Arkiv

religion

Det är värt att notera hur svenska morgontidningar efter söndagens tragedi i Kairo, i dag, den 11 oktober, tar fasta på religionsfrihet och de religiösa aspekterna av de mänskliga rättigheterna. Situationen för de koptiska kristna i Egypten är prekär. Samtidigt har rapporteringen i svenska medier förtjänstfullt undvikit att klassificera konflikten i termer av ”religiöst våld”. Det är lite mer komplicerat än så, militären tycks vara huvudansvarig den här gången och muslimer och kristna gjorde ju i vintras en gemensam ansträngning att frammana demokrati.

I DN:s läsvärda ledare Rädda egyptiska våren dras en lans för skyddet av kristna. DN utropar till och med: ”Alla religioner måste ha samma rättigheter. Ska en framtida egyptisk författning ha inslag av islamisk lag är likafullt ett starkt skydd för kristna och andra minoriteter nödvändigt.”

Per Gudmundson bidrar på SvD Opinion med värdefull fakta om den förföljelse som kristna världen över utsätts för. Gudmundson strävar också efter att vidga perspektiven: ”Vi är numera nästan oförmögna att betrakta kristna som offer. En normalbildad svensk känner rätteligen till korstågen, inkvisitionen och George W Bush, men saknar referensramar för att förstå varför kristna skolflickor halshuggs i Indonesien.”

Initierade och genomtänkta artiklar om religion välkomnas, i synnerhet när okunskap och fördomar ofta kännetecknar debatten på detta område i Skandinavien. Tack DN och SvD!

I nr 1/2011 av Signum publicerades en artikel om den koptiska kyrkan i Egypten, översatt från den brittiska veckotidskriften The Tablet.

Fredrik Heiding 2011-10-11

http://www.dn.se/ledare/huvudledare/radda-egyptiska-varen

Annonser

Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund pläderar på dagens DN debatt för en etisk värdegrund, för familjens roll, för civilsamhället och för ”inre självkontroll hos medborgarna” (eftersom politiken har sina gränser). Ett samhälle som saknar kristna värden blir lätt en miljö av psykisk ohälsa, våldsbenägenhet och dåliga studieresultat. Hägglund hävdar också att ”den ekonomiska kris som plågar många länder svårt” har etiska orsaker snarare än ekonomiska. ”Krisens upplopp har inte präglats av sådana kristna värden som benämns måttfullhet, förvaltarskap, ödmjukhet, ansvarsfullhet, pålitlighet och ärlighet”, skriver Hägglund.

Från katolskt håll kan man instämma i huvuddragen i Hägglunds resonemang. En tänkbar invändning är dock att ett land som Kina inte befinner sig i ekonomisk kris, trots att uttryckligt kristna värderingar saknas där. Många länder i Latinamerika är å andra sidan kristna men brottas med stora ekonomiska problem sedan länge. Det jag vill poängtera här är emellertid erfarenheten av hur svårt det är att definiera kristen etik. Hägglund tycks själv märka det när han i ett avsnitt talar om ”i grunden humanistiska värden om omsorg om våra medmänniskor som förvaltats i den kristna traditionen”. En välvillig tolkning av den formuleringen ligger i linje med både muslimsk och katolsk tanketradition, som tagit lärdom av Aristoteles (i synnerhet Averroës på 1100-talet och Thomas av Aquino på 1200-talet). I Den Nikomachiska etiken, som Aristoteles skrev någon gång på 320-talet före Kristus, behandlas dygder som Hägglund och andra kristna känner igen. Måttfullhet hos Hägglund kallas ”besinning” i den tredje boken av Den Nikomachiska etiken. ”Förvaltarskap” ligger nära ”rättrådigheten” (femte boken). Ödmjukhet berörs i den fjärde boken. Aristoteles poängterar att människan har ansvar för sina handlingar (tredje boken), och hans utläggning om vänskap (åttonde boken) och uppriktighet (fjärde boken) kan lätt associeras till Hägglunds pålitlighet och ärlighet.

En slutsats av detta är att kristendomen och eventuellt också islam faktiskt bygger på vad som annars kallas ”sunt förnuft”. Samtidigt måste nog skiljelinjen mellan västerländsk humanism och kristendom dras när det gäller livsåskådningen i stort samt motiven bakom moraliska handlingar. Vi behöver därför en reflektion över värdegrundens grunder. Dessutom kan ett liv i Kristi efterföljd leda in människan på vägar som bara delvis kan motiveras rationellt. Det handlar också om överlåtelse och passion.

Fredrik Heiding 2011-10-08

http://www.dn.se/debatt/brist-pa-kristna-varden-ligger-bakom-skuldkrisen

Man kan följa alla offentliga delar av påvens besök i Storbritannien direkt här på Live Webcast. Se det fullständiga programmet för påvens besök i Storbritannien här.

Igår, torsdag, inledde påven Benedictus XVI sitt fyra dagar långa besök i Storbritannien. Det blev en lyckad start på resan. Många människor kantade vägen för att få en glimt av påven och runt 65 000  deltog i den stora utomhusmässan i Edinburgh.

Idag, fredag har påven varit i London och bland annat träffat företrädare för andra religioner, däribland judendom, islam och hindusim, vid det katolska Saint Mary universitetet. Påven framhöll i sitt tal att alla religioner bör samverka till mänsklighetens bästa och att religion aldrig får användas för att sprida hat och våld. Han sade: ”Jag kan försäkra er att den katolska kyrkan vill gå dialogens väg, och göra det ur en verklig respekt för er och era religiösa uppfattningar.” Målet är en gemensam insats för fred, rättvisa och ett ansvarsfullt sätt att förvalta naturen, tillade han.

På eftermiddagen följde två viktiga programpunkter; dels mötet med den engelska kyrkans ärkebiskop Rowan Williams och dels påvens tal till politiker, diplomater och universitetsfolk i Westminster Palace. Mötet mellan påven och Rowan William uppges ha ägt rum i en mycket hjärtlig atmosfär. De båda kyrkoledarna har redan träffats flera gånger tidigare i Vatikanen. Läs här om mötet med Rowan Williams och här om talet i Westminster Palace.

Tyvärr överskuggades fredagen också av ett försök till terrorattentat riktat mot påven. Attentatet kunde dock avvärjas i tid. Den brittiska tidningen Telegraph uppger att Scotland Yards anti-terrorenhet på fredagsmorgonen arresterat fem misstänkta män i åldrarna 26 till 50 år som förberett ett attentat mot påven. Påvens pressekreterare Federico Lombardi förklarade på eftermiddagen att påven känner sig lugn, och att han ser fram emot resten av sitt besök med tillförsikt och glädje. Och Lombardi tillade: ”Vi har fullständigt förtroende för Scotland Yards säkerhetsarbete.”

Imorgon, lördag, kommer påven bland annat att tala i Hyde Park i London. Och på söndag förmiddag förättar påven i Birmingham saligförklaringen av teologen och kardinalen John Henry Newman (1801-1890), vilket utgör höjdpunkten av hans besök i Storbritannien.

Här finns en kort biografi om vem kardinal Newman var.

Ytterligare artiklar om olika aspekter av kardinal Newmans liv och tänkande finns här:

Sten Hidal: Newman och det ideala universitetet

Sten Hidal: John Henry Newman 200 år

Lars Cavallin: John Henry Newman och den kristna lärans utveckling

Magnus Nyman: En konvertits apologi

Ulf Jonsson 2010-09-17, kl 19.30

Skolans religionsundervisning i allmänhet och kristendomskunskapen i synnerhet är åter i stöpsleven. Många sansade debattörer försvarar gärna och med rätta ämnets plats i ungdomsskolan med att peka på religionens betydelse för vår förståelse av historien och för den samtida kulturen. Goda argument, men är de tillräckliga? Som Humanisterna riktigt påpekat kunde religionsämnet då gott och väl få plats som en del av skolans historieundervisning (jfr den tidigare tanken på ett integrerat orienteringsämne). Men räcker det? Är religionen endast en historisk företeelse?

Ett i den senaste debatten förbisett perspektiv pekar litteraturkritikern Magnus Eriksson på när han understryker att ”religionskunskap är ett filosofiskt ämne …  som handlar om religionerna som tankesystem och världsförklaring.” Det är nödvändigt att tränga in i de filosofiska och idéhistoriska dimensionerna för att förstå religionens betydelse i historia och nutid. Lika lite som det går att få plats med naturvetenskap i historieämnet går det att helt och hållet skapa rum för religionsämnet utan att något väsentligt går förlorat.

Försvaret för religionskunskapen går med nödvändighet hand i hand med försvaret av filosofi som skolämne. Både fides och ratio behövs. Eriksson skriver vidare i sin tänkvärda krönika i Svenska Dagbladet: ”Om skolan vill förmedla kunskap om det bästa som människoanden skapat är religionsundervisningen nödvändig. – – – Låt oss inte utlämna ungdomarna till tron att Jersild och Ulvæus utgör den mänskliga andens höjdpunkt.”

Det sista är hårda och raljanta ord, men påminner om den jämförelse som en av de större svenska universitetspersonligheterna en gång gjorde mellan de samtida nyrika självbildningsentreprenörer som kallar sig Humanisterna och renässansens rövarhövdingar som ”ansåg sig böra kröna sin bana med att bli gynnare av just humanismen”. Dagens nyrika producerar dock det intellektuella innehållet på egen hand till skillnad från renässansens. De senare överlät klokt nog detta till den kulturella eliten.

Läs Magnus Erikssons text här.

Kjell Blückert 2010-03-24

Idag, lördagen den 20 mars, har påven Benedictus XVI:s utförliga herdabrev om missbruksskandalerna inom den katolska kyrkan offentliggjorts. Brevet är i första hand riktat till katolikerna i Irland, där ett stort antal övergrepp skett, Men brevet innehåller samtidigt riktlinjer som ska gälla för kyrkan i hela världen.

Tonen i brevet är mycket skarp, och texten innehåller en rad självkritiska passager till hur kyrkans ledare har hanterat problemen. Bland annat kritiseras biskopar som har försökt sopa övergreppen under mattan istället för att polisanmäla dem. Påven ber personligen offren om förlåtelse, han skriver att han känner skam å hela kyrkans vägnar och att han är ”chockad och skakad av dessa kriminella och syndiga handlingar”. Han erbjuder sig också att själv träffa personer som har blivit utsatta för övergrepp. Dessutom aviserar han flera undersökningskommissioner som ska gå till botten med vad som hänt.

Läs hela texten här.

Se videon där påven framför sin personliga ursäkt till offren.

Ytterligare information på svenska här.

Läs biskop Anders Arborelius kommentar till påvens brev här.

Ulf Jonsson 2010-03-20

Sverige avvisar ensamkommande barn till Malta, trots protester från bland annat Röda Korset.  I Ekot i Sveriges Radio kommenteras idag frågan av jesuitpater Joseph Cassar, som jobbar på Malta för Jesuitordens flyktingorganisation Jesuit Refugee Service.  Text Ljudfil

Lyssna även på morgonens debatt i Sveriges Radio med Maria Hasselgren och Sören Wibeck om pedofilskandalerna som nu skakar den katolska kyrkan i Tyskland.

Ulf Jonsson 2010-03-17

De senaste dagarnas turbulens kring fallet med en pedofil präst, Peter H., som i början av 1980-talet flyttades från stiftet Essen till ärkestiftet München har nu fått personella konsekvenser, genom att ärkebiskopen i München har beslutat att avskeda en av sina nära medarbetare.

Fallet har fått stor uppmärksamhet i medierna, eftersom den nuvarande påven var ärkebiskop i München när Peter H.  förflyttades 1980. Det tycks nu vara klarlagt att den dåvarande ärkebiskopen Joseph Ratzinger endast beviljade att Peter H. fick flytta till München för att genomgå en terapi, men inte att han skulle få vara verksam som präst i stiftet. Den dåvarande generalvikarien i München, Gerhard Gruber, beslöt dock att tillåta honom att vara verksam som kaplan i en församling i München. Under sin tid som kaplan i församlingen gjorde sig Peter H.  sedan skyldig till ett flertal sexuella övergrepp på barn, brott för vilka han dömdes av en tysk domstol i juni 1986. Den förre generalvikarien Gruber, idag 81 år gammal, har tagit på sig ansvaret för beslutet att låta Peter H.  vara verksam som kaplan och Gruber har offentligt framfört sitt djupa beklagande av det beslutet.

Idag, tisdag den 16 mars, meddelas att den nuvarande ärkebiskopen i München, Reinhard Marx, har beslutat att med omedelbar verkan avskeda en av sina nära medarbetare, nämligen personalchefen för ärkestiftets själavårdsavdelning, Josef Obermeier.  Det visar sig nämligen att Obermeier har låtit den för pedofilövergrepp dömde prästen fortsätta att arbeta som präst i ärkestiftet München ända fram till nu. De senaste åren har han arbetat i kurorten Bad Tölz. Det finns visserligen inga anklagelser om att han  skulle ha gjort sig skyldig till några fler övergrepp efter domen i juni 1986, men han har fortsatt att vara verksam inom kyrkans barn- och ungdomsarbete, vilket han 1986 förbjöds att vara.

I en kommentar till ärkebiskopen Marx beslut förklarar personalchef Obermeier idag att han själv har begått ”graverande fel” i sin tjänsteutövning och att han accepterar ärkebiskopens beslut såsom rimligt. Samtidigt har ärkebiskopen med omedelbar verkan beslutat att suspendera Peter H., vilket innebär att han från och med nu är helt förbjuden att fungera som präst någonstans inom den katolska kyrkan.

Seocksådessalänkar.

Ulf Jonsson 2010-03-16