Den nedtystade abortdebatten

Få frågor är omgivna av så starka tabun i Sverige som abortfrågan. Man får prata om nästan vad som helst i det offentliga rummet i Sverige, hur banalt, kontroversiellt eller tarvligt det än må vara. Men om någon råkar nämna abortfrågan blir det tyst i klassen. Det hör till god ton att inte antyda att frågan innehåller en allvarlig etisk problematik. Att gå så lång som att säga att det gäller mänskligt liv och att det är en fråga om liv och död är att göra sig skyldig till hädelse. Inflytelserika ansvariga utgivare, opinionsbildare och organisationer gör vad de kan för att detta tabu ska bli bestående.

Någon enstaka gång bryts dock tystnaden, som häromveckan när frågan om sena aborter kom upp på bordet.  Hur ska man handskas med aborterade foster i 22:a havandeskapsveckan som ger livstecken ifrån sig? Frågan blev så pass brännande att Svenska Dagbladets ledarsida tog mod till sig och försiktigt antydde att det kanske behövs en diskussion om huruvida den övre abortgränsen bör ses över. För säkerhets skull satte man rubriken ”Kan vi prata om abort?” över sin ledartext, för att inte alltför mycket uppröra tabu-förespråkarna.

Författaren Marcus Birro har hakat på den nymornade debatten och skrivit en artikel om abortfrågan. Artikeln var antagen för publicering av redaktören på DN Debatt, men ansvarig utgivare för Dagens Nyheter, Gunilla Herlitz, ryckte ut i sista momangen och förbjöd publiceringen. Hon misslyckades dock med att helt och hållet stoppa artikeln, eftersom Svenska Dagbladet valde att publicera Birros text – åtminstone i sin nätupplaga.

Birro skriver i sin artikel att han i grunden försvarar svensk aborträtt. Men han riktar samtidigt strålkastarljuset på en central fråga: ”Varför är det ingen som ifrågasätter det rimliga i att abortera fullt friska foster som sedan ligger och dör medan sjukvården, som en gång i tiden svor en ed att rädda och främja liv, ser på med armarna i kors?” Sådana saker får man inte skriva i liberala Dagens Nyheter.

När det gäller abortfrågan är Sverige unikt. I maj röstade riksdagen för att Europarådet bör upphäva en resolution som ger vårdpersonal rätt att följa sitt samvete i abortfrågan. Även den läkare som anser att det är fel att abortera 22 veckor gamla foster ska tvingas utföra sådana aborter. Det säger en hel del om hur riksdagsledamöterna ser på frågor om samvetsfrihet och människovärde.

Det finns en omedelbar koppling mellan abortfrågan och frågan om vad ett människoliv är värt. I Sverige har vi valt att tabubelägga den etiska aspekten och reducerat abortfrågan till en rent medicinsk angelägenhet. Men tabun håller inte hur länge som helst. Och tids nog kommer också detta tabu att falla. Provokativa författare och fria intellektuella kommer att bryta det offentliga rummets tystnad och börja säga som det är: abort är ett avsiktligt utsläckande av ett oskyldigt mänskligt liv. Den naturliga följdfrågan lyder: Är det etiskt försvarbart att handla så?

Ulf Jonsson 2011-06-07

Se mer på tidningen Dagens hemsida.

Se också här Manifestet för samvetsfrihet.

Ärkebiskop Sako: Stoppa våldet mot de kristna i Irak!

Den kaldeisk-katolske ärkebiskopen av Kirkuk i norra Irak, Louis Sako, vädjar om att våldet mot de kristna i Irak äntligen ska upphöra: ”Stoppa våldet! Vi vill inte längre leva som gisslan och främlingar i våra egna städer och hem!”. Uttalandet skedde i samband med en interreligiös fredsandakt i katedralen i Kirkuk i tisdags, den 31 maj. Enligt den kristna organisationen Pro oriente fanns, förutom kristna, en rad framstående muslimer närvarande vid det interreligiösa mötet i Kirkuk. Stadens polischef, regionens armékommandant och såväl sunnitiska som schiitiska muslimer deltog.

I sitt tal sade ärkebiskop Sako:” Vi kristna i Irak vill göra allt vi kan för att främja en försoning mellan oss och muslimerna, men vi vill inte tvingas leva i isolerade ghetton eller i flyktingläger.” I denna tid, som kännetecknas av ”blint och dödligt våld” är det viktigt att kristna och muslimer träffas och bygger broar mellan varandra.

