arkiv

Jesus

Påsken firas av kristna världen över till minne av Jesu uppståndelse från döden. Nya testamentets berättelser om händelserna i Jerusalem för drygt 2000 år sedan har varit föremål för diskussioner och olika tolkningar allt sedan de kom till. Men hur kan man förstå dessa berättelser i dag, och vad innebär det att Jesus uppstod från de döda? Lyssna här på ett samtal kring dessa frågor med Signums chefredaktör Ulf Jonsson, journalisten och författaren Göran Greider och docenten i etik Elena Namli. Programmet sändes ursprungligen i Sveriges radio, i serien Teologiska rummet, den 31 oktober 2010.

Red., 2011-04-23

Annonser

I Jerusalem fanns i dag på långfredagen runt 50 000 kristna pilgrimer från jordens alla hörn på plats i gamla staden för att fira minnet av Jesu lidande och död. Trots regn- och hagelskurar var det många av pilgrimerna som vandrade längs Via Dolorosa, fram till gravkyrkan och den plats som traditionellt pekas ut som Golgata-kullen, där Jesus korsfästes.

Runt 500 israeliska poliser stod för säkerheten. Och eftersom inte alla pilgrimer kunde komma in i gravkyrkan, som var full med folk redan tidigt i morse, hade man ställt ut tv-skärmar på olika ställen i gamla staden, där man kunde följa de stora gudstjänsterna inne i gravkyrkan.

I Rom firade påven Benedictus XVI långfredagens liturgi i Peterskyrkan med början klockan 17. På långfredagskvällen leder han en korsvägsandakt i Colosseum. Men redan tidigare på dagen medverkade påven i ett ovanligt evenemang i italiensk tv. Den statliga tv-sändaren RAI hade inbjudit sju personer från olika länder att ställa frågor till påven, som han besvarade i sändningen. En ung kristen man från Irak frågade om påvens syn på de kristnas situation i Irak. Påven framhöll att de kristna i Irak behöver få hjälp från omvärlden för att kunna stanna kvar i sitt hemland. En ung muslimsk kvinna frågade om förhållandet mellan kristna och muslimer i Elfenbenskusten, som härjas av inbördeskrig. Påven betonade att man måste söka en fredlig dialog mellan kristna och muslimer. ”Våld kommer aldrig från Gud och våld leder aldrig till något gott”, sade påven. En ung flicka som varit med om jordbävningskatastrofen i Japan frågade varför det finns sådana lidanden som de som drabbat Japan. Påven svarade: ”Jag vet heller inte varför vissa människor får lida så mycket, medan andra lever i bekvämlighet. Men däremot vet vi att också Jesus fick lida mycket, liksom ni har fått göra, fastän han var oskyldig. Det visar att Gud står på deras sida som lider.” Se utdrag ur tv-programmet med påven här.

Kathpress 2011-04-22

Den andra volymen av påvens bok ”Jesus från Nasaret” släpps idag, torsdag den 10 mars. Den nya boken har undertiteln ”Från intåget i Jerusalem till uppståndelsen” och den presenteras vid en pressträff i Vatikanen i eftermiddag.

I sin nya bok tar Joseph Ratzinger / Benedictus XVI upp en rad centrala teman i kristendomen: varför dog Jesus?, vem bar ansvaret för hans död?, vad är uppståndelsen?, vad betyder det att Kristus är Guds Son?

I bokens sjunde kapitel gör påven gör upp med den antijudiska idén om en kollektiv judisk skuld för Jesu död. Här beskriver han händelserna som ledde till att Jesus dömdes till döden, och det heter ordagrant: ”Den grupp som anklagade Jesus och som krävde hans död är enligt den fjärde evangelisten en klart avgränsad grupp, nämligen tempelaristokratin. (…) Johannes användning av uttrycket judarna syftar inte på alls på Israels folk som helhet och det är inte alls rasistiskt menat. I boken framhålls att Jesus själv var jude och att alla hans första anhängare också var judar, samt att det var Pontius Pilatus som var ansvarig för dödsdomen mot Jesus.

