Arkiv

konversion

Idag blev resplanerna för påven Benedictus XVI:s besök i England nästa år kända för allmänheten, via den italienska katolska nyhetsbyrån SIR. Därmed är det också klart vilken dag som saligförklaringen av kardinal John Henry Newman (1801-1890)  kommer att äga rum. Påvens besök i England är planerat att äga rum den 16:e till 19:e september 2010.  På besökets sista dag kommer saligförklaringen av kardinal Newman att firas inom ramen för en stor utomhusmässa, förmodligen på flygplatsen i Coventry.

I de preliminära, och från Vatikanen hittills inte officiellt bekräftade resplanerna, lär dessutom bland annat ingå att påven ska hålla ett tal i det brittiska parlamentet i London.  Det var på den platsen som Thomas Morus (1478-1535) dömdes till döden för sitt fasthållande vid den katolska tron i reformationstidens England. Även ett besök hos drottning Elisabeth II i Buckingham Palace står på programmet.

En grupp katolska biskopar från England och Skottland var i Rom under förra veckan för att planera det kommande påvebesöket. Från den brittiska regeringens sida sköts förberedelserna av en kommission under ledning av kabinettssekreterare Gus O’Donnell.

Om det nu alltså blir påven själv som genomför saligförklaringen av kardinal Newman, så innebär detta ett undantag från den normala ordningen, som numera är att saligförklaringar leds av ett påvligt sändebud. Men Benedictus XVI sägs ha en särskilt stor personlig uppskattning för den intellektuellt skarpsinnige teologen John Henry Newman, som konverterade från den anglikanska till den katolska kyrkan.

Kathpress 2009-12-15

Annonser

Påvens inbjudan till anglikaner att få konvertera till den katolska kyrkan med bevarande av sina egna traditioner har väckt uppståndelse världen över, inte minst i engelska medier. Påvens text – en så kallad apostolisk konstitution som blev offentligt känd i förra veckan men som ännu inte finns tillgänglig i sin helhet – vänder sig framför allt till de anglikanska grupper runt om i världen som redan mer eller mindre har klippt av banden med den engelska kyrkan och som nu önskar en förening med Rom. Främst bland dessa grupper är Traditional Anglican Communion i USA, som räknar omkring 400 000 medlemmar, och det är på deras uttryckliga begäran som konstitutionen har utarbetats.

Även i England börjar man nu reagera på påvens erbjudande, även om situationen i England delvis är en annan än i USA. Det finns i den engelska kyrkan (Church of England) en oro över de snabba förändringarna inom den anglikanska kyrkan – delvis parallella till utvecklingen inom Svenska kyrkan – och en stark splittring också mellan biskoparna. Men hittills har man knappast förväntat sig en konversionsvåg i större skala från den anglikanska kyrkan till den katolska kyrkan.

Det blev därför en överraskning då man igår, söndagen den 25 oktober, fick veta att flera biskopar i Church of England nu överväger att acceptera påvens erbjudande och bli katoliker. Biskopen av Chichester, John Hind, har i en intervju förklarat att han hellre vill vara en vanlig präst i den katolska kyrkan än en biskop i dagens anglikanska kyrka. Michael Nazir-Ali, biskop av Rochester, som har pakistansk bakgrund och är en av de flitigaste debattörerna i den inomanglikanska debatten, uttrycker samma önskan, om också något mindre uttryckligt. Att just han säger detta är litet förvånande, eftersom han vanligen brukar betecknas som evangelikal till sin inriktning. Biskopen av Fulham, John Broadhurst, som är ordförande i den oppositionella anglikanska rörelsen Forward in Faith, räknar med att omkring 1000 anglikanska präster kommer att konvertera till den katolska kyrkan och att ”det anglikanska experimentet” nu har kommit till vägs ände. Det finns ingen framtid för en kyrka som är så splittrad som den anglikanska, menar han.

Naturligtvis finns det också många anglikanska röster som varnar för masskonversioner och manar folk att stanna kvar i den anglikanska kyrkan. Men utvecklingen går nu mycket snabbt, och den kan följas dag för dag i engelska dagstidningar som Daily Telegraph, The Times och Daily Mail.

Per Beskow 2009-10-26

Påven Benedictus XVI lät igår, tisdagen den 20:e oktober, offentliggöra en så kallad apostolisk konstitution i akt och mening att göra det lättare för anglikaner att gå över till den katolska kyrkan. Det ska inrättas en ny organisationsform, kallad personalordinariat, som ska kunna finnas på olika håll inom en provins eller ett stift och som ska ledas av en biskop eller präst. I ett sådant personalordinariat ska prästerna kunna vara gifta, och i gudstjänsten kan de knyta an till anglikansk tradition – så har för övrigt redan skett inom några församlingar i USA. Bland dem som nu förväntas konvertera till den katolska kyrkan under dessa betingelser finns också ett stort antal präster.

Att i detta sammanhang tala om ”missnöjda anglikanska präster” för däremot tanken lite på avvägar. Det är riktigt att de motsätter sig prästvigning av kvinnor och av homosexuella präster och biskopar, men deras kyrkliga identitet har djupare rötter än bara så. Sedan 1800-talet finns en högkyrklig rörelse inom den anglikanska kyrkan som i viss mån liknar svensk högkyrklighet, men som ofta går mycket längre när det gäller att efterlikna den katolska kyrkan. Den kan också prägla hela församlingar som kan ha en högkyrklig tradition sedan mer än hundra år. En svensk besökare hos en del av dem skulle utan vidare tro sig vara i en katolsk kyrka. Där finns helgonbilder, rökelse och vigvatten, och mässan är svår att skilja från en katolsk. Den trosbekännelse som de använder är också densamma som den katolska. Dessa anglokatoliker, som de kallar sig, betraktar sig själva som katoliker, men de vill samtidigt betona sin anglikanska särart och har hittills inte velat erkänna påven som kyrkligt överhuvud fullt ut. Det är för dem som de nya lättnaderna framför allt har betydelse. Det blir därmed bara ett litet steg för dem att ta in i den fulla gemenskapen med den katolska kyrkan.

Somliga av dem har för övrigt redan lämnat den anglikanska kyrkan och lever som separata samfund, större eller mindre. Störst av dem är Traditional Anglican Communion som sägs ha omkring 400 000 medlemmar. Den gjorde sig självständig 1991, redan innan den engelska kyrkan införde kvinnliga präster och godtog homosexuella präster. Det är på deras begäran som Vatikanen började den utredning som nu har resulterat i påvens beslut.

Det nya beskedet från påven framstår säkert som omstörtande nyheter för många anglikaner, men saken måste ses utifrån den mycket speciella situation som dessa anglikaner hittills levt i. Vad som sedan händer i praktiken – om det exempelvis leder till att även andra anglikaner lättare finner vägen in i den katolska kyrkan – kan man inte veta i förväg.

Per Beskow 2009-10-21