordafrika, har under detta år stigit i land på den lilla italienska ön Lampedusa. Den tilltagande intensiteten i stridigheterna i Libyen har lett till att många har flytt under de senaste veckorna. Men alla överlever inte färden. Omkring 150 personer drunknade den 6 april när deras båt kapsejsade i stormbyarna på havet. Den nya tillströmningen av nordafrikanska invandrare till Italien sätter kyrkans lära om migration på prov.

Flera kyrkoledare har understrukit rätten att migrera och flyktingars särskilda rättigheter, samt rika länders ansvar att välkomna de nödställda. Men de kyrkliga ledarnas moraliska stöd har väckt kritik, och till och med hån, bland somliga italienare. Ön Lampedusa ligger bara 15 mil från den nordafrikanska kusten och har därför sedan länge varit en inkörsport till Europa för nordafrikaner. Öns invånare klagar nu över att öns infrastruktur är överlastad. Myndigheterna har sänt vidare nyanlända flyktingar till andra regioner i Italien, men invånarna där tycks inte heller vilja ta emot dem.

Kardinal Angelo Bagnasco, ordförande i den italienska biskopskonferensen, har uppfordrat Europa att inse att Italien inte kan hantera denna migrationsström på egen hand. Vid ett möte den 3 april gjorde ett möte med europeiska katolska biskopar gällande att krisen ”kräver solidaritet från alla europeiska länder och deras institutioner”. Men kardinal Bagnasco påminde också italienarna om att det kritiska migrationsläget just nu delvis härstammar från en långvarig global orättvisa. Han sade att Europa inte bara kan stänga ute världens fattiga genom att patrullera sina gränser.

”Det är en illusion att tro att man kan leva i fred genom att hålla en ung befolkning på avstånd, en ung befolkning som har förlorat så mycket och som på ett legitimt sätt försöker mätta sin hunger”, sade kardinalen. Om man ska lyckas med att övertala dessa människor att stanna kvar i sina hemländer, måste man tillämpa ”principer av äkta samarbete”, sade han.

Kyrkan har drabbats av ett avsevärt politiskt bakslag under de rådande omständigheterna. Flera grupper har föreslagit att Vatikanen borde öppna kloster, prästseminarier och sina egna outhyrda lägenheter för invandrarna. Den italienska avdelningen av den internationella katolska biståndsorganisationen Caritas har de facto redan ordnat så att omkring 2 500 personer inkvarterats i kyrkliga institutioner. Kyrkans representanter har sagt att de velat visa att de lever som de lär och man uppmanar alla italienare att göra en ”ny solidarisk ansträngning”, trots landets egen långvariga ekonomiska nedgång.

I dessa dagar är detta inte något populärt budskap, men det ligger helt i linje med kyrkans traditionella lära om migration. Ansvaret att välkomna främlingen har rötter i Bibeln, och påven Benedictus XVI har nyligen hänvisat till att Jesus själv var en flykting när den heliga familjen flydde till Egypten. ”Rätten att migrera” försvarades redan år 1952 i en apostolisk konstitution skriven av påven Pius XII, som också påpekade att stater visserligen kan kontrollera flödet av migranter, men inte av godtyckliga skäl.

Italiens befolkning består till 7,5 procent av invandrare. Statsvetare hävdar att invandrare, varav de flesta är unga, bidrar till att kompensera den åldrande befolkningen och de låga födelsetalen i Italien. Men vissa politiska partier hävdar att invandringen har nått mättningspunkten.

Ärkebiskop Antonio Veglio, ordförande för det påvliga Rådet för migranter, har sagt att regeringar i och för sig har en legitim rätt att reglera invandring, men ”samtidigt finns det en mänsklig rättighet att bli räddad och att få hjälp i en nödsituation”. Bakom hans uttalande ligger en information som kyrkans experter på området understundom hänvisar till: under de senaste 23 åren har mer än 15 000 migranter omkommit då de försökt nå Europa – och antalet stiger dagligen.

Ur de amerikanska jesuiterna tidskrift America

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: