Archive

Uncategorized

Ordföranden för Påvliga rådet för rättvisa och fred, Justitia et Pax, kardinal Peter Turkson, och vice fraktionsledare i EVP (Europeiska folkpartiet), Othmar Karas, betonade i Bryssel den 22 september att den katolska socialläran fortsatt behåller sin aktualitet. Den är en ständig utmaning i dagens ekonomiska liv.

 

Turkson sade i Europaparlamentet, att den postindustriella ekonomin, som nu är spridd över hela världen, kommer att medföra nya hot mot mänsklig värdighet. Det avgörande förblir grundsatsen att människan måste vara arbetets subjekt.

 

Det räcker inte att bedöma resultatet av mänskligt arbete enbart utifrån dess ekonomiska värde, enligt Turkson. Man måste också ta hänsyn till arbetets andliga värde. Därför måste man också beakta arbetet som en möjlighet till självförverkligande, som en utveckling av den egna förmågan eller en vidgning av de egna möjligheterna. Om man försummar sådana aspekter, hotar arbete att bli en ny form av slaveri, sade Turkson.

 

Så handlar förändringarna i Nordafrika också om frågan vilket liv den unga generationen vill leva. Också Grekland, Storbritannien, Spanien och andra stater i EU måste ställa sig den frågan.

 

Karas – Österrikes representant i kristdemokraterna EVP fraktion i EU parlamentet – underströk att den sociala marknadsekonomin inte är ett själlöst system utan den vilar på aktörernas moral. Alla har ett ansvar att tänka bortom sina egna kortfristiga vinstintressen. Då kan socialencyklikan vara en avgörande vägvisare.

 

Italiens socialdemokratiska Europarepresentant Vittorio Prodi förklarade att vinstmaximering under senare årtionden har trätt i förgrunden som en följd av globaliseringen och en kraftig ökning av produktionskapaciteten. Medan arbetstagarnas reallöner har sjunkit, har man förbrukat sina resurser till bristningsgränsen, för att framställa konsumtionsvaror som inte var helt nödvändiga. Prodi sade att det var nödvändigt att utveckla ett system, där det gemensamma bästa intar en framträdande plats i det ekonomiska livet.

 

Generalsekreteraren i EU:s kristna företagarförening UNIAPAC, Martin Wilde, förordade en ny deltagarkultur i företagen. Man måste pröva hur den katolska socialläran kan förverkligas i de enskilda företagen. Ett företag kan vara innovativt och konkurrenskraftigt bara om det också kan motivera sina medarbetare, sade Wilde, som också är generalsekreterare för den tyska katolska företagarföreningen (BKU).

 

Vid ett möte som sammankallats gemensamt av EVP-gruppen, den socialdemoratiska gruppen och biskopskommissionen ComECE diskuterades betydelsen av Johannes Paulus II:s encyklika Laborum exercens. Den påvliga läroskriften från den 14 september 1981 behandlar konsekvenserna av arbetets tekniska omvandling och fördömer en ”hård kapitalism”.

 

Kathpress 2011-09-22

Årets Dag Hammarskjöldföreläsning levererades av den tidigare utrikesministern och ordföranden för FN:s generalförsamling Jan Eliasson. Årets föreläsning var extra högtidlig, då den hölls på 50-årsdagen av Dag Hammarskjölds bortgång den 18 september 1961, vilket bland annat markerades genom kronprinsessan Victorias närvaro. Firandet präglades av ett lågmält men givande fokus på Dag Hammarskjöld som person och hur hans livssyn var integrerad i hans arbete för en bättre värld. Uppsala universitets rektor, Anders Hallberg, inledde genom att citera en notering i Vägmärken, där Hammarskjöld skriver: ”Bed att din ensamhet blir sporren att finna något att leva för, stort nog att dö för.” Detta borde även vara vår önskan, menade Hallberg, och visade genom citatet den existentiella ton som tycks ha genomsyrat Hammarskjölds tänkande och arbete.

Själva föreläsningen hade temat ”Fred, utveckling och mänskliga rättigheter– den ofrånkomliga kopplingen”. Det kan inte finnas någon stabil fred där inte mänskliga rättigheter respekteras och människor lyfts ur fattigdom genom utveckling, påpekade Eliasson. Inte heller kan man tala om att de mänskliga rättigheterna är uppfyllda så länge utvecklingsnivån tvingar människor att leva i fattigdom eller där krig pågår. Dessa i och för sig ganska självklara teser visar att vi behöver arbeta på ett mer holistiskt sätt än vi tidigare har gjort, menade Eliasson.

