arkiv

Philip Geister

På förmiddagen i dag, onsdagen den 12 oktober, besökte FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon Uppsala för en ceremoni vid Dag Hammarskjölds grav på Uppsala gamla kyrkogård. Han togs emot av landshövding Peter Egardt och kommunstyrelsens ordförande Gunnar Hedberg. Det var också fint för mig att, som den katolska kyrkans representant, kunna närvara vid detta högtidliga tillfälle. Några av Dag Hammarskjölds släktingar fanns också på plats.

Under minnesstunden hölls en tyst minut för att hedra Hammarskjöld och generalsekreterare Ban Ki-Moon lade ner en krans på hans grav. Ban Ki-Moon höll sedan ett tal, i vilket han lyfte fram Hammarskjölds förtjänster. En av dessa var att Hammarskjöld bidrog till att förändra synen på det ämbete som FN:s generalsekreterare har. Ban Ki-Moon berättade också hur han i sin ungdom skrivit ett brev till Hammarskjöld angående den politiska situationen i Ungern.

Talet kommer att läggas ut i dess helhet på Signumbloggen senare i kväll!

För mig var det påfallande hur sådant som var angeläget för Hammarskjöld sammanfaller med den katolska kyrkans värderingar och inriktning. Jag tänker på intresset för mystik, kampen för fred och rättvisa, samt strävan efter förståelse och samförstånd mellan olika religioner. Via Ban Ki-Moons förmedling framstod Hammarskjöld närmast som en bundsförvant, inte minst med tanke på att den förre svenske generalsekreteraren också hade religiösa värderingar. Ett citat ur Vägmärken, som Ban Ki-Moon påminde om var särskilt tilltalande: ”Ju trognare du lyssnar inåt, desto bättre skall du höra vad som ljuder omkring dig. Och blott den som hör kan tala.” För egen del anar jag att det, hos Hammarskjöld, fanns en koppling mellan mystiken och engagemanget för de sociala och politiska frågorna. Hans inre resa var inte bara ett fritidsintresse, utan mystiken motiverade hans agerande och bidrog till att göra honom till en framstående diplomat.

Uppsala 2011-10-12

Philip Geister, jesuitpater och rektor för Newmaninstitutet, Uppsala

http://www.dn.se/nyheter/sverige/fn-chefen-tackar-sverige

Newmaninstitutet i Uppsala, Sveriges nyaste högskola, firade i går kväll, fredag den 10 juni, avslutningen av sitt första akademiska år som statligt erkänd högskola. Newmaninstitutets rektor, Philip Geister, berättade att en av de närvarande studenterna, Gabriel Bar-Sawme, varit först ut på plan och redan nu har blivit klar med sin teologie kandidatexamen. Han fortsätter i höst med teologistudier på master-nivå vid det ansedda Princeton University i USA.

I samband med gårdagskvällens festligheter avtackades också två av högskolans hittillsvarande lärare, nämligen Rainer Carls och Erwin Bischofberger, båda jesuitpatres och verksamma främst inom filosofins område. Innan den akademiska avslutningsfesten firades också en mässa i den närbelägna St Lars kyrka, där pater Bischofberger höll en predikan kring institutets förgrundsgestalt, kardinal John Henry Newman. Texten till predikan kan man läsa här nedan.

Ulf Jonsson 2011-06-11

—-

Kära vänner och medarbetare i Newmaninstitutet!

Efter några års inkörningstid och efter sitt första ordinarie akademiska läsår som högskola står Newmaninstitutet nu på egna ben. Vi tackar Gud för denna stora gåva. Den innebär emellertid en fortsatt förpliktelse för oss att vara bland de främsta humaniora-institutionerna i landet och därför göra vårt bästa. Slutet på ett läsår inbjuder till eftertanke och förnyelse.

Som vi tidigare har hört rymmer Newmaninstitutets namn ett program. Till allt det redan framförda, och i varje fall i vissa delar kända, vill jag denna kväll lägga till ett par mosaikstenar som förhoppningsvis bidrar till både Newmans porträtt och institutets profil. Denna profil präglas av ett nära samband mellan tro och vetande, mellan Guds uppenbarelse och människans förnuft. Om detta har Newman skrivit mycket, men låt mig här bara citera ett för honom typiskt påstående. Han säger så här: Om något, vad som helst, som astronomer, geologer, historiker, forskare om den antika världen eller etnologer tycks ha bevisat stå i motsats till den kristna trons läror, då kommer det att visa sig att: 1) Påståendet inte är bevisat, 2) eller att det inte verkligen är en motsats, 3) eller inte alls motsäger ett verkligt uppenbarelseinnehåll, utan något som man har blandat ihop med uppenbarelsen.

Detta är faktiskt en lysande analys av ett förhållande som upprepade gånger har lett till missförstånd i Kyrkans och teologins historia. Det har lett till att många människor inte har haft förmågan att hålla ihop de två kunskapskällorna respektive tankesfärerna som ju ska vara Newmaninstitutets specifika kännetecken. I dagens vetenskapligt orienterade samhälle skulle man kunna säga att naturvetenskaperna, i synnerhet biologin, inte behöver kollidera med kulturvetenskaperna, med både filosofi och teologi som kärnämnen.

Newman fick omgående ett testfall för sin teori om sambandet mellan Guds uppenbarelse och människans förnuft. År 1859 publicerade Charles Darwin sitt banbrytande verk On the Origin of Species by means of  Natural Selection. Boken utlöste en av kyrkohistoriens häftigaste jordbävningar på kristet håll, både i den katolska och den anglikanska Kyrkan. I Newmans reaktion möter vi ett kraftfullt igenkännande av evolutionsteorin, utifrån ett slags försmak av Andra vatikankonciliets insikter drygt 100 år senare. Newman säger ordagrant: i evolutionsteorin finner jag ingen motsägelse mot tron på en allsmäktig Gud och beskyddare (Protector). Newman var förmodligen den förste från kristet håll som kunde acceptera och ge stöd åt Darwins revolutionerande idé. Dessutom stod han i en långvarig och nära kontakt med den franske biologen St. George Mivart, vars verk om evolutionen han läste och beundrade.

Men då dyker frågan upp om inte Newman genom sina positiva ställningstaganden till de empiriska vetenskapernas fynd kommit i klammeri med sin Kyrkas ledning. Vi får komma ihåg att Newman var en intelligent, ja i själva verket intellektuell och mycket taktfull och sensibel engelsk gentleman. Som sådan respekterade han de romerska prelaterna, men jag tror inte att han tyckte om deras något högtidliga och ibland väl ceremoniösa beteende. Det som hjälpte honom att förhindra potentiella konflikter och övervinna uppseglande strider var hans teori om samvetet.

Det intressanta är nämligen att Newman kunnigt och tydligt sammanförde de två traditionella betydelserna av samvetsbegreppet. Å ena sidan är samvetet en moral sense, det vill säga en etisk omdömesförmåga, ett instrument som hjälper människan att urskilja gott och ont, rätt och fel. I den meningen är conscience the principle of Ethics. Men samvetet innebär också en sense of duty vilket innebär plikt- och ansvarsmedvetande. Detta är förankrat i den mänskliga existensens kärna där Gud själv bor. På det viset är Conscience the principle of Religion.

Det är alltså dessa tre mosaikstenar som jag hoppas förtydligar porträttet av Newman och även profilen av Newmaninstitutet: (1) Mellan tro och vetande bör det råda en dialog och inte konfrontation, (2) Evolutionsläran och andra naturvetenskapliga landvinningar utgör välkomna komplementära kunskaper i relation till de tolkande kulturvetenskaperna, särskilt filosofi och teologi, (3) Samvetet grundlägger människans etiska och andliga självbestämmande.

Kära vänner och medarbetare i vårt gemensamma uppdrag att föra vidare och utveckla arvet efter Newman: Låt oss känna oss stolta över det vi redan har åstadkommit, men lika ödmjuka och ivriga inför nuets och framtidens stora uppgifter. Ignatius av Loyola sade till sina efterföljare: bevara Andens frihet. Newman skulle helhjärtat instämma. Man kan inte åstadkomma något stort om man är bunden till händer och fötter och om inte tankens flykt får pröva sina vingar.

Erwin Bischofberger

 

Idag på söndagsförmiddagen saligförklarade påven Benedictus XVI den brittiske teologen och kardinalen John Henry Newman (1801-1890). 70 000 personer deltog i den festliga gudstjänsten i Cofton Park i Birmingham. I sin predikan framhävde påven Newman som en viktig intellektuell, en ledande pedagog och en framstående själasörjare. ”Med sina heroiska dygder framstår denne helige engelsman, som konverterade till katolska kyrkan, som jämbördig med raden av de främsta heliga och lärda personligheterna i Englands historia”, sade påven. Den 9 oktober kommer att bli Newmans liturgiska festdag framöver.

Positivare bild av påven i brittiska media:

Bilden av påven i de engelska massmedierna har under besökets gång blivit allt positivare. Flera av de ledande tidningarna talar om att påven fått ett varmare välkomnande än väntat och att många människor deltagit i evenemangen. Protesterna mot påvebesöket i London i lördags samlade runt 9000 deltagare, medan flera hundra tusen personer deltog i evenemangen med påven. Den stora brittiska tidningen Telegraph sammanfattar idag, söndag, intrycken så här: ”Av de 70 000 personer som deltog i mässan i Glasgow var en betydande del tonåringar.  De viftade med flaggor och varje gång påven körde in i en ny sektion med sina papamobil hördes jublande tillrop. Påven lämnade Westminster Abbey omgiven av sjungande ungdomar. Påven återvänder idag till Rom avsevärt mer populär än när han kom. Besöket har hjälpt till att ta bort karikatyren av honom som en känslokall lärare med pekpinnar; istället tonar bilden fram av en vänlig och sårbar kämpe för kristen enhet.”

Läs här rapporten av Newmaninstitutets rektor pater Philip Geister från Birmingham på söndagsmorgonen inför Newmans saligförklaring.

Läs pater Fredrik Heidings rapport från påvebesökets England: I väntan på Newmans saligförklaring.

Här finns en kort biografi om vem kardinal Newman var.

Ytterligare artiklar om olika aspekter av kardinal Newmans liv och tänkande finns här:

Sten Hidal: Newman och det ideala universitetet

Sten Hidal: John Henry Newman 200 år

Lars Cavallin: John Henry Newman och den kristna lärans utveckling

Magnus Nyman: En konvertits apologi

Ulf Jonsson 2010-09-19, klockan 14.15