Interreligiös deklaration om medkänsla

År 2008 tar den brittiska religionshistorikern Karen Armstrong initiativ till en interreligiös deklaration om medkänsla, Charter of Compassion. Deklarationen avser att bli en sammanhållande länk för ett internationellt kontaktnät mellan enskilda individer och grupper av människor, som studerar och övar sig i medkänsla. Idén kan tyckas vara absurt storslagen, välmenande men verklighetsfrämmande. Hur kan man öva sig i medkänsla?! Och vilken skillnad skulle det göra annat än rent privat? Armstrongs initiativ vilar emellertid på klart realistiska och rationella överväganden och de kan sammanfattas i tre punkter:

För det första den historiska situationen: en snabb globalisering under senare årtionden har medfört att alltfler människor idag lever sida vid sida i daglig kontakt med människor med en helt annan etnisk och religiös bakgrund. Den situation som uppstått är potentiellt fruktbar men också eldfängd. Den kan leda till kulturell korsbefruktning eller till etnisk resning och folkmord. Det avgörande här är människors förmåga att utveckla en övergripande kultur av empati, av medkännande med den andre, den främmande.

För det andra vår biologiska disposition: människans förhållande till det okända och främmande är inte entydigt biologiskt fastlagt. Å ena sidan bär vi på en tydlig benägenhet för xenofobi: den andre, den främmande är farlig och skall undvikas eller bekämpas, å andra sidan bär vi på en minst lika stark tendens till nyfikenhet och empati: den främmande är någon jag vill förstå och kunna känna med. Vilken av dessa två tendenser som tar överhand är inom vida ramar bestämt av en kulturell inövning.

För det tredje finns hos religioner en potential både att skärpa gruppkonflikter så att de blir destruktiva och att mildra dem så att de blir fruktbara: här kan religionerna inte vara neutrala. I den mån en religion väsentligen blir uttryck för gruppegoism – Vi och Vårt ställs mot ett väsenstomt De och Deras – understödjer den de farliga och destruktiva dragen hos människan; men i den mån Den Gyllene Regeln är i centrum för en religion bidrar den till att utveckla människors empatiska disposition.

Religlösa ledare på alla nivåer, med den speciella auktoritet de utövar, har alltså ett stort och tungt ansvar för hur de handskas med våra destruktiva, egoistiska sidor.

Deklarationen om medkänsla utarbetades av representanter för sex världsreligioner och presenterades 2009 och den kungjordes samtidigt i kyrkor, tempel, moskéer och synagogor runt om i världen. Några viktiga punkter i den är:

”Medkänslans princip tillhör kärnan i alla religiösa, etiska och andliga traditioner och manar oss att alltid behandla alla andra så som vi själva vill bli behandlade.

(…)

Vi uppmanar därför alla män och kvinnor:

att åter sätta medkänslan i centrum för moral och tro,

att åter hävda den urgamla principen att varje tolkning av heliga skrifter som föder våld, hat och förakt är ogiltig,

(…)

Medkänslan är sprungen ur vårt djupa beroende av varandra och avgörande för mänskliga relationer och för en fullkomnad mänsklighet. Den är vägen till upplysning och oumbärlig för skapandet av en rättvis ekonomi och en fredlig global gemenskap.”

Den som vill veta mer om verksamheten kring deklarationen om medkänsla kan gå in på:

http://www.charterforcompassion.org På nätet finns också en videolänk till ett föredrag där Karen Armstrong presenterar sitt initiativ: http://www.urplay.se/163491

Stig Olsson, 2011-10-17

Läs också mer här.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: