arkiv

Newmaninstitutet

På förmiddagen i dag, onsdagen den 12 oktober, besökte FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon Uppsala för en ceremoni vid Dag Hammarskjölds grav på Uppsala gamla kyrkogård. Han togs emot av landshövding Peter Egardt och kommunstyrelsens ordförande Gunnar Hedberg. Det var också fint för mig att, som den katolska kyrkans representant, kunna närvara vid detta högtidliga tillfälle. Några av Dag Hammarskjölds släktingar fanns också på plats.

Under minnesstunden hölls en tyst minut för att hedra Hammarskjöld och generalsekreterare Ban Ki-Moon lade ner en krans på hans grav. Ban Ki-Moon höll sedan ett tal, i vilket han lyfte fram Hammarskjölds förtjänster. En av dessa var att Hammarskjöld bidrog till att förändra synen på det ämbete som FN:s generalsekreterare har. Ban Ki-Moon berättade också hur han i sin ungdom skrivit ett brev till Hammarskjöld angående den politiska situationen i Ungern.

Talet kommer att läggas ut i dess helhet på Signumbloggen senare i kväll!

För mig var det påfallande hur sådant som var angeläget för Hammarskjöld sammanfaller med den katolska kyrkans värderingar och inriktning. Jag tänker på intresset för mystik, kampen för fred och rättvisa, samt strävan efter förståelse och samförstånd mellan olika religioner. Via Ban Ki-Moons förmedling framstod Hammarskjöld närmast som en bundsförvant, inte minst med tanke på att den förre svenske generalsekreteraren också hade religiösa värderingar. Ett citat ur Vägmärken, som Ban Ki-Moon påminde om var särskilt tilltalande: ”Ju trognare du lyssnar inåt, desto bättre skall du höra vad som ljuder omkring dig. Och blott den som hör kan tala.” För egen del anar jag att det, hos Hammarskjöld, fanns en koppling mellan mystiken och engagemanget för de sociala och politiska frågorna. Hans inre resa var inte bara ett fritidsintresse, utan mystiken motiverade hans agerande och bidrog till att göra honom till en framstående diplomat.

Uppsala 2011-10-12

Philip Geister, jesuitpater och rektor för Newmaninstitutet, Uppsala

http://www.dn.se/nyheter/sverige/fn-chefen-tackar-sverige

Annonser

Newmaninstitutet i Uppsala, Sveriges nyaste högskola, firade i går kväll, fredag den 10 juni, avslutningen av sitt första akademiska år som statligt erkänd högskola. Newmaninstitutets rektor, Philip Geister, berättade att en av de närvarande studenterna, Gabriel Bar-Sawme, varit först ut på plan och redan nu har blivit klar med sin teologie kandidatexamen. Han fortsätter i höst med teologistudier på master-nivå vid det ansedda Princeton University i USA.

I samband med gårdagskvällens festligheter avtackades också två av högskolans hittillsvarande lärare, nämligen Rainer Carls och Erwin Bischofberger, båda jesuitpatres och verksamma främst inom filosofins område. Innan den akademiska avslutningsfesten firades också en mässa i den närbelägna St Lars kyrka, där pater Bischofberger höll en predikan kring institutets förgrundsgestalt, kardinal John Henry Newman. Texten till predikan kan man läsa här nedan.

Ulf Jonsson 2011-06-11

—-

Kära vänner och medarbetare i Newmaninstitutet!

Efter några års inkörningstid och efter sitt första ordinarie akademiska läsår som högskola står Newmaninstitutet nu på egna ben. Vi tackar Gud för denna stora gåva. Den innebär emellertid en fortsatt förpliktelse för oss att vara bland de främsta humaniora-institutionerna i landet och därför göra vårt bästa. Slutet på ett läsår inbjuder till eftertanke och förnyelse.

Som vi tidigare har hört rymmer Newmaninstitutets namn ett program. Till allt det redan framförda, och i varje fall i vissa delar kända, vill jag denna kväll lägga till ett par mosaikstenar som förhoppningsvis bidrar till både Newmans porträtt och institutets profil. Denna profil präglas av ett nära samband mellan tro och vetande, mellan Guds uppenbarelse och människans förnuft. Om detta har Newman skrivit mycket, men låt mig här bara citera ett för honom typiskt påstående. Han säger så här: Om något, vad som helst, som astronomer, geologer, historiker, forskare om den antika världen eller etnologer tycks ha bevisat stå i motsats till den kristna trons läror, då kommer det att visa sig att: 1) Påståendet inte är bevisat, 2) eller att det inte verkligen är en motsats, 3) eller inte alls motsäger ett verkligt uppenbarelseinnehåll, utan något som man har blandat ihop med uppenbarelsen.

Detta är faktiskt en lysande analys av ett förhållande som upprepade gånger har lett till missförstånd i Kyrkans och teologins historia. Det har lett till att många människor inte har haft förmågan att hålla ihop de två kunskapskällorna respektive tankesfärerna som ju ska vara Newmaninstitutets specifika kännetecken. I dagens vetenskapligt orienterade samhälle skulle man kunna säga att naturvetenskaperna, i synnerhet biologin, inte behöver kollidera med kulturvetenskaperna, med både filosofi och teologi som kärnämnen.

Newman fick omgående ett testfall för sin teori om sambandet mellan Guds uppenbarelse och människans förnuft. År 1859 publicerade Charles Darwin sitt banbrytande verk On the Origin of Species by means of  Natural Selection. Boken utlöste en av kyrkohistoriens häftigaste jordbävningar på kristet håll, både i den katolska och den anglikanska Kyrkan. I Newmans reaktion möter vi ett kraftfullt igenkännande av evolutionsteorin, utifrån ett slags försmak av Andra vatikankonciliets insikter drygt 100 år senare. Newman säger ordagrant: i evolutionsteorin finner jag ingen motsägelse mot tron på en allsmäktig Gud och beskyddare (Protector). Newman var förmodligen den förste från kristet håll som kunde acceptera och ge stöd åt Darwins revolutionerande idé. Dessutom stod han i en långvarig och nära kontakt med den franske biologen St. George Mivart, vars verk om evolutionen han läste och beundrade.

Men då dyker frågan upp om inte Newman genom sina positiva ställningstaganden till de empiriska vetenskapernas fynd kommit i klammeri med sin Kyrkas ledning. Vi får komma ihåg att Newman var en intelligent, ja i själva verket intellektuell och mycket taktfull och sensibel engelsk gentleman. Som sådan respekterade han de romerska prelaterna, men jag tror inte att han tyckte om deras något högtidliga och ibland väl ceremoniösa beteende. Det som hjälpte honom att förhindra potentiella konflikter och övervinna uppseglande strider var hans teori om samvetet.

Det intressanta är nämligen att Newman kunnigt och tydligt sammanförde de två traditionella betydelserna av samvetsbegreppet. Å ena sidan är samvetet en moral sense, det vill säga en etisk omdömesförmåga, ett instrument som hjälper människan att urskilja gott och ont, rätt och fel. I den meningen är conscience the principle of Ethics. Men samvetet innebär också en sense of duty vilket innebär plikt- och ansvarsmedvetande. Detta är förankrat i den mänskliga existensens kärna där Gud själv bor. På det viset är Conscience the principle of Religion.

Det är alltså dessa tre mosaikstenar som jag hoppas förtydligar porträttet av Newman och även profilen av Newmaninstitutet: (1) Mellan tro och vetande bör det råda en dialog och inte konfrontation, (2) Evolutionsläran och andra naturvetenskapliga landvinningar utgör välkomna komplementära kunskaper i relation till de tolkande kulturvetenskaperna, särskilt filosofi och teologi, (3) Samvetet grundlägger människans etiska och andliga självbestämmande.

Kära vänner och medarbetare i vårt gemensamma uppdrag att föra vidare och utveckla arvet efter Newman: Låt oss känna oss stolta över det vi redan har åstadkommit, men lika ödmjuka och ivriga inför nuets och framtidens stora uppgifter. Ignatius av Loyola sade till sina efterföljare: bevara Andens frihet. Newman skulle helhjärtat instämma. Man kan inte åstadkomma något stort om man är bunden till händer och fötter och om inte tankens flykt får pröva sina vingar.

Erwin Bischofberger

 

Idag på söndagsförmiddagen saligförklarade påven Benedictus XVI den brittiske teologen och kardinalen John Henry Newman (1801-1890). 70 000 personer deltog i den festliga gudstjänsten i Cofton Park i Birmingham. I sin predikan framhävde påven Newman som en viktig intellektuell, en ledande pedagog och en framstående själasörjare. ”Med sina heroiska dygder framstår denne helige engelsman, som konverterade till katolska kyrkan, som jämbördig med raden av de främsta heliga och lärda personligheterna i Englands historia”, sade påven. Den 9 oktober kommer att bli Newmans liturgiska festdag framöver.

Positivare bild av påven i brittiska media:

Bilden av påven i de engelska massmedierna har under besökets gång blivit allt positivare. Flera av de ledande tidningarna talar om att påven fått ett varmare välkomnande än väntat och att många människor deltagit i evenemangen. Protesterna mot påvebesöket i London i lördags samlade runt 9000 deltagare, medan flera hundra tusen personer deltog i evenemangen med påven. Den stora brittiska tidningen Telegraph sammanfattar idag, söndag, intrycken så här: ”Av de 70 000 personer som deltog i mässan i Glasgow var en betydande del tonåringar.  De viftade med flaggor och varje gång påven körde in i en ny sektion med sina papamobil hördes jublande tillrop. Påven lämnade Westminster Abbey omgiven av sjungande ungdomar. Påven återvänder idag till Rom avsevärt mer populär än när han kom. Besöket har hjälpt till att ta bort karikatyren av honom som en känslokall lärare med pekpinnar; istället tonar bilden fram av en vänlig och sårbar kämpe för kristen enhet.”

Läs här rapporten av Newmaninstitutets rektor pater Philip Geister från Birmingham på söndagsmorgonen inför Newmans saligförklaring.

Läs pater Fredrik Heidings rapport från påvebesökets England: I väntan på Newmans saligförklaring.

Här finns en kort biografi om vem kardinal Newman var.

Ytterligare artiklar om olika aspekter av kardinal Newmans liv och tänkande finns här:

Sten Hidal: Newman och det ideala universitetet

Sten Hidal: John Henry Newman 200 år

Lars Cavallin: John Henry Newman och den kristna lärans utveckling

Magnus Nyman: En konvertits apologi

Ulf Jonsson 2010-09-19, klockan 14.15

Andra dagen av Newmaninstitutets besök till England var präglad av en utflykt till byn Littlemore utanför Oxford. Under fyra år bodde John Henry Newman här för att arbeta som själasörjare bland stadens fattiga. Här blev han också upptagen i den katolska kyrkan. Det korta besökets höjdpunkt var firandet av den heliga mässan i det lilla kapell som Newman hade inrättat på gården och ett möte med systrar av den kvinnliga orden som i dag fortsätter arbeta i Newmans anda, The Spiritual Family The Work.

Med tanke på att det var kvällen före ordensgrundarens saligförklaring, en händelse de har arbetat för i många årtionden, var systrarna förvånansvärt avslappnade. Det fanns till och med tid för en kopp afternoon tea med de svenska gästerna (eftermiddagste, vilket som alla förstår är obligatoriskt i ett engelskt gästhem värt namnet) och en visning av en utställning om Newman. Mest berörda blev vi nog av Newmans skrivbord som han använde när han skrev sitt banbrytande teologiska verk ”An Essay on the Development of Christian Doctrine”. Dagen då Newman upptogs som katolik användes skrivbordet som altare, vid vilket han tillsammans med Dominic Barberi firade sin första mässa som katolik. Efter det använde Newman aldrig altaret igen i vördnad för denna så viktiga händelse i hans liv. Besöket i Littlemore blev ett lugnt sätt för vår lilla delegation att förbereda sig på själva saligförklaringen som påven Benedictus XVI leder idag på söndagsförmiddagen.

Philip Geister 2010-09-19, klockan 07.45

Läs här pater Fredik Heidings rapport från påvebesökets England:

Som ett led i förberedelserna inför saligforklaringen av John Henry Newman (1801–1890) nu på sondag besöker några av Newmaninstitutets medarbetare platser förknippade med den engelske kardinalen. Detta gör vi tillsammans med Birgit Ahlberg Hyse på Katolskt Magasin. Pa fredagseftermiddagen stod en guidad tur i Oriel College, Oxford på programmet. John Henry Newman var Fellow vid Oriel College, som alltså tillhör Oxfords universitet, 1822–1842. Den mycket kunniga och sympatiska bibliotekarien Marjory Szurko gav en guidad tur genom detta vackra college som grundades på 1300-talet. Hon berättade att man haft bråda dagar de senaste veckorna beroende på det tilltagande intresset för kardinalen. Bibliotekarien visade bland annat brev i original av Newman i det magnifika biblioteket. Man har också kunnat spara upp de böcker som Newman lånat och last. Det var en speciell upplevelse att vistas i the Common room (lärarrummet) i vilket den så kallade Oxfordrörelsen föddes och hade sina sammankomster. Oxfordrörelsen hade som ett huvudprojekt att söka den anglikanska kyrkans katolska rötter.

Vi kunde också konstatera att Newman är en förebild när det gäller att ta sig an utmaningar. Intagningen till att bli Fellow i Oriel innebar på den tiden en fem dagar lång examination. I samband med denna ska den snart saligförklarade Newman ha funnit tillförsikt i frasen ”var lugn, min fromme” (pie repone te) som finns inskriven i ett av fönsterglasen. Examinationen var sedan lyckosam. För det andra behöver vi som ska till saligförklaringen i Cofton Park, Birmingham, på söndag, övervinna oss själva eftersom man måste stiga upp redan klockan halv tre på natten för att ta en extrainsatt buss dit. Vetskapen om att Newman gick upp fyra på morgonen för bön i ett litet kapell bakom orgeln i Oriel hjälper därvidlag.

Efter det lyckade besöket i Oriel gick vi över gatan, High Street, in i University Church St Mary the Virgin, där Newman predikade under 15 år. I en liten andakt läste vi utdrag från en av de sista predikningar Newman höll innan han blev upptagen i den katolska kyrkan. Predikan hölls 1543 på temat The Theory of Development in Religious Doctrine. Detta skulle sedan bli ämnet i en av Newmans viktigaste verk. Grundtanken är att Jungfru Maria är en symbol för den reflektion och den begrundan som Kyrkan behöver for att utveckla stora och genomgripande idéer. I Lukas evangeliets början, poängterar Newman, heter det att Maria ”bevarade allt detta i sitt hjärta”. På liknande sätt ar det med kyrkans lära, den behöver tid på sig för att finna sin fullödiga formulering.

Fredrik Heiding SJ, Oxford 17 september 2010, klockan 23.00

På söndag den 19 september kommer påven Benedictus XVI att saligförklara den brittiske teologen och kardinalen John Henry Newman (1801-1890). Saligförklaringsceremonin i Cofton Park i Birmingham utgör avslutningen och höjdpunkten på påvens fyra dagar långa besök i Storbritannien.

Den ovanliga omständigheten att påven själv förrättar saligförklaringen av Newman i Birmingham förklaras av att påven personligen värderar denne brittiske teolog särskilt högt.  Kardinal John Henry Newman hörde till de stora konvertiterna under 1800-talet. Hans viktiga teologiska arbete, där betonandet av den enskildes samvete spelar en särskilt avgörande roll, har stort inflytande ännu idag inom den katolska teologin.

Newman föddes den 21 februari 1801 i London, studerade anglikansk teologi i Oxford och vigdes år 1825 till präst i anglikanska kyrkan. Under en Italienresa kom han i kontakt med den katolska kyrkan, och sedan han återvänt till England grundade han år 1833 Oxford-rörelsen, en anglikansk förnyelserörelse, vars huvuduppgift var att återupptäcka det katolska arvet i liturgi, teologi och kyrkostruktur.  År 1845 konverterade Newman till den katolska kyrkan. Han studerade därefter i Rom och vigdes år 1847 till katolsk präst.

Newman betecknades som en kyrkopolitisk ”liberal” i de skarpa motsättningar som rådde mellan kyrka och samhälle i 1800-talets England. Enligt sina egna ord måste han leva ”under molnet” medan han  skrev verk som skulle bli teologiska och andliga klassiker.

