Arkiv

Monthly Archives: augusti 2011

Debatten om näthatet har varit intensiv under de senaste veckorna, särskilt efter de fruktansvärda terrordåden i Oslo och på Utöya i somras. Anonymiteten på nätet gör det möjligt att sprida de mest avskyvärda budskap utan något som helst ansvarstagande för innehåll och konsekvenser. Inte bara fördomar och lögner utan också rent hat riktat mot både enskilda personer och hela grupper kan snabbt spridas till ett stort antal läsare. I dessa grumliga vatten fiskar också populistiska politiska rörelser som spelar på antipatier gentemot människor med annan kulturell, etnisk och religiös tillhörighet än den egna. Att något måste göras åt näthatet framstår som allt mer uppenbart.

I går, måndag den 29/8, beslöt Dagens Nyheter att helt stänga möjligheten att lägga ut artikelkommentarer på deras hemsida, till dess att man hunnit utveckla ett system som klarar av att förhandsgranska alla bidrag. Även Expressen och Aftonbladet har beslutat införa en obligatorisk förhandsgranskning av alla inlägg på sina hemsidor. Andra tidningar har redan genomfört liknande åtgärder eller för en debatt om att genomföra dem. Se exempelvis Sigurd Allerns och Ester Pollacks artikel i Svenska Dagbladet i dag, den 30/8. Visst kan man beklaga att dessa åtgärder innebär en viss begränsning av det fria ordet. Men i det uppkomna läget finns knappast något alternativ, om man vill agera ansvarsfullt.

Trots risken att uppfattas som en mossig moralist kan jag inte låta bli att påminna om att frihet och ansvar hör ihop. Utan beredskapen att själv ta ansvar för sina handlingar undergräver man oundvikligen den egna friheten. I längden vill och orkar ingen interagera med en person som systematiskt flyr från ansvar. Anonyma hatinlägg på nätet illustrerar fenomenet övertydligt; relationerna till medmänniskorna förgiftas på ett sätt som leder till att kommunikationen kollapsar.

Insikten att det i längden inte kan finnas frihet utan ansvar är allmänmänsklig. Redan på 1400-talet skrev biskop Thomas i Strängnäs i det då katolska Sverige sin berömda frihetsvisa: ”Frihet är det bästa ting, som sökas kan all världen kring, för den som frihet kan bära.”

I vår förment så upplysta tid har insikten om att frihet måste bäras upp av ansvarstagande ibland fått stå tillbaka för ”liberala” idéer om en närmast obegränsad personlig frihet utan något eget ansvarstagande alls. Samhället har fått skulden för allt, och det har ansetts ofint och moraliserande att påminna om personligt ansvar. Men en sådan form av ansvarlöst frihetstänkande är en återvändsgränd. Att exempelvis smita från ansvaret för hatinlägg genom att dölja sin identitet i anonymiteten på internet är att missbruka sin frihet, påpekar i dag Erik Helmerson på liberala Dagens Nyheters ledarsida under rubriken ”Stå för åsikterna”. Så sant som det var sagt. Och inte en dag för tidigt, skulle man kunna tillägga.

Ulf Jonsson 2011-08-30

Annonser

I lördags, den 27 augusti, höll Stockholms katolska stift sin årliga stiftsvallfärd. Borggården på Vadstena slott var vallfärdens centrum och platsen där omkring ett tusen pilgrimer från hela landet samlades. I ett av valven på borggården fanns det ett katolskt torg där många olika ordnar, föreningar och rörelser fanns representerade. Temat för stiftsvallfärden var ”Alla är ni ett i Jesus Kristus”. I sin predikan uppmanade biskop Anders Arborelius de församlade att aktivt söka enheten i mångfalden, i en kyrka vars medlemmar kommer från olika nationella, sociala och kulturella bakgrunder. Kyrkans dimension av att vara en världsvid gemenskap gavs emfas, inte minst genom att biskopen tog upp de nyligen avslutade Världsungdomsdagarna i Madrid som exempel, där människor från alla världens hörn samlades.

