arkiv

Ulla Gudmundson

Vatikanens dagstidning L’Osservatore Romano uppmärksammar i dag, onsdag den 10 augusti, i en längre artikel på sin förstasida Ulla Gudmundsons publikation ”Påven Benedictus, kyrkan och världen”, utgiven i en skriftserieserie av Utrikespolitiska institutet. Ulla Gudmundson är Sveriges ambassadör i Vatikanen.

Den engelska versionen av artikeln finns här.

Läs kommentaren på UD:s blogg här.

 

Annonser

Rapport direkt av Olle Brandt, på plats i Rom:

“Johannes Paulus II är salig för sin starka, generösa och apostoliska tro.” Det sade hans efterträdare och medarbetare under 23 år, den nuvarande påven Benedictus XVI, när han på söndagsförmiddagen saligförklarade den förre påven Karol Wojtyla under en mässa på Petersplatsen i Vatikanen inför hundratusentals människor i strålande vårsol. Det är unikt i modern tid att en påve saligförklaras så snart efter sin bortgång, bara sex år.

Själva saligförklaringsriten genomfördes i början av mässan genom att påvens vikarie för stiftet Rom kardinal Agostino Vallini formellt bad påven att saligförklara Johannes Paulus II och genom att Benedictus XVI svarade med den latinska formel som förkunnar att han kan vördas som salig. Hans liturgiska firningsdag kommer att vara den 22 oktober, årsdagen av hans val till påve år 1978. Saligförklaringen mottogs av jubel, applåder och viftande flaggor, särskilt polska.

Mässan på Petersplatsen koncelebrerades bland annat av den förre påvens sekreterare Stanislaw Dziwisz, numera kardinal och ärkebiskop av Krakow. En relik av Johannes Paulus II bars fram av den franska nunna, syster Marie Simon-Pierre, vars oförklarliga tillfrisknande tillskrivits den avlidne påvens förbön, tillsammans med systrer Tobiana, en polsk nunna som skötte den förre påvens hushåll under 27 år. Andra stater företräddes denna gång främst av sina ambassadörer, medan det var fler statschefer som samlades till begravningen av Johannes Paulus II år 2005, vilket är naturligt: en historisk ledares begravning angår alla, medan en saligförklaring i huvudsak rör dem som är intresserade av kristen tro. (Den svenska regeringen företräddes dock av både civilminister Stefan Attefall och Sveriges Vatikan-ambassadör Ulla Gudmundson.)

I sin predikan citerade den nuvarande påven Johannes Paulus II:s testamente, där han tackar den Helige Ande för det Andra Vatikankonciliet (1962-1965), där han själv var med. ”Jag är övertygad om att nya generationer kommer att kunna ösa ur konciliets rikedom,” skrev den förre påven. ”Som biskop var jag med på konciliet från den första till den sista dagen, och jag vill överlämna detta stora arv till alla dem som i framtiden skall kallas att förverkliga det.”

Benedictus XVI påminde om att Johannes Paulus II inledde sitt pontifikat med att uppmana den moderna världen att öppna alla dörrar för Kristus. Han sade att den förre påven återgav kristendomen dess roll som bärare av människors hopp, som under 1900-talet hade övertagits av marxism och framstegsideologi. Slutligen tackade han Gud för att själv ha fått stå den förre påven nära under 23 år som prefekt för Troskongregationen. Johannes Paulus II hjälpte honom med ”sitt andliga djup och sina rika intuitioner”. Allra sist lade påven till några improviserade ord: ”Han har ofta välsignat oss här på torget från påvepalatset. Nu ber vi honom: Helige Fader, välsigna oss!”

Hundratusentals människor hade i dag kommit till Rom för saligförklaringen och alla fick inte plats på Petersplatsen och dess paradgata Via della Conciliazione, som tillsammans inte rymmer mer än högst 250.000 personer. Alla sidorgator var avspärrade, och andra grupper fick nöja sig med att följa ceremonin på stora tv-skärmar på andra torg i staden och på Circus Maximus. Organisatörerna väntade sig en miljon deltagare på saligförklaringen, men när detta skrivs strax efter saligförklaringens avslutning är det ännu inte klart om de räknat rätt. Det höga deltagarantalet var inte unikt; man kan jämföra med andra populära helgonförklaringar som Padre Pio (2002) och Moder Teresa (2003). Troligen samlades fler till världsungdomsdagen i Rom i augusti 2000, som tros ha samlat två miljoner, och ännu fler till världsungdomsdagen i Manila 1995 då det talas om fem miljoner. Men det unika i vad som skedde på Petersplatsen i dag, den 1 maj, låg inte i antalet deltagare, utan i att en påve i modern tid saligförklaras med rekordfart.

Olle Brandt 2011-05-01

Sveriges ambassadör vid den Heliga stolen, Ulla Gudmundson, har publicerat en mycket läsvärd rapport om påven Benedictus XVI och hans sätt att leda den katolska kyrkan. Det rör sig om en initierad framställning gjord av en person med mycket god tillgång till information om vad som rör sig inom den katolska kyrkan, både i Vatikanen och på det globala planet. Annika Ström Melin på Dagens Nyheters ledarsida har läst rapporten och i går, måndagen den 6 december, publicerade hon ett kort ledarstick av ett slag man sällan möter i svenska massmedier. Resultatet blev en ordentligt faktabaserad kommentar om påven, skriven i en anda av töväder.

Under rubriken ”Oväntad förnyare” beskriver Annika Ström Melin hur kritiken mot olika kriser inom kyrkan (SSPX-biskopen Richard Williamson, pedofilskandaler och uttalanden om kondomer) i flera fall har lett till positiva förändringar. Benedictus XVI har via dessa kriser med tiden kommit att framstå som en otippad förnyare av den katolska kyrkan, åtminstone i vissa avseenden. Kan någon minnas att man någonsin kunnat läsa så uppskattande ord om Papa Ratzinger på DN:s ledarsida förut? Eller om någon annan påve för den delen heller? Det är uppmuntrande att se vilken skillnad research kan göra. (Tyvärr finns ledarsticket inte utlagt på nätet.)

Det är i novembernumret av Utrikespolitiska institutets skriftserie Världspolitikens dagsfrågor som man finner Ulla Gudmundsons utförliga redogörelse av den nuvarande påven och hans ledarskap. Förutom de uppmärksammade skandalerna får man dessutom en rätt ingående redogörelse för påvedömets historiska framväxt, för kyrkans svårigheter att finna sin plats i moderniteten, men också för kyrkans positiva roll på den världspolitiska arenan, som främjare av mänskliga rättigheter, som fredsmäklare etc.

En av Gudmundsons teser är just att Joseph Ratzingers hittillsvarande fem år som påve har kantats av en rad kriser, men att dessa kriser på ett paradoxalt sätt ofta lett till positiva förändringar, som en följd på de negativa reaktionerna på krisfenomenen. Sedd i ljuset av Vatikanens oförmåga att kommunicera med omvärlden och att själv ta till sig tillgänglig information – nu senast beklagad av ingen mindre än påven själv i hans nya intervjubok – är det ingen oäven tes som ambassadör Gudmundson framför. Mycket skulle ha kunnat gå annorlunda, och bättre, i exempelvis fallet Williamson om man tagit in initierad information från insiktsfulla personer på ett tidigare stadium. Då hade man kunna lägga ner energi på något annat än att bara i efterhand begränsa skadorna.

Ulf Jonsson 2010-12-07

Nu är Newmaninstitutet, Sveriges första katolska högskola på över 500 år, invigt med buller och bång, i en blandning av folkfest och akademisk festyra. Regeringens beslut från den 8 april att ge Newmaninstitutet rätt att utfärda teologie kandidatexamen banade väg för öppnandet av Sveriges nyaste högskola.

Flera hundra personer deltog i invigningsprogrammet som började med en konsert i St Lars kyrka i Uppsala på fredagskvällen och klingade ut med att jesuitordens generalföreståndare från Rom, Pater Adolfo Nicolás, idag, söndag den 5 september, höll en festligt gestaltad högmässa i S:ta Eugenia kyrka vid Kungsträdgården i Stockholm.

Själva den akademiska invigningen började klockan 11 på lördagsförmiddagen i Uppsala med att med Pater Nicolás formellt förklarade högskolan öppnad och lät dra ner täckelset från den nyuppsatta skylten över Newmaninstitutets huvudentré på Slottsgränd 6. Tre andra talare kompletterade sedan med att framhäva olika aspekter av Newmaninstitutets verksamhet och dess framtida utvecklingsmöjligheter: Philip Geister (från Newmaninstitutet), Lennart Ståhle (från Högskoleverket) och Stefan Kiechle, (från Jesuitordens tyska ordensprovins). Därpå följde ett par hundra personer med in på Newmaninstitutets innergård för en apéritif respektive lunch.

Bland de många gästerna från när och fjärran fanns bland andra Sveriges miljöminister Andreas Carlgren, Sveriges ambassadör vid Vatikanen Ulla Gudmundson, statssekreterare Peter Honneth från Utbildningsdepartementet, Anna-Karin Adolfsson från regeringskansliet, Mikael Stenmark från Teologiska institutionen vid Uppsala universitet, representanter från flera andra teologiska högskolor i Sverige och andra länder, samt välbekanta Signumprofiler som Per Beskow, Gösta Hallonsten, Anders Piltz och Astrid Söderbergh Widding. Och många fler.

Lördagseftermiddagen utformades som en öppen akademisk konferens i sal X i Uppsala universitetshus. Mycket glädjande var den stora uppslutningen av deltagare också i denna del av invigningsprogrammet. Tre utomordentligt givande föreläsningar med olika infallsvinklar på teologi och kristen tro gavs av den eminenta professorstrion Jean-Luc Marion, Hans Joas och John Haught. På mångas begäran kommer vi att överväga att översätta de tre föreläsningarna och publicera dem i Signum så småningom.

Efter föreläsningarna avrundades lördagens invigningsfestligheter med att rektorsämbetet vid Uppsala universitet bjöd på en sherrymottagning, inledd med några varma välkomstord av professor Sven-Erik Brodd, som i sitt tal dels påminde om att Uppsala universitetet är grundat av påven Sixtus IV (år 1477) och dels citerade ur påven Johannes Paulus II:s tal i Uppsala universitetsaula i juni 1989.

Och apropå påvar, så kom det också en hälsning från den nuvarande påven Benedictus XVI, som lästes upp i slutet av mässan i St Lars kyrka på lördagsmorgonen. I hälsningen, som skickats via Vatikanens utrikesminister kardinal Bertone, uttrycker påven sin glädje över Newmaninstitutets framväxt och önskar allt gott för dess framtida utveckling. En påvlig önskan som det känns lätt att instämma i en dag som denna. Läs påvens hälsning här.

Ulf Jonsson 2010-09-05