arkiv

Månadsarkiv: april 2011

Från och med i dag, tisdag den 19 april, kan man läsa Vatikanens dagstidning L’Osservatore Romano  online. Hittills har man bara kunnat ladda ner tidningens förstasida från nätet, men från och med i dag kan man läsa det mesta av tidningen online. Online-utgåvan läggs dessutom ut på nätet redan några timmar innan papperstidningen finns tillgänglig i tidningskioskerna i Rom.

Fram till den 31 augusti är online-tjänsten gratis, därefter kommer den att vara tillgänglig mot en avgift. Den utgåva av L’Osservatore Romano som nu finns tillgänglig på nätet är den italienska dagliga utgåvan. Dessutom finns veckoutgåvor på olika andra språk, däribland engelska, tyska, franska och spanska, med de viktigaste artiklarna från den gångna veckan. Även de versionerna kommer man framöver att kunna prenumerera på online.

Samtidigt som L’Osservatore Romano släpper sin online-utgåva lanseras Signum nu på Facebook.  Den som vill kan från och med nu följa Signumbloggens uppdateringar via Facebook.

Red., 2011-04-19

Annonser

Ordföranden för det libyska nationella övergångsrådet, Mohammed Mustafa al-Abud Dschelail, ska i dag, tisdag den 19 april, diskutera utvecklingen i Libyen med den katolska gemenskapen Sant’Egidio i Rom. Som den ekumeniska fredspolitiska gruppen meddelade på måndagen, sker mötet inom ramen för olika kontakter som man har med det provisoriska rådet och med andra företrädare för det libyska samhället.

Sant’ Egidio-gemenskapen  har tidigare uppträtt flera gånger som en mäklare för fred i konflikter. Den huvudsakliga framgången i att förhandla fram ett fredsavtal skedde för Moçambique i oktober 1992. ”Gemenskapen är oroad över den humanitära situationen i Libyen och är engagerad i sökandet efter en framtid med frihet och fred för det libyska folket, säger man i ett uttalande.

Kathpress

Läs mer om Sant’ Egidio här.

Dagens Nyheters debattsida lägger idag, söndag den 17 april, filosoferna Nicolas Espinoza och Martin Peterson vid Stockholms universitet fram argument för en förutsättningslös omvärdering av den svenska abortlagen från 1975. Enligt den beslutar kvinnan ensam om abort fram till och med graviditetsvecka 18. Hon behöver ej uppge skäl och kan inte nekas abort. Drygt 37 000 sådana aborter utfördes 2009.

Författarna menar att de argument som en gång ledde till den nuvarande lagstiftningen inte är hållbara – särskilt att kvinnans rätt till sin egen kropp skulle vara överordnad fostrets rätt till sin existens. Kvinnorörelsens dåtida argument för fri abort skulle inte längre vara giltiga, på samma sätt som inte heller religiöst färgade opinionsbildares argument mot fri abort anses giltiga av artikelförfattarna. De båda debattörerna menar att frågan aldrig kan lösas en gång för alla. En förutsättningslös modernisering skulle dock enligt författarna nu krävas i en omvärld som förändrats kraftigt under de 35 år som gått sedan lagen infördes.

Debattartikeln bygger på ett resonemang hur man idag tillskriver kommande generationer moralisk vikt i klimatfrågan. Då bör även kommande generationer tillskrivas vikt i diskussionerna om abort. Den individuella kvinnans intressen kan inte heller under alla omständigheter anses vara överordnade fostrets. En enskild individs rätt (kvinnans rätt) i en omvärld präglad av motstridiga ntressen och av begränsade (gemensamma) resurser måste kunna värderas. Någon sådan diskussion skedde aldrig innan lagen infördes.

Man har tidigare också sett rätten till fri abort som ett ”antingen–eller”. Författarna närmar sig däremot frågan om det inte finns fall där ett avbrytande av en graviditet (abort) förvisso är kvinnans ansvar, men inget som samhället därför är skyldigt att bistå henne med. Det skulle inte vara sjukvårdens skyldighet att tillhandahålla personal och resurser för att avbryta graviditeten i dessa fall. Aborter skulle även för den gruppen fortsättningsvis kunna ske med beaktande av den reproduktiva hälsan och med bibehållen medicinsk säkerhet.

Abortproblematiken är förvisso komplex. Under många år har detta varit en icke-fråga i det offentliga samtalet, trots det mycket stora antalet legala aborter. Kan vi måhända se en begynnande och mer nyanserad debatt i dessa mycket svåra frågor, där stelnade positioner under 35 år i praktiken har omöjliggjort genuina diskussioner?

Bengt Säfsten

På lördagsmorgonen, den 16 april, stormade flera hundra muslimer en kristen by i den nordpakistanska provinsen Punjab och tvingade invånarna att fly från sina hem. Som anledning uppgavs att två kristna i byn Khokarki i närheten av staden Gujranwala sägs ha skändat ett exemplar av Koranen, uppger den katolska nyhetsbyrån Asianews.

Polisen ska ha arresterat den 60-årige Mushtaq Gill och dennes son för dådet, men ännu har ingen formell anklagelse framförts mot dem. Från muslimskt håll har de båda männen beskyllts för att ha rivit ut några sidor ur en Koran och gömt dessa sidor i en väska i närheten av sin bostad. Mushtaq Gill är vice rektor för en kristen teknisk skola, som samverkar med det kristna prästseminariet i Gujranwala. Staden Gujranwala betraktas som ett centrum för islamistiska extremister.  I staden har en rad angrepp på kyrkor skett och även mord på kristna, som på mer eller mindre lösa grunder har beskyllts för blasfemi.

Kathpress 2011-04-16

Med anledning av de tyskspråkiga teologernas upprop Memorandum, som offentliggjordes i början av februari, gick ordföranden i den tyska biskopskonferensen, ärkebiskop Robert Zollitsch, på onsdagskvällen, den 13 april, i Bonn ut i en intervju och varnade för överdrivna förväntningar på den dialogprocess om kyrkans framtid som Memorandum gett upphov till. ”Naturligtvis måste det vara tillåtet att tänka fritt kring dessa frågor, men man måste samtidigt ha klart för sig att svaren på de framförda reformkraven måste stå i överensstämmelse med uppenbarelsen och med kyrkans lära”. Bara så kan vi bevaras i vår tros sanning och i gemenskapen med världskyrkan”, sade Zollitsch i intervjun.

”Det är inte precis till någon hjälp”, fortsatte Zollitsch, ”det som nu sker, att det framförs en mängd olika krav och postulat om saker som man vill ändra på, som om det vore fråga om att haka av det ena efter det andra problemet på någon sorts önskelista.”

I samband med sitt plenarmöte i mitten av mars initierade de katolska biskoparna i Tyskland en inomkyrklig dialogprocess som svar på teologernas Memorandum. Processen är bland annat tänkt att genomföras runt om i de tyska stiften i anslutning till femtioårsjubileet nästa år av öppnandet av Andra Vatikankonciliet (1962–1965). I onsdagskvällens intervju framhävde ärkebiskop Zollitsch att de tyska biskoparna förstår den påbörjade dialogprocessen som ”ett andligt samtal, inte som en reparation av kyrkan där man skruvar och mekar för att få kyrkan i bättre skick.”

I centrum av processen står problemet ”hur frågan om Gud kan väckas till liv i vårt samhälle och hur det kristna svaret på den frågan kan formuleras och, framför allt, levas.” Både förslag till nya reformer och värnandet om hittillsvarande praxis måste i första hand bedömas utifrån hur de kommer till rätta med denna centrala frågeställning.