För kristendomen har tron på Jesu död och uppståndelse redan från början stått i centrum. I sin nya bok tillmäter påven den tomma graven en inte oväsentlig roll som tecken för Jesu uppståndelse. Lärjungarna mötte den Uppståndne, och dessa möten var konkreta och skedde i historien, samtidigt som de visar utöver det enbart rent historiska. Jesus återvände inte efter sin död till det vanliga biologiska livet i denna värld, utan upphöjdes till Guds härlighet med en förklarad kropp. ”Jesu uppståndelse är början på ett helt nytt slags liv, som inte längre är underkastat lagen om födelse och död”, skriver påven i sin nya bok.

Påvens Jesusbiografi publiceras i Italien av Vatikanens eget förlag LEV i en första upplaga på 400 000 exemplar. I Tyskland kommer den ut på Herder förlag i en första upplaga på 150 000 exemplar. I USA ges den ut av Ignatius Press om räknar med en upplaga på minst en miljon exemplar.

Den första volymen av Jesus-boken av Joseph Ratzinger/Benedikt XVI publicerades i april 2007. Den handlar om tiden från Jesu dop i Jordan fram till Kristi förklaring, och har blivit en internationell bästsäljare. Den har också utkommit i svensk översättning på bokförlaget Artos.

Samtidigt har påven redan inlett förberedelserna för den tredje och avslutande delen av sin Jesusbiografi. Redan förra sommaren arbetade han på volymen om Jesu barndom, bekräftar Vatikanens talesman Federico Lombardi. Det kan antas att han fortsätter med detta arbete nästa sommar i Castel Gandolfo.

Redan som kuriakardinal hade Ratzinger år 2003 börjat detta omfattande bokprojekt om Jesus. Som påve har han använt särskilt de lugnare sommarmånaderna i Aosta eller i Brixen och vid sitt sommarresidens Castel Gandolfo utanför Rom för att arbeta på detta projekt. Temat för den andra volymen var också temat för Ratzingers krets av tidigare doktorander, som under sommaren 2008 diskuterade om Jesu gestalt tillsammans med sin före detta lärare.

Läs John L Allens kommentar om påvens nya bok här.

Red., 2011-03-10

Den andra volymen av påvens bok ”Jesus från Nasaret” kommer att presenteras i Vatikanen den 10 mars. Den nya volymen har undertiteln ”Från intåget i Jerusalem till uppståndelsen” och den kommer att presenteras av bland andra den kanadensiske kardinalen Marc Ouellet. Bland presentatörerna kommer också att finnas den italienske författaren, översättaren och germanisten Claudio Magris.

Magris, född 1939, var från 1978 fram till sin pensionering 2006 professor i modern tysk litteratur vid universitetet i Trieste. Han är expert på österrikisk litteratur och författare till bästsäljaren ”Donau – biografi över en flod” (1986). Han är också medlem i många europeiska akademier och mellan 1994 och 1996 var han medlem av den italienska senaten.

Den första volymen av Jesus-boken av Joseph Ratzinger/Benedikt XVI publicerades i april 2007. Den handlar om tiden från Jesu dop i Jordan fram till Kristi förklaring, och har blivit en internationell bästsäljare. (Den har också utkommit i svensk översättning på bokförlaget Artos, övers. anm.)

Fram till den officiella presentationen den 10 mars är den nya bokvolymen lagd under strikt sekretess. Men italienska medier har ändå redan citerat några rader ur bokens förord: ”Jag hoppas att jag lyckas ge en inblick i vår Herres person, som kan hjälpa alla läsare att möta Jesus och att tro på honom.”

Den nya boken uppges vara uppbyggd på samma sätt som den första volymen och indelad i ungefär tio kapitel. Och som i första delen, „På väg från dopet till förklaringen“ kommer Ratzinger/Benedikt XVI också denna gång att framställa evangeliernas Jesus som den verklige Jesus, som den historiske Jesus i strikt mening, som han gjorde i den första delen.

Den andra volymen tar upp avgörande teman i evangelierna och kristendomen: varför Jesus dog, vem som bar ansvaret för hans död, vad uppståndelsen är, vad betyder det för de kristna att Kristus är Guds Son?

