arkiv

Anders Piltz

Fundamentalism är förvissningen att man lätt hittar svar på tillvarons flertydigheter i en text. I sin mest destruktiva form förnekar den forskningens resultat och vill sätta käppar i hjulet för forsknings- och tankefriheten som det öppna samhället bekänner sig till. Fundamentalismens drivkraft, och attraktivitet, heter förenkling. Existensen är besvärande gåtfull och man gör livet enklare genom att förvandla den komplicerade människan till streckgubbe i svart och vitt, vilket är långt behändigare för tankens lättja.

Birgitta Forsman har en lätt uppgift när hon pekar på olika löjeväckande och upprörande exempel på religiös fundamentalism bland amerikanska skolbarn. Hon vill med sin bok Gudlös etik — en befrielse ur religionens tvångströja göra upp med föreställningen att moral hänger ihop med religion. Med rätta påtalar hon den inskränkta definitionen av moral, särskilt bland politiska journalister. Moral är mer än underlivsfrågor.

Ja, moral är förvisso inte bara något för liggande utan också för stående och gående. Moralen är en fråga till varje tänkande varelse. Var och en måste finna normer för sitt sätt att handla. Moral är en fråga om förnuft. Man behöver inte vara det minsta religiös för att ha moral, och djup fromhet är ingen garanti mot skurkaktighet.

Moral är i sanning att ta det allvarliga på allvar. Abort, till exempel, är en fråga till förnuftet. Är det irrationellt att betrakta embryot som skyddsvärt, när nu vetenskapen inte kan dra gränslinjen för när zygoten (föreningen av äggcell och spermie) förvandlas till människa ­— om hon inte är det från början.

Över huvud taget ger naturvetenskapen inga moraliska kriterier. Den är värdeneutral, vilket är ett bekymmer. Vi skulle gärna forska fram en hållbar moral i ett laboratorium, men så lätt går det inte. Med hjälp av naturvetenskapen kan man förhoppningsvis en dag skapa vaccin mot cancer och hiv. Med hjälp av naturvetenskapen kan man rationellt och industriellt döda icke önskvärda befolkningselement. Man kan använda vetenskap till vad som helst. Abort, dödshjälp, relationer, rättvisa, våldsanvändning: vetenskapen är neutral. Till slut är det tänkande och kännande människor som måste fatta beslut, ibland välja mellan två onda ting.

Problemet är att vi inte får göra allt som vi kan göra. Men vem (vad?) talar om för oss vad vi får och inte får? Det gör samvetet, individuellt och kollektivt. Samvetet är en medfödd egenskap hos människan, en färdighet som kan utnyttjas eller tystas ned, som måste övas och informeras för att fungera väl. Träningen av samvetet sker under uppväxten, och övning och prövning sker i skarpa lägen. Samvetet får hjälp av berättelser, som tillhandahålls inte minst av religiösa texter och annan litteratur, alltsedan profeterna och de grekiska tragediförfattarna.

Av allt att döma är Birgitta Forsman vetenskapsfundamentalist. Utifrån bästa till buds stående kunskap kan mänskligheten nu göra sig av med vad folk för tusen år sedan sade och tänkte, det är kontentan. Problemet med denna hållning är att folk för tusen år sedan inte var mer korkade än vi i dag. De stod inför samma frågor som du och jag: hur ska jag handla på bästa sätt, inte bara till min egen fördel? Finns hållbara handlingsregler? Skillnaden är att vi har större resurser än de att ställa till det för oss.

Här förvaltar religionen en mångtusenårig erfarenhet, för att inte säga vishet. Det är ingen slump att de moraliska förebilderna, en Gandhi, Dag Hammarskjöld, Martin Luther King, Nelson Mandela, moder Teresa, verkade utifrån sin religiösa övertygelse. De hade sin moral gemensam med många icke-troende, men deras religiösa tro tillät dem att övervinna rädsla och uppgivenhet.

Tron är inte moralens källa utan dess förvaltare. Ett samhälle mår bäst när religionen tillåts medverka till ett mänskligare samhälle, och där människor fritt tillåts följa sitt samvete.

Blir allt bättre om vi tvångsseparerar moralen från religionen? Svaret är givet. Saken har prövats praktiskt i Tredje Riket, Sovjetunionen, Albanien och Kambodja. Resultatet är inte uppmuntrande.

Birgitta Forsmans förenklade framställning av det komplicerade förhållandet mellan moral och religion leder, som alla förenklingar, bara till ett försämrat samtalsklimat. Människor som inte kan räkna upp de fyra evangelisterna eller säga vad skillnaden är mellan shia och sunni är oerhört säkra på att religion är av ondo. De har hört talas om korståg och inkvisition men vet inte att klostren räddade den antika vetenskapen, att kyrkan skapade universiteten och rättssäkerheten, att den fria forskningen och demokratins linda var disputationen vid dessa universitet, att sjukhus och socialvård växte ur kyrkans fattigvård, att slaveriet avskaffades och Röda Korset grundades av kristna idealister. Frihet, jämlikhet, broderskap, samvetsfrihet och livets okränkbarhet är evangeliska värden.

Den som önskar att vikingasamhället hade fått fortleva ostört av kristen mission, räck upp en hand.

Gud bevare oss för förenklingar, särskilt om människan.

Anders Piltz 2011-09-29

Annonser

Jordfästningen av författaren och litteraturkritikern Birgitta Trotzig ägde rum i Lunds domkyrka i går, fredag den 17 juni. I mitten av 1950-talet upptogs hon i den katolska kyrkans gemenskap. Från 1993 innehade hon stol nr 6 i Svenska Akademien. Sitt genombrott som författare fick hon med romanen De utsatta, 1957. I nr 4 av Signum, som utkommer den 27 juni, tecknas Trotzigs porträtt och författarskap av Elisabeth Stenborg.

Omkring två hundra personer hade samlats i Lunds domkyrka för rekviemmässan, varav flera ledamöter av Svenska Akademien däribland Horace Engdahl, Peter Englund och Kristina Lugn. Rekviemmässan firades av Anders Piltz, katolsk präst tillhörande Dominikanorden. I sitt griftetal uppehöll sig Anders Piltz vid språkets betydelse för Trotzig och den skapande process som skrivandet innebar för henne. Griftetalet kretsade också kring hennes syn på kristendomen och lidandet i världen. Kristi passionshistoria blev för henne ett adekvat språk för världens nöd. Evangeliet är att ingen människa är bortglömd, tack vare Guds människoblivande och Kristi lidande. Guds moder Maria var för Trotzig också den smärtorika modern, modern för alla Guds barn.

Birgitta Trotzig berörde döden och uppståndelsen i sina prosadikter Bilder från 1954. Här följer ett litet axplock ur dessa dikter. En tavla: ”Träden har mörka blad, som bereder en klar, fuktig skugga. Djupt inne i trädgården vilar en kvinna, hennes kropp är varm och naken och skär. Hennes ansikte är en frukt med safirögon. Hennes spenar doftar av honung. Himlen är blå som emalj; hennes naglar är vita och sköra, de liknar porslinsskärvor.” Ur Förvandlingen som anspelar på Kristi kropp, nattvarden och uppståndelsen: ”Hans kropp är kött och blod och förintas i kött och blod; hans kropp är hans kärlek, i en låga skälvande och omvärvande och uppslukande är den hans kropp, som är brödet i deras inälvor, vinet i deras ådror. Naken och skälvande, nästan undflyende, är hans uppståndelse: varför ser de mot himlen? Den åter offrade vistas i dem.”

Fredrik Heiding 2011-06-18

Imorgon, fredag, utkommer ett nytt nummer av Signum, nummer åtta, som avrundar årets utgivning. I ledaren reflekterar Anders Piltz över förhållandet mellan den enskildes samvete och samhällets lagar. Bakgrunden utgörs av den resolution som Europarådet i oktober antog om att ingen ska vara tvungen att medverka vid aborter, aktiv dödshjälp eller något som kan orsaka någons död. Tesen i ledaren är att man behöver räkna med en moralisk princip som står över lagstiftning och majoritetsbeslut, och att samvetet aldrig kan ersättas av samhällets lagstiftning: ”Inget samhälle är betjänt av en doktrin enligt vilken ingen får åberopa sin samvetsövertygelse. Sådan konformitet är en farlig väg som Europa prövade med katastrofala resultat.”

I det välmatade nya numret av Signum kan man dessutom exempelvis läsa om Peter Seewalds nyutkomna intervjubok med påven Benedictus XVI, om den ekumeniska dialogen mellan den katolska kyrkan och de lutherska kyrkorna i Sverige och Finland, samt om den Bernadotteska kungaättens 200-åriga historia i Sverige. Klimatfrågan och förhållandet mellan teologi och Darwins evolutionsteori behandlas också. Dessutom får man en inblick i altarskåpens detaljrika värld. Plus en hel del annat. Mycket läsning som räcker en bra bit in i julhelgen, med andra ord.

Ulf Jonsson 2010-12-16

Nu är Newmaninstitutet, Sveriges första katolska högskola på över 500 år, invigt med buller och bång, i en blandning av folkfest och akademisk festyra. Regeringens beslut från den 8 april att ge Newmaninstitutet rätt att utfärda teologie kandidatexamen banade väg för öppnandet av Sveriges nyaste högskola.

Flera hundra personer deltog i invigningsprogrammet som började med en konsert i St Lars kyrka i Uppsala på fredagskvällen och klingade ut med att jesuitordens generalföreståndare från Rom, Pater Adolfo Nicolás, idag, söndag den 5 september, höll en festligt gestaltad högmässa i S:ta Eugenia kyrka vid Kungsträdgården i Stockholm.

Själva den akademiska invigningen började klockan 11 på lördagsförmiddagen i Uppsala med att med Pater Nicolás formellt förklarade högskolan öppnad och lät dra ner täckelset från den nyuppsatta skylten över Newmaninstitutets huvudentré på Slottsgränd 6. Tre andra talare kompletterade sedan med att framhäva olika aspekter av Newmaninstitutets verksamhet och dess framtida utvecklingsmöjligheter: Philip Geister (från Newmaninstitutet), Lennart Ståhle (från Högskoleverket) och Stefan Kiechle, (från Jesuitordens tyska ordensprovins). Därpå följde ett par hundra personer med in på Newmaninstitutets innergård för en apéritif respektive lunch.

Bland de många gästerna från när och fjärran fanns bland andra Sveriges miljöminister Andreas Carlgren, Sveriges ambassadör vid Vatikanen Ulla Gudmundson, statssekreterare Peter Honneth från Utbildningsdepartementet, Anna-Karin Adolfsson från regeringskansliet, Mikael Stenmark från Teologiska institutionen vid Uppsala universitet, representanter från flera andra teologiska högskolor i Sverige och andra länder, samt välbekanta Signumprofiler som Per Beskow, Gösta Hallonsten, Anders Piltz och Astrid Söderbergh Widding. Och många fler.

Lördagseftermiddagen utformades som en öppen akademisk konferens i sal X i Uppsala universitetshus. Mycket glädjande var den stora uppslutningen av deltagare också i denna del av invigningsprogrammet. Tre utomordentligt givande föreläsningar med olika infallsvinklar på teologi och kristen tro gavs av den eminenta professorstrion Jean-Luc Marion, Hans Joas och John Haught. På mångas begäran kommer vi att överväga att översätta de tre föreläsningarna och publicera dem i Signum så småningom.

Efter föreläsningarna avrundades lördagens invigningsfestligheter med att rektorsämbetet vid Uppsala universitet bjöd på en sherrymottagning, inledd med några varma välkomstord av professor Sven-Erik Brodd, som i sitt tal dels påminde om att Uppsala universitetet är grundat av påven Sixtus IV (år 1477) och dels citerade ur påven Johannes Paulus II:s tal i Uppsala universitetsaula i juni 1989.

Och apropå påvar, så kom det också en hälsning från den nuvarande påven Benedictus XVI, som lästes upp i slutet av mässan i St Lars kyrka på lördagsmorgonen. I hälsningen, som skickats via Vatikanens utrikesminister kardinal Bertone, uttrycker påven sin glädje över Newmaninstitutets framväxt och önskar allt gott för dess framtida utveckling. En påvlig önskan som det känns lätt att instämma i en dag som denna. Läs påvens hälsning här.

Ulf Jonsson 2010-09-05

Den romerska Gudstjänstkongregationen, som har ansvaret för samordningen av den katolska liturgin på världens alla språk, har nyligen gett sitt godkännande av den nya svenska versionen av mässordningen (Ordo missae), utarbetad av Katolska Liturgiska Nämnden i Stockholms katolska stift. Den nya texten innehåller ändringar främst i de partier som ska läsas av prästen och påverkar således inte den vanlige gudstjänstdeltagaren annat än på ett fåtal ställen, framför allt i trosbekännelsen, som är mer ordagrant översatt än hittills.

Att man skapat en ny svensk textform för gudstjänsten beror dels på att de gamla böckerna inte längre går att få tag på, men främst på att nya principer för liturgiska översättningar gäller inom den katolska kyrkan globalt sedan 2002. I instruktionen Liturgiam authenticam stadgas att översättningarna till folkspråken skall vara mer trogna det latinska originalet än vad som hittills har krävts, detta för att säkra likheten inom den ”latinska riten” (den gudstjänstordning som har latinet som grundspråk) över hela jorden.

Samtidigt har Rom nu även godkänt dels en ny version av Psaltaren för liturgiskt bruk, dels av de fyra evangelierna, samt också av läsningarna för kyrkoårets sön- och helgdagar. Den nya svenska bibeltexten är en överarbetning av Bibel 2000 i riktning mot större trohet mot originalets bildspråk och större hänsyn till den kristna utläggningstraditionen. Således skall det hädanefter heta att ”Ordet blev kött” (tidigare ”Ordet blev människa” Joh 1:14), ”Där är människan” (”Där är mannen”, Joh 19:5), ”De heliga i landet, de härliga, de är min stora glädje” (”Usla är de som hålls heliga i landet, dessa väldiga vill jag inte veta av”, Ps 16:2), ”Genom Herrens ord blev himlen till och rymdens här genom anden ur hans mun”(”… och rymdens här på hans befallning”, Ps 33:6).

Avvikelserna gentemot Bibel 2000 beror på att KLN in enligthet med Liturgiam authenticam har valt en annan möjlig översättning eller en annan läsart av de ofta svårt skadade urtexterna till Gamla testamentet. I de fall där Bibel 2000 lämnat partier oöversatta, eftersom det inte har varit möjligt att finna en odiskutabel läsart eller en begriplig mening, har KLN översatt texten enligt Neo-Vulgata, den version från 1979 som med några senare modifikationer gäller som katolska kyrkans officiella bibelöversättning till latin (och ersätter Hieronymus latinska Vulgata från 300-talet).

Trots dessa varianter förblir Bibel 2000 grundtexten i vår svenska katolska gudstjänst. Denna bibelöversättning har redan en sorts klassikerstatus genom sin höga litterära, stilistiska och vetenskapliga nivå.

Anders Piltz 2010 08 16

Signum utkommer nu i dagarna med årets tredje nummer. Avslöjandena om övergrepp på barn inom kyrkan och frågan hur man kan gå an problemen behandlas utförligt på ledarplats och i ytterligare tre artiklar. Anders Piltz reflekterar över frågorna under rubriken Sanningen befriar.  En ingående undersökning av Joseph Ratzingers (dvs den nuvarande påvens) hantering av problematiken finner man i artikeln Är kardinal Ratzinger ett problem för påven? Bland de många andra intressanta bidragen finner man exempelvis Per-Arne Bodins essä om ikoner som fönster till en osynlig värld, och Dominik Terstrieps rapport om den katolska kyrkans situation i dagens Tyskland. Det bjuds också på lite snack på en pub i Lourdes och en ljusstråle att cykla bredvid.

Se också Henrik Berggrens kommentar om senaste Signum i Dagens Nyheter.

Ulf Jonsson 2010-05-12/15