arkiv

biskop Ramazzini

I Johannesevangeliet skildras hur Jesu blivande lärjunge Natanael var skeptisk till Filippos entusiasm inför den han identifierade som Messias. Lagom njuggt undrar Natanael: ”Kan det komma något gott från Nasaret?” (Joh 1:46) Frågan kan överföras till ett annat sammanhang: kan det komma något gott från den romersk katolska kyrkan? Själv betraktar den sig som en gemenskap av helgon och syndare (för övrigt titeln på en av Eamon Duffys böcker). En av 1900-talets mest betydande teologer, jesuiten Karl Rahner, talar om den katolska kyrkan både som ett sakrament och som en kyrka bestående av syndare. För några år sedan drog författaren Göran Hägg en liknande slutsats; det är lätt att peka på brister och problem, men ”något måste den katolska kyrkan ha gjort rätt”, då den har överlevt i två tusen år.

Det jag vill komma åt här är tendensen att tysta ner och negligera det eventuellt goda bakom allmänna epitet som ”kyrkan” och ”biskop”, medan den katolska kyrkan klart och tydligt namnges när något ont, exempelvis sexuella övergrepp, skildras. Det senaste exemplet är Håkan Forsbergs i övrigt mycket välskrivna artikel i Svenska Dagbladet, i dag 2/10, om den katolske biskopen Álvaro Ramazzini. Denne tar i dag emot ett freds- och frihetspris i USA, men inte ett ord om Ramazzinis kyrkotillhörighet. Kristoffer Morén hade samma policy i en intervju med Ramazzini i Kyrkans Tidning, den 16 september. Det refereras till en ”biskop” rätt och slätt. Ungefär varannan vecka under de senaste åren har samma tidning berört frågan om sexuella övergrepp och då är det däremot ingen tvekan om vilket trossamfund det gäller. Mönstret går igen på andra områden. Det stora intresset för katolsk spiritualitet i dag, i synnerhet ignatiansk spiritualitet, bortser helst från det katolska ursprunget. Ett lysande undantag inom Svenska kyrkan är Uppsala stift som i sin kursverksamhet tycks utgå ifrån att något gott kan komma både från den ignatianska spiritualiteten och från den katolska kyrkan.

Fredrik Heiding 2011-10-02

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/ap-fond-manas-tanka-om_6517750.svd

Den katolske biskopen Álvaro Ramazzini från Guatemala besöker Stockholm den 15–18 september. Under sitt besök i Stockholm deltar biskop Ramazzini i ett öppet seminarium om mänskliga rättigheter i Guatemala, som ordnas på Ersta Diakoni & Konferens i morgon kväll, torsdag den 15 september. Ramazzini är inbjuden av Kristna Fredsrörelsen som arbetar för att stödja människorättsförsvarare i bland annat Guatemala och södra Mexiko. I dag, onsdagen den 14 september, höll biskopen en presskonferens i Brüssel om situationen i Guatemala.

Den katolska kyrkan i Guatemala kräver att EU i större utsträckning ska beakta mänskliga rättigheter när investeringar görs i det centralamerikanska landet. EU bör verka för att både urbefolkningens rättigheter skyddas och internationella arbetsrättskonventioner iakttas. Det begärde biskop Álvaro Ramazzini (från stiftet San Marcos i Guatemala) på onsdagen, den 14 september, vid en presskonferens i Brüssel. Biskopen, som också är ordförande för biståndsorganisationen Caritas i Guatemala, uttryckte sin oro över att frihandelsavtalet mellan EU och Guatemala främjar en nyliberal ekonomisk politik, vilken har lett till ökad fattigdom under de senaste åren.

Ramazzini berättade att bland andra italienska och spanska energiföretag är verksamma i Guatemala och att deras verksamhet har gett upphov till bitvis våldsamma protester från ortsbefolkningen. Dessutom äger pensionsfonder i flera EU-länder andelar i kanadensiska företag, som har brutit guld, silver och nickel i Guatemala och som i samband därmed har förorsakat omfattande skador på miljön.

Den nuvarande lagstiftningen i Guatemala innebär knappast något skydd för den lokala befolkningen, utan den gynnar endast utländska investerare, hävdar biskopen. De utländska företagen tillför visserligen visst kapital genom skatter, men bidrar ändå knappast till en förbättring av ekonomin och de sociala förhållandena i landet.

Ramazzini underströk att strukturella reformer är nödvändiga om den växande klyftan mellan fattiga och rika i Guatemala ska kunna minskas. För närvarande lever 60 procent av landets befolkning i fattigdom. 40 procent lever i extrem fattigdom. I urbefolkningen är nästan alla barn undernärda. Allt fler människor försöker därför utvandra till Mexiko eller till USA, trots att i synnerhet USA som regel skickar tillbaka ekonomiska flyktingar till sina hemländer.

Red. 2011-09-14; Kathpress 2011-09-14