I förra veckan dödades återigen en kristen i staden Mossul. Denna gång var det en syrisk-ortodox kristen som arbetade på en cementfabrik som föll offer för ett terrordåd. Mannen, som hette Arkan Jihad Yacob, hade redan tidigare två gånger utsatts för kidnappningsförsök, men båda gångerna lyckats fly.

Kathpress 2011-06-05

Mer information här och här.

Kina: Biskopar fängslade, ny olaglig biskopsvigning på torsdag

I Kina planerar uppenbarligen den regimtrogna officiella delen av den katolska kyrkan att genomföra en ny biskopsvigning utan påvens tillstånd, i strid mot kyrkolagen. Den katolska nyhetsbyrån Ucanews meddelar att man i den centralkinesiska provinsen Hebei, i staden Wuhan, nu förbereder att på torsdag den 9 juni biskopsviga den 50-årige regeringstrogne prästen Joseph Shen. Präster och biskopar som tillhör den underjordiska och påvetrogna delen av kyrkan har utsatts för starka påtryckningar från de kinesiska myndigheterna att delta vid ceremonin nästa torsdag. Kyrkliga källor uppger att Shen, som blev prästvigd 1988, dessutom själv inte vill bli vigd till biskop.

Stiftet Wuhan har ingen biskop sedan 2007, då föregångaren Bernardine Dong Guangqing avled. Denne vigdes själv till biskop utan påvens tillstånd 1958, men erkändes i efterhand 1984 av påven Johannes Paulus II som rättmätig biskop av Wuhan.

I Kina beräknas det finnas runt 13 miljoner katoliker. Relationerna mellan Vatikanen och regeringen i Peking är, efter en tid av töväder, nu återigen frostigare efter genomförandet av en kyrkorättsligt otillåten biskopsvigning i november förra året.

Nyligen kritiserade den katolske biskopen i Hongkong, John Tong, i skarpa ordalag bristen på religionsfrihet i Kina i ett tal han höll i samband med ett besök i Tyskland. Biskop Tong sade att minst två katolska biskopar och en katolsk präst för närvarande hålls fängslade av de kinesiska myndigheterna på okänd ort. Sammanlagt håller den kinesiska regimen för närvarande tio katolska biskopar och nästan 60 katolska präster i fängelse eller husarrest. En av prästerna från provinsen Hebei utsattes i början av året för svår tortyr.

Kathpress 2011-06-03

Mer information här och här.

Franskt nej till forskning på mänskliga embryon

Franskt nej till forskning på mänskliga embryon

Den franska nationalförsamlingen håller fast vid sitt principiella motstånd mot forskning på mänskliga embryon och embryonala stamceller. På tisdagen den 31 maj röstade nationalförsamlingens deputerade ner senatens krav på liberalisering av embryonalforskningen. Det principiella förbudet ger endast undantag i några avgränsade fall.

Av de deputerade röstade 280 för bioetiska lagförslaget med det principiella förbudet, 217 röstade emot. Den katolska kyrkan har kraftigt kritiserat senatens önskade liberaliseringsförslag.

Men nu måste senaten ändå behandla det bioetiska lagförslaget. Om senatorerna står fast vid sin åsikt så måste en rådgivande medlingsprocess inledas. Uppnås inte enighet kan nationalförsamlingen genomdriva lagen genom en andra omröstning.

De deputerade röstade dessutom för att endast tillåta preimplanatorisk fosterdiagnostik (PID) i mycket begränsade undantagsfall. Även här hade senatorerna krävt liberalare lösningar och därigenom också stött på stort motstånd från den katolska kyrkan.

Dessutom ska enligt bioetiklagen surrogatmödraskap och anonym spermadonation även i fortsättningen vara förbjudna. Nationalförsamlingens ledamöter avvisade också det ursprungliga planerna på att en kvinna även efter sin partners död skulle kunna få plantera in nedfrusna embryon.

Nationalförsamlingen avvisade även senatens förslag om att liberalisera konstgjord befruktning. Den ska enligt nationalförsamlingens önskan vara förbehållen par som är barnlösa av medicinska skäl.

Kathpress 2011-06-01