Kända över hela världen har ett par meningar ur ett brev från Newman till hertigen av Norfolk blivit: ”Om jag – vilket torde vara högst osannolikt – måste utbringa en skål för religionen, så skulle jag dricka den för påven. Men först för samvetet.  Först därefter för påven.”

Hur kom det sig att Newman konverterade till den katolska kyrkan? Ännu så sent som 1833 varnade han inträngande sina anglikanska trosfränder för den katolska kyrkan: ”Hon är anstucken av heresi, och vi måste akta oss för det som för pesten.” Tolv år senare, den 9 oktober 1845, var det inte längre tal om någon heresi. Enligt hans egen utsago var det studiet av kyrkofäderna som var avgörande för hans konversion. Han kom till insikt om att endast den katolska kyrkan troget hade bevarat den kristna tron i dess fullhet genom århundradena.

När han avled, den 11 augusti 1890 i Birmingham, var han en av de högst ansedda katolska teologerna i hela världen.  Men Newman är än idag ovanligt populär inom kyrkan, också utanför de teologiska fackkretsarna. Katolska föreningar och institutioner uppkallas fortfarande efter honom runt om i världen. Även Sveriges enda katolska högskola, som invigdes i Uppsala häromveckan, bär hans namn; Newmaninstitutet. En orsak till den stora uppskattningen av Newman har nog att göra med det som den nuvarande påven Benedictus XVI , den dåvarande kardinal Ratzinger år 1990, sade vid sitt tal vid 100-årsminnet av Newmans död, nämligen att Newman var en stor kyrkolärare, eftersom han ”både berör vårt hjärta och upplyser vårt förstånd”.

Red., 2010-09-16

Newmaninstitutet i Uppsala, Sveriges enda katolska högskola, invigs nu i helgen, den 3–4 september, efter att regeringen i våras beslutade att bevilja Newmaninstitutet rättigheter att ge kandidatexamen i teologi. Det är första gången som en katolsk utbildningsinstitution i Sverige har fått akademiska examensrättigheter efter reformationen på 1500-talet. Förra gången en högskola med katolsk huvudman startades i Sverige var 1477, när Uppsala universitet grundades av påven Sixtus IV.

Den nya högskolan i Uppsala drivs av Jesuitorden och vid invigningen kommer Jesuitordens generalsuperior Adolfo Nicolás från Rom att närvara, tillsammans med representanter från bl a regeringen, högskoleverket och Uppsala universitet.

Allmänheten är inbjuden att delta i invigningen, som inleds med en konsert i St Lars katolska kyrka på fredagkvällen klockan 20. Under ledning av dir Ulf Samuelsson framför S:ta Eugenia vokalensemble musik av bl a Lars Edlund, Arvo Pärt och Maurice Duruflé.

Själva invigningsceremonin äger rum kl 11.00 på lördag, på Slottsgränd 6 i centrala Uppsala. Dessförinnan firar Pater Adolfo Nicolás en mässa i St Lars kyrka klockan 9.30. På lördagseftermiddagen hålls tre föreläsningar i sal X i Uppsala universitetshus med början klockan 14.00 på temat ”Intellektuella utmaningar för kristendomen idag”. Föreläsarna är den franske filosofen och medlemmen av Franska akademin, Jean-Luc Marion, ” The Impossibility of Atheism”, Hans Joas, professor i sociologi vid universitetet i Erfurt, ”Intellectual Challenges to Christianity Today”, samt John Haught, professor emeritus i systematisk teologi vid Georgetownuniversitetet I Washington, D.C., ”Darwin, Theology and Evolutionary Naturalism”.

Den nya högskolan är uppkallad efter kardinal John Henry Newman (1801–1890), tongivande brittisk teolog som 1845 konverterade till katolicismen. Han var en banbrytande och orädd personlighet i kulturdebatten och hämtade inspiration både ur den antika humanismen och ur kyrkans rika tradition, alltifrån kyrkofäderna och framåt. När påven Benedictus XVI i mitten av september besöker Storbritannien kommer han att saligförklara Newman.

Mer information om invigningsprogrammet för den nya högskolan finns på Newmaninstitutets hemsida.

Red., 2010-09-03