Kyrkan är varken ett självändamål eller en intresseorganisation. Hon har sin grund i Gud och det måste synas tydligt. I vår tid har kyrkan tyvärr själv bidragit till att hon kommit att betraktas som en organisation bland andra. Kyrkan behöver idag istället, sade Zollitsch, bli missionsinriktad och återigen upplevas som en plats för sanningen.

Kathpress 2011-04-14

Läs mer om Memorandum-uppropet här och här.

Omkring första april gick ett rykte genom världspressen att man skall ha hittat bly- och kopparplattor med inskrifter som härrör från den äldsta kristna församlingen och berättar om deras syn på Jesus. Sedan dess har misstankarna hopat sig för, uppgifterna är inbördes motstridiga. Var är fyndplatsen? Invid Jordan eller i norra Egypten? När gjordes fyndet? För fem år sidan, eller har plattorna varit kända sedan generationer? Den ”illiterate beduin” som är plattornas ägare är i själva verket en driven affärsman som har försökt sälja dem genom Sotheby’s i London. En del av föremålen har visat sig vara nutida förfalskningar, och den ”kodade hebreiska texten” med sitt budskap om Jesus har ännu inte blivit tolkad.

Per Beskow 2011-04-12

I Svenska Dagbladets understreckare i går, fredag den 8 april, presenterar Li Bennich-Björkman, skytteansk professor i vältalighet och statskunskap i Uppsala, årets mottagare av det prestigefyllda skytteanska priset i statskunskap. I sina gemensamma arbeten Sacred and Secular och Rising Tide har de amerikanska samhällsvetarna Ronald Inglehart och Pippa Norris bidragit till att nyansera några vitt spridda föreställningar om samhälle och religion, däribland följande tre missvisande uppfattningar:

1)  ”Vi går mot en allt mer sekulariserad värld, där religiös tro ersätts av tilltro till vetenskap och teknik. – I själva verket, påpekar Inglehart och Norris, är väldens befolkning mer religiös än någonsin, bland annat därför att de länder där religionen är stark har högre födelsetal än det sekulariserade Europa. 2) ”Kapitalistisk utveckling gynnas av protestantisk etik”. – Men Webers teori om kapitalismens uppkomst stämmer inte längre på dagens kapitalism, framhåller pristagarna. I själva verket utmärks protestantiska länder numera av en förhållandevis låg arbetsmoral och större fokus på självförverkligande, livskvalitet och fritid. 3) ”Det finns en djup klyfta mellan den demokratiskt sinnade kristna kultursfären och den auktoritärt sinnade muslimska kultursfären”. – Det finns visserligen en klyfta mellan dagens islam och kristendom, men den rör synen på jämställdhet och sexuell livsstil snarare än demokratiska ideal, som har påfallande starkt stöd bland både muslimer och kristna, menar Inglehart och Norris.

De skytteanska pristagarna Inglehart och Norris ger över huvud taget en mer optimistisk bild av världens tillstånd och möjligheterna för växande tolerans och öppenhet. Ekonomisk tillväxt i fattiga länder leder inte bara till större materiellt välstånd utan också till en starkare medborgarkultur, i vart fall om tillväxtens frukter fördelas någorlunda jämt. När människor slipper oroa sig för sin omedelbara överlevnad upplever de större ”existentiell trygghet” och tenderar att bli mer toleranta, miljöengagerade och inriktade på gemensamma, immateriella (inklusive religiösa) värden.

Man bör akta sig för deterministiska synsätt där den materiella samhällsutvecklingen ses som bestämmande för den kulturella och andliga. Det påpekar även Bennich-Björkman på ett diplomatiskt vis i sin understreckare. Men i ett diskussionsklimat som präglas av mer eller mindre välgrundade domedagsprofetior om hotande kulturkrig och miljökatastrofer känns det som en frisk fläkt att höra om Ingleharts och Norris nyanserade och empiriskt grundade resonemang om några centrala samhälls- och kulturfrågor.

Charlotta Levay 2011-04-09