arkiv

Expressen

Debatten om näthatet har varit intensiv under de senaste veckorna, särskilt efter de fruktansvärda terrordåden i Oslo och på Utöya i somras. Anonymiteten på nätet gör det möjligt att sprida de mest avskyvärda budskap utan något som helst ansvarstagande för innehåll och konsekvenser. Inte bara fördomar och lögner utan också rent hat riktat mot både enskilda personer och hela grupper kan snabbt spridas till ett stort antal läsare. I dessa grumliga vatten fiskar också populistiska politiska rörelser som spelar på antipatier gentemot människor med annan kulturell, etnisk och religiös tillhörighet än den egna. Att något måste göras åt näthatet framstår som allt mer uppenbart.

I går, måndag den 29/8, beslöt Dagens Nyheter att helt stänga möjligheten att lägga ut artikelkommentarer på deras hemsida, till dess att man hunnit utveckla ett system som klarar av att förhandsgranska alla bidrag. Även Expressen och Aftonbladet har beslutat införa en obligatorisk förhandsgranskning av alla inlägg på sina hemsidor. Andra tidningar har redan genomfört liknande åtgärder eller för en debatt om att genomföra dem. Se exempelvis Sigurd Allerns och Ester Pollacks artikel i Svenska Dagbladet i dag, den 30/8. Visst kan man beklaga att dessa åtgärder innebär en viss begränsning av det fria ordet. Men i det uppkomna läget finns knappast något alternativ, om man vill agera ansvarsfullt.

Trots risken att uppfattas som en mossig moralist kan jag inte låta bli att påminna om att frihet och ansvar hör ihop. Utan beredskapen att själv ta ansvar för sina handlingar undergräver man oundvikligen den egna friheten. I längden vill och orkar ingen interagera med en person som systematiskt flyr från ansvar. Anonyma hatinlägg på nätet illustrerar fenomenet övertydligt; relationerna till medmänniskorna förgiftas på ett sätt som leder till att kommunikationen kollapsar.

Insikten att det i längden inte kan finnas frihet utan ansvar är allmänmänsklig. Redan på 1400-talet skrev biskop Thomas i Strängnäs i det då katolska Sverige sin berömda frihetsvisa: ”Frihet är det bästa ting, som sökas kan all världen kring, för den som frihet kan bära.”

I vår förment så upplysta tid har insikten om att frihet måste bäras upp av ansvarstagande ibland fått stå tillbaka för ”liberala” idéer om en närmast obegränsad personlig frihet utan något eget ansvarstagande alls. Samhället har fått skulden för allt, och det har ansetts ofint och moraliserande att påminna om personligt ansvar. Men en sådan form av ansvarlöst frihetstänkande är en återvändsgränd. Att exempelvis smita från ansvaret för hatinlägg genom att dölja sin identitet i anonymiteten på internet är att missbruka sin frihet, påpekar i dag Erik Helmerson på liberala Dagens Nyheters ledarsida under rubriken ”Stå för åsikterna”. Så sant som det var sagt. Och inte en dag för tidigt, skulle man kunna tillägga.

Ulf Jonsson 2011-08-30

Annonser

En effektiv taktik mot det som man ogillar är att tysta ner det. Ur strategisk synpunkt är ett systematiskt och konsekvent förtigande förträffligt om målet är att låtsas som om det där hemska egentligen inte existerar. Munkavlen tycks ligga lätt gripbar när det kommer till katolsk tro och liv, och i viss mån även religiös tro över huvud. Bristen på rapportering från det största ungdomsevenemanget i Europa i år, Världsungdomsdagarna i Madrid förra veckan är ett slående exempel. Författaren och journalisten Marcus Birro har i en modig artikel i Expressen i dag, onsdag den 24 augusti, fått nog av detta förtigande. Birro konstaterar: ”Knappt en enda rad om den magiska stund, i full storm och ösregn, när två miljoner unga människor från hela världen i stillhet bad tillsammans med Påven. Inte många ord har spillts ut om försoning och tolerans, om magiska möten och en stark andlig rörelse.”

Sedan utbrister han: ”Jag är kräktrött på denna ständiga slentrianmässiga nonchalans som visas miljoner människor som inte anpassat sig efter den gud- och normlösa tillvaro som kännetecknar Sverige.” Man kan säga att Birro är en modern version av Johannes döparen, som ropar i öknen att en väg ska beredas för Herren (Matteus 3:3). Att Birro dessutom håller på samma italienska fotbollslag (Roma) som undertecknad gör det inte mindre angenämt att läsa hans tänkvärda krönikor. Att andra föredrar Zlatans Milan är deras sak, som dock inte måste förtigas.

Fredrik Heiding 2011-08-24

Tidningen Expressen lever på att sälja lösnummer. Man är helt beroende av en marknad, av att det finns köpare. Då gäller det att anpassa innehållet efter konsumenterna. Argumentationen ska vara lättfattlig och inte ställa  alltför höga krav på eftertanke.

I måndagens Expressen vill man i sin ledarartikel bryta ”Vatikanens bidragsberoende” genom att beröva ett stort antal religiösa samfund några blygsamma bidrag till deras arbete för att forma harmoniska och engagerade samhällsmedborgare, som gör stora insatser inom civilsamhället. Argumentationen bär kvällstidningens (som numera dyker upp redan i ottan) förenklade karaktär: religion är en form av inskränkthet och den förnedrar kvinnor och homosexuella. Påven tillsammans med alla invandrade muslimer och katoliker är i Expressens Sverige sinnebilden för denna inskränkthet. Dessa inskränkta människor måste dessvärre i demokratins namn få finnas, men de ska inte få något statligt stöd.

Samhällets grundläggande värderingar är enligt Expressen tydligen liktydigt med att uppvisa politisk korrekthet och att respektera likasinnade – däremot  inte att arbeta för hänsyn och att visa respekt för oliktänkande. Men att visa respekt är inte samma sak som att ha en gemensam uppfattning. För troende människor bygger arbetet för fredlig samexistens på att man får möjlighet att hämta kraft från de källor som möjliggör denna hänsyn och respekt. För många invandrare är religionen den trygga utgångspunkten för mötet med det nya landets invånare och därmed en viktig hjälp i integrationsprocessen.

Men i Expressens Sverige är alla muslimer våldsbenägna, alla katoliker kvinnohatare, i synnerhet de män som bor i Vatikanen (en stat som visserligen får ett ansenligt bidrag för sin existens, dock inte från svenska staten utan från katolikerna runt om i världen). Expressen bygger upp en vrångbild av muslimer och katoliker, som man sedan tar avstånd ifrån. Att de berörda inte känner igen sig spelar mindre roll. Huvudsaken är att folk köper lösnummer.

Expressens ledarredaktion är man upprörd över att 50 miljoner kronor av skattemedel delas ut till religiösa samfund. Är man lika upprörd över att tio gånger så mycket delas ut i presstöd? Skattemedel går till tidningar vars politiska inriktning spänner över nästan hela det politiska fältet. Tanken med bidragen till de religiösa samfunden och med presstödet var, och är, att underlätta samhällets mångfald. Alla röster måste få höras, inte bara marknadens och den politiska maktens.

Gör tankeexperimentet att presstödet avskaffades. Då skulle kanske bara Expressens förenklade världsbild få synas i tryck. Gud (som då inte längre skulle dyka upp i Expressens Sverige) bevare oss för en sådan utarmning av det offentliga samtalet!

Per Lindqvist 2011-03-29