Vi behöver ett mer horisontellt, tvärdisciplinärt och holistiskt arbetssätt, i stället för ett vertikalt och isolerat tänkande. Detta följer dels av den ofrånkomliga kopplingen mellan fred, mänskliga rättigheter och utveckling, men också av att dessa fenomen har förutsättningar i hela samhället.  Detta kräver ett större mått av tvärdisciplinärt samarbete och mellan aktörer på olika plan, såsom civilsamhälle, internationella organisationer och lokala aktörer.

I dagens globaliserade värld är vi alla beroende av varandra, och därför är det viktigt att arbeta för dessa mål utifrån ett moraliskt perspektiv men också utifrån ett som är ”upplyst egenintresse”, sade Eliasson. En reflektion är alltså att i en värld, där vi är ömsesidigt beroende av varandra, är den andres goda också en förutsättning för mitt goda, vilket innebär att solidaritet och egenintresse främjar samma mål.

Detta helhetstänkande på organisatorisk nivå menade Eliasson hade ett slags motsvarighet i Hammarskjölds person. Eliasson beskrev Hammarskjöld som ”a man of both nature and culture”. Hammarskjölds kulturella sidor innefattade filosofi, musik, litteratur och religion och Eliasson tog särskilt upp Hammarskjölds intresse för kristna mystiker som Mäster Eckhart.

 

En del har funderat över hur Hammarskjöld ”hann med” att vara en så duktig statsman när han samtidigt tycktes ha gjort så djupgående erfarenheter inom religion, musik och litteratur. Men det är snarare tvärtom, menade Eliasson, att dessa källor formade honom som person och diplomat och var en förutsättning för Hammarskjölds framstående insatser.

Dessa båda uppmaningar, att bedja och söka hitta något ” värt att leva för – stort nog att dö för” och en större helhet och integration – både på ett organisatoriskt och ett personligt plan, där religion, kultur, livssyn och arbete integreras i varandra – framfördes i Universitetsaulan, under Uppsala universitets emblem som innehåller orden ”gratiae” (nåd) ”naturae” (natur) och ”veritas” (sanning).

Den helhet som efterfrågades tycks ha en del gemensamt med den kristna tanken om relationen mellan Gud och världen, att ”nåden bygger på naturen och fullkomnar den men förstör den inte”. Verkligheten (sanningen) är en helhet där nåden (det transcendenta, det goda, Gud) både inspirerar och gör våra strävanden för en bättre värld meningsfulla, då vi vet att allt inte slutar i ett intet. Inte heller klarar sig nåden utan naturen, det vill säga det är bland annat genom vårt dagliga arbete som Guds vilja kan förverkligas i världen. Så tycks i alla fall Dag Hammarskjöld ha sett på saken och hans exempel inspirerar ännu.

Christoffer Skogholt 2011-09-23

 

Påven Benedictus XVI har pekat ut sin föregångares encyklika Laborem Exercens som en ”milstolpe i kyrkans sociallära”. Han glädjer sig särskilt åt att den fortfarande röner uppmärksamhet. Encyklikan som kungjordes den 14 september 1981 granskar konsekvenserna i arbetslivet av den teknologiska omvandlingen och den tar avstånd från den ”hårda kapitalismen”. Denna läroskrift kan ses som en uppföljning av socialencyklikan Rerum Novarum från 1891.

Vid en arbetstagarkongress, som den italienska arbetsgivarföreningen Acli höll nyligen, betonade Vatikanens statssekreterare Kardinal Tarcisio Bertone den stora betydelse arbetet har i mänskligt liv och han framhöll att sysselsättningen måste tryggas och inte vara helt beroende av finansmarknader och börser. ”Social rätt är en väsentlig del av demokratin och den måste man alltid ta hänsyn till”, sade Bertone.

”Ett människovärdigt näringsliv får inte ignorera verksamhetens sociala följder utan har ett ansvar för sina anställda, för familjer, samhället och omvärlden”, förklarade Bertone. På grund av den svåra internationella konjunkturen har osäkerheten kring jobben vuxit och det tynger många människor.

Bertone betonade att arbete och sysselsättning spelar en viktig roll i kyrkans sociallära. Också i tider av globalisering måste alltid människan stå i förgrunden i arbetslivet. ”Den genomgripande omvandlingen av arbetsmarknaden gäller inte bara dess objektiva aspekter såsom organisation, sysselsättningsgrad, löner och flexibilitet, utan också etiska värden”, framhåller Bertone.

Kathpress 2011-09-04

Enligt katolsk uppfattning är äktenskapet ett livslångt förbund mellan en man och en kvinna. I enlighet med Jesu undervisning i evangelierna (t ex Markus 10:1-12) avvisar den katolska kyrkan möjligheten till upplösning av ett giltigt ingånget äktenskap. Det är visserligen möjligt för ett par att separera och leva på skilda håll, men om någon av dem gifter om sig betraktas det som ett brott mot äktenskapets oupplöslighet. Som en följd av detta tillåts inte katoliker som har skilt sig och sedan gift om sig att ta emot sakramenten, t ex kommunionen (nattvarden), även om de i övriga avseenden kan fortsätta att delta i kyrkans liv som tidigare.

