Troskongregationen preciserar föreskrifter mot sexuella övergrepp

I ett dokument publicerat idag, måndag den 16 maj, har Troskongregationen i Vatikanen preciserat sina föreskrifter för hanteringen av prästers sexuella övergrepp mot minderåriga. Alla katolska biskopskonferenser i hela världen ska före maj månad år 2012 ha utarbetat egna riktlinjer för hantering av sådana fall, i linje med det nya dokumentets föreskrifter. I sin skrivelse fastslår Troskongregationen att sexuella övergrepp på barn inte endast är ett brott ur kyrkorättslig synvinkel, utan också är ett allvarligt brott inför den statliga lagstiftningen. Därför måste alla misstankar om sexuella övergrepp inom kyrkan polisanmälas, så att de kan bli föremål för rättslig prövning i domstol.

Den nya skrivelsen för att hjälpa biskopskonferenserna med att utarbeta riktlinjer för behandlingen av fall av sexuella övergrepp mot minderåriga som begåtts av präster omfattar fem sidor.

Den första punkten (av tre) tar upp ”allmänna aspekter” och behandlar frågan om offren, förebyggande skydd av minderåriga, utbildningen av präster och ordensfolk, handledning av präster samt samarbetet med statliga myndigheter. Kyrkan ”måste” – heter det in den första punkten – ”visa sin beredskap att lyssna till offren och deras anhöriga och se till att de får psykologisk hjälp.”

Skrivelsen lovordar de initiativ som enskilda biskopskonferenser redan har tagit för förebyggande åtgärder i form av handlingsplaner. Dessa handlingsplaner har på sina håll fungerat som ”modeller” att följa för samhället som helhet, i hanteringen av fall av sexuella övergrepp.

När det gäller utbildningen av blivande präster så ska prästseminarier, som utbildar stiftspräster, till kandidaterna förmedla en positiv syn på kyskhet och celibat. Man riktar särskild uppmärksamhet på prästkandidater som byter från ett till ett annat prästseminarium. I dessa fall måste de överordnade ovillkorligen informera varandra ömsesidigt om orsakerna till byte av utbildningsort. Vid ett flertal tillfällen de senaste åren har det förekommit att prästkandidater, som avvisats från ett prästseminarium, har sökt sig till andra utbildningsorter utan att först redovisa sin bakgrund inför den nya seminarieledningen. Detta har i vissa fall fått allvarliga konsekvenser.

Vatikanen uppmanar i det nya dokumentet de katolska biskoparna runt om i världen eftertryckligt, att göra ”alla upptänkliga insatser” när möjliga fall av övergrepp mot barn, begångna av en präst, misstänks föreligga. Som en försiktighetsåtgärd kan biskopen begränsa den berörde prästens arbetsfält till dess att anklagelserna har prövats. Dessutom måste biskopen göra en polisanmälan i enlighet med den statliga lagstiftningen i det berörda landet. Detta gäller inte bara för lagbrott som präster har gjort sig skyldiga till, utan också för sådan begångna av ordensfolk och lekfolk som arbetar i kyrkliga institutioner.

Den andra punkten i skrivelsen sammanfattar de gällande kyrkliga normerna för hantering av sexuella övergrepp. Troskongregationen erinrar om att inköp och innehav samt spridning av barnpornografiskt material är straffbart enligt kyrkorätten.

Om misstanke om sexuella övergrepp mot barn föreligger, så måste biskopen respektive ordensledningen sätta igång en kyrkorättslig förundersökning. Om beskyllningen visar sig vara trovärdig ska biskopen vidarebefordra ärendet till Troskongregationen. Troskongregationen ska i sin tur göra en slutgiltig bedömning av prästens skuld. Finner man att prästen är skyldig så ska ett straff utan tidsbegränsning ges, som till exempel att den skyldige avsätts från prästämbetet (så kallad suspendering). Detta är det tyngsta straff som kyrkorätten förfogar över. Vid mindre allvarliga förseelser kan prästens arbetsfält inskränkas. Han kan då antingen få tillåtelse att ägna sig åt viss verksamhet men utestängas från varje form av kontakt med barn, eller helt och hållet förbjudas att verka offentligt. Men möjligheten för en präst att återgå till en ordinarie tjänstgöring med själavård ”är utesluten om denna tjänst innebär en fara för minderåriga eller väcker anstöt i församlingen”. Den sistnämnda preciseringen är viktig, eftersom det ibland har inträffat att en skyldig präst har omplacerats, vilket lett till starka protester i de berörda församlingarna.

Vidare heter det i den tredje delen av det nya dokumentet (”Anvisningar om tillvägagångssätt för de ansvarig”) att en person som har blivit offer för sexuellt övergrepp och har anmält brottet ska behandlas respektfullt. De kyrkliga tjänstemännen är förpliktade att erbjuda offren själavård och psykologisk hjälp. Den rådgivande kommissionen – som några biskopskonferenser har utsett (exempelvis den tyska, österrikiska och schweiziska) – för granskning och utvärdering av enskilda fall, kan dock inte ersätta den berörde biskopens egna bedömning.

Vatikanradion 2011-05-16

Läs hela dokumentet på engelska här.

Läs John L Allens kommentar till det nya dokumentet här.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: