Arkiv

Humanisterna

Richard Dawkins kan nog numera anses vara den nya ateismens främste apostel. Med sin aggressiva ton har hans bok ”Illusionen om Gud” fått ett stort populärkulturellt genomslag. Boken, och Dawkins ton och ytliga förhållande till religion har blivit kritiserade från första början. En numera klassisk recension av boken publicerades av litteraturprofessorn Terry Eagleton i London Review of Books 2006. I Sverige har jesuitpater Ulf Jonsson skrivit om boken på SvD Under strecket.

Ytterligare ett stjärnskott på kritikerhimlen är William Lane Craig, en amerikansk religionsfilosof som ägnat sig åt ”det kosmologiska argumentet för Guds existens”. Craig anses vara en av vår tids främsta förespråkare för Guds existens och har tidigare mött flera nyateister i debatt.

Craig skall alldeles strax ut på en turné runt Storbritannien för att föreläsa om Gud, förnuft och Dawkins religionskritik. Dawkins har blivit inbjuden till föreläsningarna för att försvara sina teser men har vid upprepade tillfällen avböjt. Dawkins har motiverat sitt beslut med att han själv spelar i en mycket högre liga än Craig och inte vill sänka sig till Craigs nivå.

Denna hållning har orsakat mycket kritik från andra ateister. Dawkins anklagas för att vara feg och för att försitta ett tillfälle att kritisera gudstron. Till saken hör även att Craig skall föreläsa på The Sheldonian Theatre här i Oxford, bara några meter från Dawkins eget college. Dawkins står således utmanad på hemmaplan.

Som ett led i denna kritik har arrangörerna nu gått ut med en bussreklam som paroderar reklamen The British Humanist Association publicerade häromåret. The British Humanist Association lät skriva över Londons bussar: ”There is probably no god, so go on and enjoy your life”. Nu har arrangörerna i sin tur en bussreklam som säger: ”There is probably no Dawkins, now stop worrying and enjoy Oct 25th at the Sheldonian Theatre”.

Här i Oxford kan man nu börja se reklamen på stadens bussar men än så länge har det inte varit något större väsen kring saken. Möjligen kan det hetta till dagarna innan föreläsningen går av stapeln.

Slutligen kan det rapporteras att en stol kommer att medvetet lämnas tom på scenen utifall att Dawkins skulle dyka upp för att försvara sina teser. Om han antar utmaningen eller ej återstår att se.

Gustav Zamore, Balliol College, Oxford 2011-10-14

På initiativ från Vatikanen anordnas denna vecka en serie samtal och möten mellan katolska kyrkan och icke-troende. Samtalen, som äger rum i Rumäniens huvudstad Bukarest, kallas ”Dialogue au Parvis des Gentiles” (Dialog på hedningarnas förgård) och avsikten är att stärka den intellektuella dialogen. Tvådagarsmötet börjar på tisdagen, den 11 oktober, med en offentlig diskussion mellan presidenten i det påvliga kulturrådet, kardinal Gianfranco Ravasi och författaren och ledaren för det rumänska kulturinstitutet Horia-Roman Patapievici. Dagen därpå står på programmet ett symposium med kardinal Ravasi och rumänska akademiker från ”Kollegium nya Europa” i Bukarest.

Beteckningen ”Hedningarnas förgård” syftar på den plats vid templet i det antika Jerusalem, som var upplåten för icke-judar, och det påvliga kulturrådet anknyter med dessa samtal till en idé från påven Benedictus XVI. Denne hade i ett tal vid julmottagning för kurian 2009 förordat en fördjupad dialog med ateismen.

På våren 2011 påbörjade ”Hedningarnas förgård” sitt arbete med en högtidlig ceremoni i UNECOS byggnad i Paris och sammankomster i Sorbonneuniversitetet, franska institutet och i ärkebiskopens kulturcentrum, ”Collège des Bernardins”. Detta inledningsmöte avslutades med en fest framför Notre Dame katedralen, vid vilken Benedictus XVI via videolänk uppmanade både troende och icke-troende människor att arbeta tillsammans för en värld av frihet, jämlikhet och broderskap. För att det skall bli möjligt måste troende och icke-troende övervinna sitt ömsesidiga avståndstagande och den beröringsångest man ofta känner inför varandra, manade påven.

Kathpress 2011-10-09

En jultradition av eget slag är det årliga ”avslöjandet” om att Jesus egentligen inte föddes den 25 december. Det har blivit en riktig långkörare, nästan som Grevinnan och betjänten på tv vid nyår. I år gick stafettpinnen till herrarna Christer Sturmark och Patrik Lindenfors i förbundet Humanisterna.

I en artikel på Brännpunkt i Svenska Dagbladet (endast på nätet) avslöjar de båda herrarna således idag det som är allmänt känt, nämligen att Jesu födelse i den tidiga kristendomen firades på flera olika datum, samt att den 25 december från början var kopplad till firandet av Natalis Invicti, den Obesegrades födelsedag. I förbifarten avslöjar de bägge skribenterna dock mer än så.

För det första avslöjar de en bristande uppmärksamhet i religionsundervisningen under skoltiden, eller bristande minnen från densamma. Ingen som genomgått svensk skola kan väl ha undgått de enkla fakta om kristendomens historia som presenteras i artikeln. Dessbättre har de tydligen läst på i Catholic Encyclopedia, och där alltså funnit ovanstående allmänt kända fakta och slagits med häpnad däröver.

För det andra avslöjar de sina egna bristande kunskaper om förhållandena i vanliga kristna, exempelvis katolska, församlingar. Dessa fakta om julens historiska bakgrund ”är ingenting man informerar sina församlingar om”, hävdar Sturmark och Lindenfors i sitt inlägg. Sanningen är väl snarare att det tvärtom är väl känt för de flesta kyrkobesökare att datumet för Jesu födelse är obekant. Ingenstans i de heliga skrifterna sägs ju något om Jesu födelsedatum. Till råga på allt brukar folk dessutom känna till att frågan om Jesu födelsedatum är skäligen ointressant ur teologisk synvinkel. Med andra ord, det är nog snarare så att man i församlingarna både känner till julens historiska bakgrund och vid jultiden firar Jesu födelse.

Och så ett tredje avslöjande. Genom sin artikel avslöjar de båda humanisterna en förskräckande oförstående av symbolers funktion i den mänskliga kulturen. Det är symboler som man använder när man kommunicerar – exempelvis som när jag nu använder mig av skrivtecken för att framföra detta budskap. Men symboler behöver inte bara vara skrivtecken. En symbol kan också bestå i firandet av Jesu födelse på den Obesegrades födelsedag, därför att man på så sätt vill kommunicera att Jesus från Nasaret är den Obesegrade, den som övervunnit mörker och död och bringat frid, ljus och liv. Det är en talande symbol, för den som förstår hur symbolen är avsedd att tolkas.

Sturmarks och Lindenfors lilla pr-kupp vid juletid är på sitt sätt både rörande och avslöjande. Fast på ett annat sätt än det förmodligen var tänkt.

Erik Åkerlund 2010-12-22