Påven Jesusbiografi publiceras i Italien av Vatikanens eget förlag LEV och distribueras av Rizzoliförlaget. I Tyskland kommer den ut på Herder förlag, i USA på Ignatius Press. Redan som kuriakardinal hade Ratzinger år 2003 börjat detta bokprojekt. Som påve har han använt särskilt de lugnare sommarmånaderna i Aosta eller i Brixen och vid sitt sommarresidens Castel Gandolfo utanför Rom för att arbeta på detta projekt. Temat för den andra volymen var också temat för Ratzingers krets av tidigare doktorander, som under sommaren 2008 diskuterade om Jesu gestalt tillsammans med sin före detta lärare. I synnerhet samtalade man om den bibliska framställningen av lidandesberättelsen och dess historicitet.

Samtidigt har påven nu inlett förberedelserna för den tredje delen av sin Jesusbiografi. Redan förra sommaren arbetade han på volymen om Jesu barndom, bekräftar Vatikanens talesman Federico Lombardi. Det kan antas att han fortsätter med detta arbete nästa sommar i Castel Gandolfo.

Kathpress / Red., 2011-02-24

Påven Benedictus XVI har nu börjat skriva på tredje bandet av sin bok om Jesus från Nasaret. I och med att han började sin sommarvistelse i Castel Gandolfo utanför Rom för några veckor sedan, började han att skriva på bokens tredje del, som inleds med berättelserna om Jesu barndom.

Det var ännu under sin tid som kuriekardinal som Joseph Ratzinger år 2003 började skriva på sin stora bok om Jesus. Första delen av boken (som för övrigt också finns utgiven i svensk översättning på bokförlaget Artos, övers anm.) handlar om Jesu offentliga verksamhet och kom ut i sin tyska originalutgåva i april 2007 under titeln ”Jesus von Nazareth”.  Bokens andra del, som behandlar Jesu lidande och uppståndelse, har påven redan skrivit klart och den håller nu på att översättas till de stora världsspråken och beräknas komma ut under våren 2011.

Kathpress 2010-07-25

Påven Benedictus XVI har uppenbarligen nu i dagarna skrivit färdigt det andra bandet av sin stora bok om Jesus. Det första bandet, Jesus från Nazaret, utkom i sin tyska originalutgåva i april 2007 och handlar om den första delen av Jesu offentliga verksamhet. Boken fick mycket stor uppmärksamhet internationellt när den kom ut och den har översatts till ett stort antal språk. Sammanlagt har den sålts i över 2 miljoner exemplar.  Även den svenska utgåvan av det första bandet möttes av stort intresse när den gavs ut på bokförlaget Artos, och den fick ganska omgående ges ut i en andra upplaga.

Bokens andra, och därmed sista band, handlar om Jesu barndom, och om den senare delen av Jesu offentliga verksamhet; hans lidande, död och uppståndelse. I det första bandet påpekar författaren att han skrivit boken inte som ett officiellt kyrkligt dokument, alltså inte i sin egenskap av påve, utan som ”teologen Joseph Ratzinger”.

Uppgifterna om att Joseph Ratzinger – alias Benedictus XVI – nu är klar med det andra bandet av sin Jesus-bok offentliggörs i dag, onsdagen den 20 januari, i dagens utgåva av Vatikanens dagstidning L’ Ossservatore Romano. Tidningen har fått uppgifterna från den framstående amerikanske judiske teologen Jacob Neusner, som var inbjuden till ett personligt besök hos påven i Vatikanen nu i måndags. Efter besöket hos påven uppgav Neusner för L’ Osseravtore Romano att ”… vi pratade om våra böcker och påven berättade för mig att han nu har skrivit klart det andra bandet av sin Jesus-bok.”

Neusner hör till de samtida judiska teologer som Joseph Ratzinger uppskattar allra mest, och Ratzinger hänvisar uttryckligen till Neusners forskningar i sin egen bok om Jesus.