Likaså samlades vi i Vadstena från Sveriges alla hörn och bland oss fanns många med annan nationell härkomst än svensk. Denna rikedom, denna enhet i mångfalden som den katolska kyrkan i Sverige redan är behöver vårdas för att bära rik frukt. Då behöver vi vara grenar i kontakt med vinstocken som är Jesus Kristus (Joh 15:1–10), snarare än att utgöra frikopplade ”individuella kvistar”. Efter gudstjänsten hölls det en eukaristisk procession från Birgittasystrarnas kyrka till Klosterkyrkan, även kallad Blåkyrkan, där den heliga Birgittas reliker finns bevarade. I Klosterkyrkan avslutades dagen med en välsignelse och pilgrimerna kunde återvända till de väntande bussarna för att åka hem och fortsätta vittna om den enhet i mångfald som är den katolska kyrkan.

Fredrik J Wängström 2011-08-29

Man kan inte säga annat än att Steve Jobs och Apple är ett spektakulärt fenomen. Detsamma gäller den rörelse som användarna och apparaten runt det hela kan betraktas som. Det tycks närmast ha blivit ett religionssurrogat; ord som ikon och kult väljs för att beskriva fenomenet. Datakoncernen Apple jämförs med och rentav identifieras som religion, exempelvis i Erik Helmersons ledarartikel  i Dagens Nyheter, idag den 26 augusti. Helmersson jämställer Steve Jobs med Jesus. Båda är frälsare. En parallell görs mellan Jobs budskap och Jesu bergspredikan, och så vidare. På liknande sätt som aposteln Paulus och kyrkan som institution behövs för att förmedla Kristus, så behövs nu en efterträdare till den avgående Jobs. Tre korta kommentarer faller mig in när jag läser Helmersons text. För det första, det är ju intressant att kristendomen i vårt sekulariserade (eller kanske snarare postsekulära) samhälle ändå fortfarande fungerar som en given referensram. För det andra kan man undra om det ”bara” är en inte särskilt allvarligt menad jämförelse, eller om den ändå bär med sig en djupare syftning. För det tredje, religion beskrivs ofta som något farligt, våldsamt eller ovidkommande i vårt land. Men när man sätter den i relation till Apple ter sig saken kanske ändå annorlunda.

Fredrik Heiding 2011-08-26

En effektiv taktik mot det som man ogillar är att tysta ner det. Ur strategisk synpunkt är ett systematiskt och konsekvent förtigande förträffligt om målet är att låtsas som om det där hemska egentligen inte existerar. Munkavlen tycks ligga lätt gripbar när det kommer till katolsk tro och liv, och i viss mån även religiös tro över huvud. Bristen på rapportering från det största ungdomsevenemanget i Europa i år, Världsungdomsdagarna i Madrid förra veckan är ett slående exempel. Författaren och journalisten Marcus Birro har i en modig artikel i Expressen i dag, onsdag den 24 augusti, fått nog av detta förtigande. Birro konstaterar: ”Knappt en enda rad om den magiska stund, i full storm och ösregn, när två miljoner unga människor från hela världen i stillhet bad tillsammans med Påven. Inte många ord har spillts ut om försoning och tolerans, om magiska möten och en stark andlig rörelse.”

Sedan utbrister han: ”Jag är kräktrött på denna ständiga slentrianmässiga nonchalans som visas miljoner människor som inte anpassat sig efter den gud- och normlösa tillvaro som kännetecknar Sverige.” Man kan säga att Birro är en modern version av Johannes döparen, som ropar i öknen att en väg ska beredas för Herren (Matteus 3:3). Att Birro dessutom håller på samma italienska fotbollslag (Roma) som undertecknad gör det inte mindre angenämt att läsa hans tänkvärda krönikor. Att andra föredrar Zlatans Milan är deras sak, som dock inte måste förtigas.

Fredrik Heiding 2011-08-24

Ordföranden för den tyska katolska biskopskonferensen, ärkebiskop Robert Zollitsch, betonar vikten av ekumeniska möten mellan katoliker och protestanter i samband med att påven Benedictus XVI besöker Tyskland den 22–25 september. För påven har mötet med reformationens kyrka blivit en angelägen fråga, förklarar ärkebiskop Zollitsch i en intervju i den tyska tv-kanalen Deutsche Welle: ”Påven inser att ekumeniken i Tyskland är viktig. Han är också medveten om hur nödvändigt det är att uttala sig på ett avgörande sätt om Martin Luther som person.”

I intervjun berör ärkebiskopen också språket och terminologin, främst då frågan huruvida den evangeliska kyrkan från den katolska kyrkans sida betraktas som en ”kyrka”. Benedictus XVI kommer att möta evangeliska samtalspartners i egenskap av representanter för en kyrka, poängterar Zollitsch. Ärkebiskopen ser det som ett mycket gott tecken att ett ekumeniskt möte, med både dialog och gudstjänst, kommer till stånd i Erfurt. Ärkebiskopen påminde om att Martin Luther (1483–1546) vid tiden för sin vistelse som munk i augustinklostret i Erfurt 1505 till 1511 fortfarande var medlem i ”en katolsk kyrka”.

