Hägglund och värdegrundens grunder

Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund pläderar på dagens DN debatt för en etisk värdegrund, för familjens roll, för civilsamhället och för ”inre självkontroll hos medborgarna” (eftersom politiken har sina gränser). Ett samhälle som saknar kristna värden blir lätt en miljö av psykisk ohälsa, våldsbenägenhet och dåliga studieresultat. Hägglund hävdar också att ”den ekonomiska kris som plågar många länder svårt” har etiska orsaker snarare än ekonomiska. ”Krisens upplopp har inte präglats av sådana kristna värden som benämns måttfullhet, förvaltarskap, ödmjukhet, ansvarsfullhet, pålitlighet och ärlighet”, skriver Hägglund.

Från katolskt håll kan man instämma i huvuddragen i Hägglunds resonemang. En tänkbar invändning är dock att ett land som Kina inte befinner sig i ekonomisk kris, trots att uttryckligt kristna värderingar saknas där. Många länder i Latinamerika är å andra sidan kristna men brottas med stora ekonomiska problem sedan länge. Det jag vill poängtera här är emellertid erfarenheten av hur svårt det är att definiera kristen etik. Hägglund tycks själv märka det när han i ett avsnitt talar om ”i grunden humanistiska värden om omsorg om våra medmänniskor som förvaltats i den kristna traditionen”. En välvillig tolkning av den formuleringen ligger i linje med både muslimsk och katolsk tanketradition, som tagit lärdom av Aristoteles (i synnerhet Averroës på 1100-talet och Thomas av Aquino på 1200-talet). I Den Nikomachiska etiken, som Aristoteles skrev någon gång på 320-talet före Kristus, behandlas dygder som Hägglund och andra kristna känner igen. Måttfullhet hos Hägglund kallas ”besinning” i den tredje boken av Den Nikomachiska etiken. ”Förvaltarskap” ligger nära ”rättrådigheten” (femte boken). Ödmjukhet berörs i den fjärde boken. Aristoteles poängterar att människan har ansvar för sina handlingar (tredje boken), och hans utläggning om vänskap (åttonde boken) och uppriktighet (fjärde boken) kan lätt associeras till Hägglunds pålitlighet och ärlighet.

En slutsats av detta är att kristendomen och eventuellt också islam faktiskt bygger på vad som annars kallas ”sunt förnuft”. Samtidigt måste nog skiljelinjen mellan västerländsk humanism och kristendom dras när det gäller livsåskådningen i stort samt motiven bakom moraliska handlingar. Vi behöver därför en reflektion över värdegrundens grunder. Dessutom kan ett liv i Kristi efterföljd leda in människan på vägar som bara delvis kan motiveras rationellt. Det handlar också om överlåtelse och passion.

Fredrik Heiding 2011-10-08

http://www.dn.se/debatt/brist-pa-kristna-varden-ligger-bakom-skuldkrisen

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: