Archive

katolsk

Den rysk-ortodoxe patriarken Kyrillos I och Moskvas katolske ärkebiskop Paolo Pezzi anser båda att relationerna mellan de båda kyrkorna i Ryssland är på rätt väg. Kyrillos I betonade vid ett möte med Pezzi, enligt uppgifter i ryska medier på tisdagen, att de båda konfessionerna tack vare gemensamma ansträngningar har lyckats övervinna spänningarna från 1990-talet. I dag arbetar ortodoxa kyrkan och katolska kyrkan  ”lugnt och sansat” tillsammans i Ryssland.

Ortodoxa och katoliker har bildat en ”front” för att försvara de kristna värdena i det moderna samhället, enligt patriarken. Den gemensamma uppfattningen i flera frågor är mycket viktig för ”konsolideringen av det ryska samhället”. Pezzi nämnde, enligt rapporterna, att det är Kyrillos I:s förtjänst att Pezzi som katolsk biskop blivit ”positivt mottagen” av ortodoxa biskopar under sina besök i regionerna. Katolikerna har under tiden inte längre kommit att betraktats som främlingar.

Överläggningarna i patriarkens residens var det första mötet mellan Kyrillos I och Pezzi sedan överhuvudet för den rysk-ortodoxa kyrkan insattes i sitt ämbete i februari 2009.

Kathpress 2011-11-02

Om tio dagar, fredagen den 21 oktober, kommer nya signum.se att lanseras här på nätet. Det blir tredje gången som Signum får en grundligt omgjord hemsida sedan tidskriften först introducerades på nätet under våren 1999. En av de större förändringarna denna gång är att Signums nuvarande hemsida och Signumbloggen, som tidigare haft olika adresser, nu blir sammanslagna under en gemensam adress: signum.se. På nya signum.se kommer du som användare att i en överskådlig och grafiskt tilltalande miljö kunna ta del av den mest besökta och mest kvalificerade svenska katolska nyhetsförmedlingen och opinionsbildningen på nätet på en och samma plats.

De allra senaste nyheterna från den katolska världen och egna kommentarer om dagsaktuella händelser från Signums horisont kommer nu att samsas på samma sida med analyserande artiklar av högt kvalificerade skribenter av det slag som du känner igen från papperstidningen.

Hemsidan har fått en ny grafisk form och ambitionen har varit att presentera Signum i ett format som påminner om papperstidningens, med tydlighet och översiktlighet som ledord. Varje artikel är också möjlig att dela via Facebook, och därmed kan du som läsare hjälpa oss att nå ut och sprida en alternativ röst i det svenska kultur- och medielandskapet.

En annan innovation på hemsidan är att vi kommer att ha plats för annonsörer. Annonser på hemsidor är givetvis ingen ny företeelse i sig, men för vår del är det nytt. Intäkterna från annonserna är avsedda att göra det ekonomiskt möjligt för oss att fortsätta att publicera Signum och att vidareutveckla både papperstidningen och hemsidan. Vår hemsida besöks av många läsare varje dag (för närvarande av runt 1000 unika besökare per dag), så en annons på signum.se är en chans för annonsörer att nå ut till den publik som läser oss och som har ett intresse för kyrka, samhälle och kultur.

Signum når med denna nylansering av hemsidan ett av sina delmål, men vi stannar inte där. Ambitionen med nylanseringen är att på bred front nå ut på det svenska dialogtorget och i bloggosfären för att ge uttryck för en reflekterande katolsk röst, både rotad i kyrkans tradition och lyhörd för samtiden. Den rösten behövs i det svenska medielandskapet.

Välkommen att kika in på nya signum.se fredagen den 21 oktober!

Ulf Jonsson, Chefredaktör, Signum 2011-10-11

Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund pläderar på dagens DN debatt för en etisk värdegrund, för familjens roll, för civilsamhället och för ”inre självkontroll hos medborgarna” (eftersom politiken har sina gränser). Ett samhälle som saknar kristna värden blir lätt en miljö av psykisk ohälsa, våldsbenägenhet och dåliga studieresultat. Hägglund hävdar också att ”den ekonomiska kris som plågar många länder svårt” har etiska orsaker snarare än ekonomiska. ”Krisens upplopp har inte präglats av sådana kristna värden som benämns måttfullhet, förvaltarskap, ödmjukhet, ansvarsfullhet, pålitlighet och ärlighet”, skriver Hägglund.

Från katolskt håll kan man instämma i huvuddragen i Hägglunds resonemang. En tänkbar invändning är dock att ett land som Kina inte befinner sig i ekonomisk kris, trots att uttryckligt kristna värderingar saknas där. Många länder i Latinamerika är å andra sidan kristna men brottas med stora ekonomiska problem sedan länge. Det jag vill poängtera här är emellertid erfarenheten av hur svårt det är att definiera kristen etik. Hägglund tycks själv märka det när han i ett avsnitt talar om ”i grunden humanistiska värden om omsorg om våra medmänniskor som förvaltats i den kristna traditionen”. En välvillig tolkning av den formuleringen ligger i linje med både muslimsk och katolsk tanketradition, som tagit lärdom av Aristoteles (i synnerhet Averroës på 1100-talet och Thomas av Aquino på 1200-talet). I Den Nikomachiska etiken, som Aristoteles skrev någon gång på 320-talet före Kristus, behandlas dygder som Hägglund och andra kristna känner igen. Måttfullhet hos Hägglund kallas ”besinning” i den tredje boken av Den Nikomachiska etiken. ”Förvaltarskap” ligger nära ”rättrådigheten” (femte boken). Ödmjukhet berörs i den fjärde boken. Aristoteles poängterar att människan har ansvar för sina handlingar (tredje boken), och hans utläggning om vänskap (åttonde boken) och uppriktighet (fjärde boken) kan lätt associeras till Hägglunds pålitlighet och ärlighet.

En slutsats av detta är att kristendomen och eventuellt också islam faktiskt bygger på vad som annars kallas ”sunt förnuft”. Samtidigt måste nog skiljelinjen mellan västerländsk humanism och kristendom dras när det gäller livsåskådningen i stort samt motiven bakom moraliska handlingar. Vi behöver därför en reflektion över värdegrundens grunder. Dessutom kan ett liv i Kristi efterföljd leda in människan på vägar som bara delvis kan motiveras rationellt. Det handlar också om överlåtelse och passion.

Fredrik Heiding 2011-10-08

http://www.dn.se/debatt/brist-pa-kristna-varden-ligger-bakom-skuldkrisen

Nu på tisdag, den 16 augusti, börjar de katolska Världsungdomsdagarna i Madrid. Ledningsgruppen för evenemanget arbetar för högtryck i det specialinrättade huvudkontoret i Madrid. Inte mindre än 250 personer sitter där och för telefonsamtal, pratar med varandra och skriver på sina laptop-datorer. Ingenting får gå snett när påven Benedictus XVI kommer nästa torsdag för att tillsammans med hundratusentals ungdomar från hela världen fira en kristen trosfest i dagarna fyra. En stor scen vid Cibele torget (Plaza de Cibele) i innerstaden och en stor scen ute på flygplatsen Fyra vindar (Cuatro Vientos) är nu i princip iordningställda och färdiga att tas i bruk. På den senare kommer påven att fira avslutningsgudstjänsten, i vilken mer än en miljon människor väntas delta.

”Egentligen är förberedelsearbetet nästintill slutfört, men det finns av någon konstig anledning ändå tusen saker kvar att göra”, säger Yago de la Cierva som är chef för Världsungdomsdagarna. Ljus- och ljudanläggningen samt storbildsskärmarna ska sättas upp. Hundratusentals stolar måste också ställas ut och tusentals toaletter och avspärrningar ska installeras.

De hundratusentals anmälda gästerna från hela världen bor hos familjer, i församlingar eller i skolor. Även maten är ordnad; restaurangerna i Madrid kommer att erbjuda mer än åtta miljoner pilgrimsmåltider till specialpris. Före lördag behöver dessutom 200 biktstolar, som ser ut som små futuristiska skepp, ställas upp i Reträtt-parken (Parque del Retiro) i Madrid. Omkring 28 000 volontärer kommer att hjälpa till under dagarna.

Från Sverige väntas runt 400 katolska ungdomar delta i Världsungdomsdagarna, varav cirka 270 i den grupp som reser i regi av SUK, Sveriges unga katoliker. Även den katolske biskopen av Stockholm, Anders Arborelius, deltar i mötet.

Mer information finner man på mötets officiella hemsida.

Kathpress / Red., 2011-08-11

Förhållandevis många artiklar om den katolska kyrkan har synts i medierna under den gångna veckan. Att den katolska kyrkan är en global företeelse märks dels genom en notis på Dagens Nyheters nätupplaga den 2 augusti om ett attentat mot en syrisk-katolsk kyrka i Irak, dels genom Karin Henrikssons informativa och balanserade artikel i Svenska Dagbladet den 2 augusti om katolsk marknadsföring i USA. Signumbloggen har dessutom redan kommenterat Fredrik Sjöbergs recension i SvD från den 30 juli och hänvisat till Yvonne Maria Werners understreckare i SvD den 2 augusti. Bägge handlar om påven, utifrån helt olika perspektiv kan man lugnt säga.

Det kanske mest tänkvärda och vågade bidraget kommer från katoliken Marcus Birro, som i Expressen den 3 augusti reflekterar kring Pride-festivalen. I anslutning till en intervju i SvD den 1 augusti med Maria Drakenby, tillhörande Missionskyrkan, vänder Birro upp-och-ned på föreställningen att homosexuella skulle vara utstötta och diskriminerade medan kristna förmodas ha en stark ställning i samhället (i Stockholm, lyder Birros precisering). Som troende möts Birro allt som oftast av fördomar och okunskap, och han instämmer i Drakenbys uttalande att: ”Det är lättare att vara gay än att vara kristen i dagens samhälle, i alla fall i Stockholm”. Birro glömmer i hastigheten bort att Jesusmanifestationen genom Stockholms gator faktiskt blivit en folkrörelse, men poängen i hans resonemang är ändå övertygande. Man kan i sammanhanget också påminna om att det säkert finns katoliker som deltar i Jesusmanifestationen som inte ser denna som en konkurrent till Pride-festivalen. Det är nog, till sist, ändå inte fullt så ömsesidigt uteslutande att samtidigt vara katolik och homosexuell som en del vill låta påskina.

Fredrik Heiding 2011-08-04

Den katolske biskopen i Oslo, Bernt Eidsvig, har i dag, tisdag den 26 juli, i en intervju förklarat sig övertygad om att norrmännen efter de fruktansvärda terrordåden i fredags kommer att värna sitt öppna och demokratiska samhälle. Biskop Eidsvig sade i sin intervju med den katolska nyhetsbyrån Kathpress så här: ”I lördags och söndags rådde det en mycket dämpad stämning här i vårt land. Men den stora demonstrationen vid rådhusplatsen i Oslo på måndagskvällen bidrog till att människorna började fatta mod igen. Det blev tydligt att vi kommer att slå vakt om vårt öppna samhälle och om våra demokratiska och mänskliga värden.”

Terrordåden framstår som någonting ofattbart, menar biskop Eidsvig: ”Man kan inte begripa hur något sådant är möjligt. Man ser med förskräckelse på hur en människa kan vara beslutsam att handla på det sättet. Medvetet har han räknat ut hur han skulle kunna döda så många människor, och sedan har han kallblodigt utfört dessa dåd.”

Biskop Eidsvig betonar i intervjun att man i sammanhanget bör vara försiktig med att använda uttrycket ’kristen fundamentalism’: ”Attentatsmannen har försökt att använda kristendomen för att försvara sina handlingar. Men man måste skilja på olika begrepp. Visst finns det fundamentalistiska kristna i Norge, men de skulle aldrig begå sådana handlingar och de har heller inga sympatier för attentatsmannen.”

Den katolska kyrkan i Norge är en invandrarkyrka och efter terrordåden söker sig många människor med utländsk bakgrund just till katolska kyrkan. Bara cirka tio procent av katolikerna i Norge är födda i landet. Biskop Eidsvig tillägger: ”Den katolska kyrkans bidrag till det norska samhället består bland annat i att hjälpa invandrade katoliker att finna sin plats i det norska samhället. Vårt samhälle är tillräckligt öppet för att man ska kunna leva sin katolska tro och samtidigt förena det med det kulturella arv som man har tagit med sig från sitt hemland.”

Kathpress 2011-07-26

För mig som katolik känns det naturligtvis fint om åtminstone några av världens omkring 1,2 miljarder katoliker får förtroendeposter och kan påverka samhälle, politik och ekonomi. Om de dessutom gör karriär som vanligt folk, tar ansvar och sköter sig, så är det en fjäder i hatten. Inte så att jag menar att människors värde beror på deras prestationer och framgångar. Men det är trevligt med lite bekräftelse på att katolicism kan förenas med samhällsengagemang, begåvning, medmänsklighet, rim och reson och allmän hyfs.

Så glädjande då att mitt i sommarvärmen genom Svenska Dagbladet (i går, den 7 juli) få belägg för att det i alla fall existerar två katoliker med sådan profil. SvD:s utrikeskorrespondent Karin Henriksson, som rapporterat läsvärt om Mexiko och USA i många år, fokuserar i sin artikel på ett politiskt aktivt mexikanskt tvillingpar i en artikel om latinos i USA. (Numera är så många som 50 miljoner invånare i USA hispanics.)

Tvillingparet Julián och Joaquín Castro beskrivs som glada, folkliga och skojiga. De har också en imponerande biografi. Karin Henriksson skriver: ”Bröderna Castro har samma cv: 36 år gamla, uppväxt med ensamstående mor som var engagerad i kampen för mexikan-amerikaners rättigheter redan på 1970-talet, tennisstjärnor i high school, Stanford-universitetet, juridik vid Harvard, demokrater, katoliker men inte dogmatiska i påvens anda.”

Det är väl härligt! En stunds reflektion över sluttampen lämnar dock en konstig eftersmak. Andra uppräknade fakta i tvillingarnas cv:n får stå okommenterade, men det måste tydligen preciseras att ”katolik” inte automatiskt betyder att man är ”dogmatisk”. Med andra ord, också katoliker kan vara resonabla och öppna för argument. Vilket man ju verkligen får hoppas, med tanke på att vi utgör en sjättedel av jordens befolkning. Man frågar sig, finns det kanske fler vettiga katoliker än detta mexikanska tvillingpar? Om det visar sig att hyfsat många katoliker är vettiga och resonabla som folk är mest, borde sådana förklarande tillägg vara överflödiga.

Fredrik Heiding 2011-07-08