Archive

Signumbloggen

På förmiddagen i dag, onsdagen den 12 oktober, besökte FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon Uppsala för en ceremoni vid Dag Hammarskjölds grav på Uppsala gamla kyrkogård. Han togs emot av landshövding Peter Egardt och kommunstyrelsens ordförande Gunnar Hedberg. Det var också fint för mig att, som den katolska kyrkans representant, kunna närvara vid detta högtidliga tillfälle. Några av Dag Hammarskjölds släktingar fanns också på plats.

Under minnesstunden hölls en tyst minut för att hedra Hammarskjöld och generalsekreterare Ban Ki-Moon lade ner en krans på hans grav. Ban Ki-Moon höll sedan ett tal, i vilket han lyfte fram Hammarskjölds förtjänster. En av dessa var att Hammarskjöld bidrog till att förändra synen på det ämbete som FN:s generalsekreterare har. Ban Ki-Moon berättade också hur han i sin ungdom skrivit ett brev till Hammarskjöld angående den politiska situationen i Ungern.

Talet kommer att läggas ut i dess helhet på Signumbloggen senare i kväll!

För mig var det påfallande hur sådant som var angeläget för Hammarskjöld sammanfaller med den katolska kyrkans värderingar och inriktning. Jag tänker på intresset för mystik, kampen för fred och rättvisa, samt strävan efter förståelse och samförstånd mellan olika religioner. Via Ban Ki-Moons förmedling framstod Hammarskjöld närmast som en bundsförvant, inte minst med tanke på att den förre svenske generalsekreteraren också hade religiösa värderingar. Ett citat ur Vägmärken, som Ban Ki-Moon påminde om var särskilt tilltalande: ”Ju trognare du lyssnar inåt, desto bättre skall du höra vad som ljuder omkring dig. Och blott den som hör kan tala.” För egen del anar jag att det, hos Hammarskjöld, fanns en koppling mellan mystiken och engagemanget för de sociala och politiska frågorna. Hans inre resa var inte bara ett fritidsintresse, utan mystiken motiverade hans agerande och bidrog till att göra honom till en framstående diplomat.

Uppsala 2011-10-12

Philip Geister, jesuitpater och rektor för Newmaninstitutet, Uppsala

http://www.dn.se/nyheter/sverige/fn-chefen-tackar-sverige

Om tio dagar, fredagen den 21 oktober, kommer nya signum.se att lanseras här på nätet. Det blir tredje gången som Signum får en grundligt omgjord hemsida sedan tidskriften först introducerades på nätet under våren 1999. En av de större förändringarna denna gång är att Signums nuvarande hemsida och Signumbloggen, som tidigare haft olika adresser, nu blir sammanslagna under en gemensam adress: signum.se. På nya signum.se kommer du som användare att i en överskådlig och grafiskt tilltalande miljö kunna ta del av den mest besökta och mest kvalificerade svenska katolska nyhetsförmedlingen och opinionsbildningen på nätet på en och samma plats.

De allra senaste nyheterna från den katolska världen och egna kommentarer om dagsaktuella händelser från Signums horisont kommer nu att samsas på samma sida med analyserande artiklar av högt kvalificerade skribenter av det slag som du känner igen från papperstidningen.

Hemsidan har fått en ny grafisk form och ambitionen har varit att presentera Signum i ett format som påminner om papperstidningens, med tydlighet och översiktlighet som ledord. Varje artikel är också möjlig att dela via Facebook, och därmed kan du som läsare hjälpa oss att nå ut och sprida en alternativ röst i det svenska kultur- och medielandskapet.

En annan innovation på hemsidan är att vi kommer att ha plats för annonsörer. Annonser på hemsidor är givetvis ingen ny företeelse i sig, men för vår del är det nytt. Intäkterna från annonserna är avsedda att göra det ekonomiskt möjligt för oss att fortsätta att publicera Signum och att vidareutveckla både papperstidningen och hemsidan. Vår hemsida besöks av många läsare varje dag (för närvarande av runt 1000 unika besökare per dag), så en annons på signum.se är en chans för annonsörer att nå ut till den publik som läser oss och som har ett intresse för kyrka, samhälle och kultur.

Signum når med denna nylansering av hemsidan ett av sina delmål, men vi stannar inte där. Ambitionen med nylanseringen är att på bred front nå ut på det svenska dialogtorget och i bloggosfären för att ge uttryck för en reflekterande katolsk röst, både rotad i kyrkans tradition och lyhörd för samtiden. Den rösten behövs i det svenska medielandskapet.

Välkommen att kika in på nya signum.se fredagen den 21 oktober!

Ulf Jonsson, Chefredaktör, Signum 2011-10-11

En jultradition av eget slag är det årliga ”avslöjandet” om att Jesus egentligen inte föddes den 25 december. Det har blivit en riktig långkörare, nästan som Grevinnan och betjänten på tv vid nyår. I år gick stafettpinnen till herrarna Christer Sturmark och Patrik Lindenfors i förbundet Humanisterna.

I en artikel på Brännpunkt i Svenska Dagbladet (endast på nätet) avslöjar de båda herrarna således idag det som är allmänt känt, nämligen att Jesu födelse i den tidiga kristendomen firades på flera olika datum, samt att den 25 december från början var kopplad till firandet av Natalis Invicti, den Obesegrades födelsedag. I förbifarten avslöjar de bägge skribenterna dock mer än så.

För det första avslöjar de en bristande uppmärksamhet i religionsundervisningen under skoltiden, eller bristande minnen från densamma. Ingen som genomgått svensk skola kan väl ha undgått de enkla fakta om kristendomens historia som presenteras i artikeln. Dessbättre har de tydligen läst på i Catholic Encyclopedia, och där alltså funnit ovanstående allmänt kända fakta och slagits med häpnad däröver.

För det andra avslöjar de sina egna bristande kunskaper om förhållandena i vanliga kristna, exempelvis katolska, församlingar. Dessa fakta om julens historiska bakgrund ”är ingenting man informerar sina församlingar om”, hävdar Sturmark och Lindenfors i sitt inlägg. Sanningen är väl snarare att det tvärtom är väl känt för de flesta kyrkobesökare att datumet för Jesu födelse är obekant. Ingenstans i de heliga skrifterna sägs ju något om Jesu födelsedatum. Till råga på allt brukar folk dessutom känna till att frågan om Jesu födelsedatum är skäligen ointressant ur teologisk synvinkel. Med andra ord, det är nog snarare så att man i församlingarna både känner till julens historiska bakgrund och vid jultiden firar Jesu födelse.

Och så ett tredje avslöjande. Genom sin artikel avslöjar de båda humanisterna en förskräckande oförstående av symbolers funktion i den mänskliga kulturen. Det är symboler som man använder när man kommunicerar – exempelvis som när jag nu använder mig av skrivtecken för att framföra detta budskap. Men symboler behöver inte bara vara skrivtecken. En symbol kan också bestå i firandet av Jesu födelse på den Obesegrades födelsedag, därför att man på så sätt vill kommunicera att Jesus från Nasaret är den Obesegrade, den som övervunnit mörker och död och bringat frid, ljus och liv. Det är en talande symbol, för den som förstår hur symbolen är avsedd att tolkas.

Sturmarks och Lindenfors lilla pr-kupp vid juletid är på sitt sätt både rörande och avslöjande. Fast på ett annat sätt än det förmodligen var tänkt.

Erik Åkerlund 2010-12-22