Ulf Jonsson 2010-01-20

Signums redaktion ber att få önska sina läsare God jul. Under helgdagarna bjuder vi här på lite extra julläsning i form av en intervju om den historiska bakgrunden till evangeliernas berättelser om Jesu födelse. Den tyske jesuiten och professorn i Nya testamentets exegetik Ansgar Wucherpfennig i Frankfurt am Main svara på några av de vanligaste frågorna kring Nya testamentets texter om Jesu födelse.

Tagespost: Vid julens gudstjänster läser man julevangeliet enligt Lukas om Jesu födelse. Är julevangeliet en legend eller är den sann?

Wucherpfennig: I det stora hela tenderar man inom den exegetiska forskningen idag återigen att anta att det ligger en historisk sanning bakom julberättelserna i evangelierna. För egen del är jag exempelvis förvissad om att Josef verkligen var en så barmhärtigt sinnad man som det skildras i Matteusevangeliet.  Men sedan ska man ju komma ihåg att legender inte heller bara är rena påhitt och lögner. Ordagrant betyder ordet legend ”det som bör läsas”, och det gäller också för julberättelserna i Bibeln. De är tänkta att läsas, för att leda oss till tro.

TP: Jo, men folk undrar ju om änglarna verkligen talade till herdarna och om Jesus föddes av en jungfru.

W: Det gäller här att finna en väg mellan fundamentalism och rationalism.  Fundamentalism innebär att man betraktar bibeltexten som ett förhörsprotokoll, och att det kommer an på att varje detalj i barndomsberättelserna motsvarar exakt vad som faktiskt historiskt skedde. Rationalism, å andra sidan, innebär att man helt bortser från sådana historiska antaganden om texterna. Man menar då exempelvis att berättelserna om Jesu barndom har sitt ursprung i antika grekiska texter, som har använts för att göra förkunnelsen om Jesus som Guds son och som född av en jungfru acceptabla för antika grekiska åhörare. Men då glömmer man bort att det faktiskt inte finns en enda riktig parallell text om jungfrufödelse i hela den antika litteraturen.

Det finns visserligen antika berättelser om gudar som avlar barn med kvinnor, och framstående personers födelser skildras ofta som omgivna av märkliga tilldragelser. Men inga andra antika texter talar om en jungfru som blir havande genom Guds Ande och blir mor till ett människobarn, så som det berättas om Maria. En rimlig utläggning av dessa texter skulle kunna innebära att man säger att julberättelserna återger sanningar med hjälp av symbolladdade uttrycksformer. Därigenom understryker man att texterna uttrycker sanningar som inte kan återges enbart som blotta fakta.

TP: Men hur skiljer man då mellan symboliska uttryck och historiska fakta? Var går gränsen mellan dem på detaljnivå?

W: Både hos Matteus och Lukas, och på sitt eget vis även hos Paulus, bygger texten på att den har sin bakgrund i någonting historiskt. Att Jesus föddes av jungfru Maria är menat som en historisk utsaga och som sådan bör den tas på allvar. Samtidigt gäller det att se vilket teologiskt innehåll – vilket budskap – som texten vill förmedla; nämligen att frälsningen inte kan komma enbart från vår egen ändliga, förgängliga mänskliga natur.

Den Helige Ande, med sitt eviga liv, behöver träda in i vår mänskliga verklighet. Den Helige Ande måste förena sig med vår förgängliga natur för att frälsningen ska bli möjlig. Matteus och Lukas uttrycker denna sanning med hjälp av sin biografiska berättelse om Jesus. Hos Matteus beskrivs det ur den barmhärtige Josefs perspektiv, hos Lukas ur den ödmjuka Marias perspektiv.

TP: Vilka kriterier kan man använda för att bedöma den historiska halten i de bibliska texterna?

W: Ett viktigt kriterium är textens form, dess litterära genre. Ett annat är jämförelser mellan olika textkällor. Men de båda evangelietraditionerna strider inte mot varandra på några väsentliga punkter när det gäller Jesu barndom. Och vi har inga andra källor om Jesu barndom som ens kommer i närheten av samma höga ålder som texterna hos Matteus och Lukas.

