arkiv

fundamentalism

24 döda och 212 skadade, det är statistiken efter våldsamma sammandrabbningar mellan koptiska kristna och säkerhetsstyrkor i Kairo i går kväll. Utegångsförbud rådde under natten, men upphörde klockan 7 i morse. Detta våld bröt ut under en fredlig demonstration som koptiska egypter och andra höll. De fördömde den attack som muslimska extremister gjorde mot en kyrka i Aswan (2 oktober, övers. anm.), och var förargade över polisen och guvernören i Aswan.

Efter att ha besökt konfliktområdet, sade premiärministern Essam Sharaf att: ”manipulationen av den nationella enheten och missämjan mellan muslimer och kristna är det största hotet mot den nationella säkerheten”. ”Detta våld hotar förhållandet mellan medborgarna och armén”, tillade han.

I själva verket var det armén som utlöste våldet. Tusentals kristna – men även andra – tågade mot Shubra distriktet, till den statliga televisionens högkvarter. Där krävde de att guvernören i Aswan skulle avgå, eftersom han ska ha skylt över utpekade islamistiska extremister. De fördömde också den statliga televisionen för att ha eggat upp en antikristen stämning.

En grupp civilklädda huliganer kastade stenar och sköt på demonstranterna. De kristna svarade med att kasta stenar och armén gick i sin tur till attack mot demonstranterna. Ett militärfordon drog fram mot några av demonstranterna och krossade dem. Därefter brände de kristna några polisbilar. Polisen avlossade gummikulor och sköt tårgas in i folkmassan, varpå demonstranterna kastade stenar och annat de fick fatt i mot polisen. Av de totalt 212 skadade, var 108 civila och 84 poliser, enligt hälsomyndigheten.

Sedan Mubarak föll, tack vare den aktion som kristna och muslimer genomförde gemensamt på Tahrir torget, har islamistiska fundamentalister attackerat kristna i allt högre grad. Armén tycks vara oförmögen att tygla våldet och förefaller i de flesta fall vara benägen att försvara extremisterna hellre än de kristna. I går kväll krävde de kristna att militärrådet och dess president, general Mohamed Tantawi, skulle avgå.

Det antikristna våldet verkar vara en del av en kampanj för att skapa ökad konsensus bland de islamistiska partierna inför de politiska valen i landet den 28 november. Lokala källor uppger för AsiaNews att det finns en plan som går ut på att driva ut kristna ur Egypten eller att åtminstone begränsa deras antal till en liten minoritet. De kristna i Egypten, landets ursprungliga folkgrupp, utgör 10 procent av befolkningen. De drabbas av att vara uteslutna från offentliga uppdrag och religionsfriheten är begränsad, både vad gäller byggnation av kyrkor och friheten att missionera samt för andra att konvertera till kristendomen.

AsiaNews 2011-10-10

I nr 1/2011 av Signum publicerades en artikel om den koptiska kyrkan i Egypten, översatt från den brittiska veckotidskriften The Tablet.

Fundamentalism är förvissningen att man lätt hittar svar på tillvarons flertydigheter i en text. I sin mest destruktiva form förnekar den forskningens resultat och vill sätta käppar i hjulet för forsknings- och tankefriheten som det öppna samhället bekänner sig till. Fundamentalismens drivkraft, och attraktivitet, heter förenkling. Existensen är besvärande gåtfull och man gör livet enklare genom att förvandla den komplicerade människan till streckgubbe i svart och vitt, vilket är långt behändigare för tankens lättja.

Birgitta Forsman har en lätt uppgift när hon pekar på olika löjeväckande och upprörande exempel på religiös fundamentalism bland amerikanska skolbarn. Hon vill med sin bok Gudlös etik — en befrielse ur religionens tvångströja göra upp med föreställningen att moral hänger ihop med religion. Med rätta påtalar hon den inskränkta definitionen av moral, särskilt bland politiska journalister. Moral är mer än underlivsfrågor.

Ja, moral är förvisso inte bara något för liggande utan också för stående och gående. Moralen är en fråga till varje tänkande varelse. Var och en måste finna normer för sitt sätt att handla. Moral är en fråga om förnuft. Man behöver inte vara det minsta religiös för att ha moral, och djup fromhet är ingen garanti mot skurkaktighet.

Moral är i sanning att ta det allvarliga på allvar. Abort, till exempel, är en fråga till förnuftet. Är det irrationellt att betrakta embryot som skyddsvärt, när nu vetenskapen inte kan dra gränslinjen för när zygoten (föreningen av äggcell och spermie) förvandlas till människa ­— om hon inte är det från början.

Över huvud taget ger naturvetenskapen inga moraliska kriterier. Den är värdeneutral, vilket är ett bekymmer. Vi skulle gärna forska fram en hållbar moral i ett laboratorium, men så lätt går det inte. Med hjälp av naturvetenskapen kan man förhoppningsvis en dag skapa vaccin mot cancer och hiv. Med hjälp av naturvetenskapen kan man rationellt och industriellt döda icke önskvärda befolkningselement. Man kan använda vetenskap till vad som helst. Abort, dödshjälp, relationer, rättvisa, våldsanvändning: vetenskapen är neutral. Till slut är det tänkande och kännande människor som måste fatta beslut, ibland välja mellan två onda ting.

Problemet är att vi inte får göra allt som vi kan göra. Men vem (vad?) talar om för oss vad vi får och inte får? Det gör samvetet, individuellt och kollektivt. Samvetet är en medfödd egenskap hos människan, en färdighet som kan utnyttjas eller tystas ned, som måste övas och informeras för att fungera väl. Träningen av samvetet sker under uppväxten, och övning och prövning sker i skarpa lägen. Samvetet får hjälp av berättelser, som tillhandahålls inte minst av religiösa texter och annan litteratur, alltsedan profeterna och de grekiska tragediförfattarna.

Av allt att döma är Birgitta Forsman vetenskapsfundamentalist. Utifrån bästa till buds stående kunskap kan mänskligheten nu göra sig av med vad folk för tusen år sedan sade och tänkte, det är kontentan. Problemet med denna hållning är att folk för tusen år sedan inte var mer korkade än vi i dag. De stod inför samma frågor som du och jag: hur ska jag handla på bästa sätt, inte bara till min egen fördel? Finns hållbara handlingsregler? Skillnaden är att vi har större resurser än de att ställa till det för oss.

Här förvaltar religionen en mångtusenårig erfarenhet, för att inte säga vishet. Det är ingen slump att de moraliska förebilderna, en Gandhi, Dag Hammarskjöld, Martin Luther King, Nelson Mandela, moder Teresa, verkade utifrån sin religiösa övertygelse. De hade sin moral gemensam med många icke-troende, men deras religiösa tro tillät dem att övervinna rädsla och uppgivenhet.

Tron är inte moralens källa utan dess förvaltare. Ett samhälle mår bäst när religionen tillåts medverka till ett mänskligare samhälle, och där människor fritt tillåts följa sitt samvete.

Blir allt bättre om vi tvångsseparerar moralen från religionen? Svaret är givet. Saken har prövats praktiskt i Tredje Riket, Sovjetunionen, Albanien och Kambodja. Resultatet är inte uppmuntrande.

Birgitta Forsmans förenklade framställning av det komplicerade förhållandet mellan moral och religion leder, som alla förenklingar, bara till ett försämrat samtalsklimat. Människor som inte kan räkna upp de fyra evangelisterna eller säga vad skillnaden är mellan shia och sunni är oerhört säkra på att religion är av ondo. De har hört talas om korståg och inkvisition men vet inte att klostren räddade den antika vetenskapen, att kyrkan skapade universiteten och rättssäkerheten, att den fria forskningen och demokratins linda var disputationen vid dessa universitet, att sjukhus och socialvård växte ur kyrkans fattigvård, att slaveriet avskaffades och Röda Korset grundades av kristna idealister. Frihet, jämlikhet, broderskap, samvetsfrihet och livets okränkbarhet är evangeliska värden.

Den som önskar att vikingasamhället hade fått fortleva ostört av kristen mission, räck upp en hand.

Gud bevare oss för förenklingar, särskilt om människan.

Anders Piltz 2011-09-29