Benedictus XVI kommer under sitt fyra dagar långa besök i Tyskland att besöka Berlin, Erfurt och Freiburg. Det är hans första officiella statsbesök i Tyskland efter deltagandet i Världsungdomsdagarna i Köln år 2005, och ett besök i hans bayerska hemprovins år 2006. Zollitsch sade att Benedictus XVI är ”mycket väl informerad” om situationen i Tyskland. I sina tal kommer gästen inte att uppehålla sig enbart vid problemen. Påven vill ge människor mod, visa perspektiven in i framtiden och göra det tydligt vad det innebär att tro på Gud och vilket hopp som evangeliet kan ge.

Tysklands förbundskansler Angela Merkel önskar sig ett ”stark och uppmuntrande tecken” för ekumeniken från påven under hans besök i Tyskland. Merkel säger också i en ny skrift från Konrad-Adenauer-Stiftelsen, som presenterades i Berlin på tisdagen, att påven Benedictus XVI:s resa skulle kunna ge en ”viktig orientering” i dessa kristider. I en tid när ”grunderna för våra kulturella värden och traditioner riskerar att falla i glömska” behövs det en ny gemensam trygghet. För detta skulle påvens besök i Tyskland kunna vara en impuls, för att ”stärka samhörighetens ande i kyrkliga sammanhang såväl som i politik och i samhälle”, menar Merkel. Den nya boken med titeln ”Politik och religion – Påven i Tyskland” innehåller 20 bidrag av författare inom politik, vetenskap och samhälle. Till författarna hör både protestanter och katoliker, liksom även representanter för islam och judendomen.

Kathpress 2011-08-21/23

Den katolske biskopen i Tripoli, Giovanni Innocenzo Martinelli, uppmanar i en intervju på eftermiddagen i dag, tisdag den 23 augusti, regeringstrupper och rebeller att börja tala med varandra, i syfte att uppnå ett slut på striderna. Biskop Martinelli, som befinner sig inne i centrala Tripoli, säger i intervjun med den katolska nyhetsbyrån Asianews att läget inne i huvudstaden just nu är mycket oöverskådligt. ”Det är svårt att avgöra huruvida rebellerna har kontroll över större delen av staden eller inte”, säger Martinelli, och han tillägger att ”bomber kommer inte att kunna lösa problemen”. NATO:s bombningar har satt skräck i invånarna i Tripoli, framhäver han. Ännu i morse visade sig Gadaffis son Saif-al-Islam offentligt på Tripolis gator, vilket tyder på att regeringstruppernas motstånd ännu inte är brutet, och biskopen tror att rebellerna förmodligen kommer att få möta hårt motstånd på sina håll i staden. Biskop Martinelli säger i intervjun att det inte längre är möjligt att lämna staden med flygplan. Den katolska församlingskyrkan i Tripoli hålls sedan några dagar stängd på grund av striderna i staden.

Kathpress 2011-08-23

Under sitt besök i Madrid under Världsungdomsdagarna talade påven Benedictus XVI inför drygt ett tusen församlade lärare och professorer i basilikan San Lorenzo in El Escorial, fredagen den 19 augusti. I sitt tal sade Benedictus XVI bland annat att man vinner kunskap först när man i kärlek är berörd av det man studerar: ”Vi kan inte få kunskap om något om vi inte är berörda av kärlek, och vi kan för övrigt inte heller älska något som inte förefaller vara rationellt”. Liknande tankegångar finns i påvens rundskrivelse Caritas in Veritate, utgiven på svenska som ”Kärlek i sanning” (Veritas förlag) från år 2009.

Vidare uppmanade påven lärarna till ödmjukhet. ”I undervisning och annat intellektuellt arbete, är ödmjukhet en viktig dygd, den skyddar oss från ytligheten som stänger dörren till sanningen”. Benedictus XVI poängterade också att undervisningen bör vara präglad av ett genuint sanningssökande: ”Unga människor behöver sanna förebilder, människor som är öppna för den absoluta sanningen i de olika grenarna av mänsklig kunskap”.

Hela talet går att läsa här!

Fredrik J Wängström 2011-08-22