TP: Låt oss ta ett konkret exempel. Vad är historiskt och vad är symboliskt i Lukas berättelse om herdarna?

W: Herdarna hör till de idylliska inslagen i Lukas berättelse, vilket i sig inte utesluter att den också har en historisk bakgrund. Lukas har arbetat som en redaktör. Han hade tillgång till en större materialsamling och han valde ut olika delar ur den för att gestalta sin berättelse om Jesu födelse. Lukas berättar om Jesus i hans egenskap av släkting till Israels gamle kung David, som själv som ung hade arbetat som herdepojke i Betlehem.  Dessutom hade Lukas tillgång till uppgifter om att några herdar varit och besökt den nyfödde Jesus. Så låter Lukas i sin berättelse herdarna bli de första som får höra änglarnas budskap om Messias födelse. På så sätt har Lukas utformat sin berättelse utifrån informationer som cirkulerade bland de tidiga kristna. Jag är säker på att det fanns en hel del sådana berättelser i omlopp bland de tidiga kristna, vilket också de apokryfa evangelierna påminner oss om.

TP: Varifrån vet vi då vad som hände i Betlehem?

W: Det finns ganska mycket som talar för att vår kunskap om dessa ting har sitt ursprung hos Maria.  Lukas skriver ju uttryckligen att hon bevarade allt detta i sitt hjärta. Det ser ut som en antydan om att hans uppgifter härstammar från Maria.  Det tycks mig på motsvarande sätt vara så att Matteus berättelse har sina rötter inom Josefs släkt.  Vi närmar oss med andra ord här personer som själva varit vittnen till händelserna. Ett annat sådant tidigt vittne var förmodligen profetissan Hanna. Lukas anger hennes exakta ålder – 84 år – och att hon sedan länge varit änka, när hon möter Jesus, Josef och Maria i templet i Jerusalem. De uppgifterna går förmodligen tillbaka på berättelser som cirkulerade bland de tidiga kristna i Jerusalem.  Samtidigt måste man medge att sådana antaganden innehåller ett visst mått av spekulationer.

TP: Hur kan en katolsk exeget, som betraktar Bibeln som Guds ord, diskutera exegetiska frågor med forskare som inte är troende och som inte har en religiös förförståelse i sin tolkning av texterna?

W: Jag ser det inte som något problem; också jag diskuterar gärna de bibliska texterna utifrån rent vetenskapliga kriterier.  Jag läser Bibeln historiskt-kritiskt och diskuterar de resultat som man då kommer fram till med andra forskare, oberoende av om de är troende eller inte.  På så sätt kommer man fram till nykter kunskap av historisk, litteraturhistorisk och religionshistorisk karaktär.  Men det innebär förstås inte att man redan därigenom har uttömt hela rikedomen i de bibliska texterna.

TP: Men är inte frågor rörande texternas historicitet intressanta också för den icke-troende forskaren?

W: Givetvis kan de vara det.  Men för evangelisterna är sanningen i första hand en person; Jesus Kristus. Och han är en person som utmanar mig att svara på hans tilltal. Naturligtvis kan man undvika att svara en person, men till personer förhåller man sig ändå inte neutralt på samma sätt som man kan exempelvis gentemot en text ur den grekiska mytologin. Evangelisterna skriver sina texter som svar på sina intryck av personen Jesus; det påverkar exempelvis formuleringen av sånger som Magnificat och Benedictus i Lukasevangeliet. Sedan kan man förstås också arbeta i stil med en arkeolog och fråga sig om Maria verkligen sjungit sitt Magnificat precis med de ord som vi finner i evangeliet. Men nöjer man sig med att ställa frågor enbart av det slaget så missar man ju själva poängen med texten. Texten syftar till att möjliggöra ett möte med en annan person, i detta fall Maria som sjunger om Guds handlade i hennes eget liv.

———

Intervjun med professor Ansgar Wucherpfennig SJ återges här i förkortad version. Frågorna ställdes av journalisten Oliver Maksan, och intervjun publicerades ursprungligen i tidningen Die Tagespost. Hela intervjun finns på tyska på denna länk.