Frågan om de frånskilda och omgifta katolikernas möjlighet att gå till kommunionen diskuteras sedan länge livligt på många håll i den katolska kyrkan, inte minst i Tyskland. Ordföranden för de katolska biskoparna i Tyskland, ärkebiskop Robert Zollitsch, sticker idag, torsdag den 1 september, ut hakan i en intervju i den tyska veckotidskriften Die Zeit genom att säga att han förväntar sig reformer inom den katolska kyrkan när det gäller frågan om de frånskilda som har gift om sig.

Kyrkan måste tydliggöra för sig själv hur hon vill umgås med människor ”vars liv har utvecklat sig olyckligt på viktiga punkter”, säger Zollitsch i intervjun. Som exempel nämner han just frågan om äktenskap som gått i kras.

”Det är en fråga om barmhärtighet”, tillfogar ärkebiskopen, ”och om detta kommer vi under den närmaste tiden att tala ingående”. Den 73-årige Zollitsch uttrycker förhoppningen att framsteg kommer att göras i denna fråga ”under min livstid”.

Med sitt uttalande hänvisar biskopskonferensens ordförande också till Tysklands förbundspresident Christian Wulff som är katolik och som efter sin skilsmässa gift sig en andra gång. ”Han är för mig en katolik som lever sin tro och lider av situationen”, säger Zollitsch, som uttrycker sin tacksamhet gentemot Wulff för hans offentliga trosvittnesbörd.

Dessutom medger biskopskonferensens ordförande att han ibland är otålig över att förändringar i kyrkan går så långsamt: ”Jag löper många gånger risken att tröttna och tänker: varför går det inte fortare?”.

År 1993 gjorde ärkebiskop Oskar Saier – Zollitschs företrädare på biskopsstolen i Freiburg – tillsammans med biskoparna Walter Kasper (då Rottenburg) och Karl Lehmann (Mainz), en gemensam framstöt i Rom för att man borde ge en andra chans för frånskilda som gift om sig. Men deras förslag vann då ingen framgång.

Red., /Kathpress 2011-09-01

Debatten om näthatet har varit intensiv under de senaste veckorna, särskilt efter de fruktansvärda terrordåden i Oslo och på Utöya i somras. Anonymiteten på nätet gör det möjligt att sprida de mest avskyvärda budskap utan något som helst ansvarstagande för innehåll och konsekvenser. Inte bara fördomar och lögner utan också rent hat riktat mot både enskilda personer och hela grupper kan snabbt spridas till ett stort antal läsare. I dessa grumliga vatten fiskar också populistiska politiska rörelser som spelar på antipatier gentemot människor med annan kulturell, etnisk och religiös tillhörighet än den egna. Att något måste göras åt näthatet framstår som allt mer uppenbart.

I går, måndag den 29/8, beslöt Dagens Nyheter att helt stänga möjligheten att lägga ut artikelkommentarer på deras hemsida, till dess att man hunnit utveckla ett system som klarar av att förhandsgranska alla bidrag. Även Expressen och Aftonbladet har beslutat införa en obligatorisk förhandsgranskning av alla inlägg på sina hemsidor. Andra tidningar har redan genomfört liknande åtgärder eller för en debatt om att genomföra dem. Se exempelvis Sigurd Allerns och Ester Pollacks artikel i Svenska Dagbladet i dag, den 30/8. Visst kan man beklaga att dessa åtgärder innebär en viss begränsning av det fria ordet. Men i det uppkomna läget finns knappast något alternativ, om man vill agera ansvarsfullt.

Trots risken att uppfattas som en mossig moralist kan jag inte låta bli att påminna om att frihet och ansvar hör ihop. Utan beredskapen att själv ta ansvar för sina handlingar undergräver man oundvikligen den egna friheten. I längden vill och orkar ingen interagera med en person som systematiskt flyr från ansvar. Anonyma hatinlägg på nätet illustrerar fenomenet övertydligt; relationerna till medmänniskorna förgiftas på ett sätt som leder till att kommunikationen kollapsar.

Insikten att det i längden inte kan finnas frihet utan ansvar är allmänmänsklig. Redan på 1400-talet skrev biskop Thomas i Strängnäs i det då katolska Sverige sin berömda frihetsvisa: ”Frihet är det bästa ting, som sökas kan all världen kring, för den som frihet kan bära.”

I vår förment så upplysta tid har insikten om att frihet måste bäras upp av ansvarstagande ibland fått stå tillbaka för ”liberala” idéer om en närmast obegränsad personlig frihet utan något eget ansvarstagande alls. Samhället har fått skulden för allt, och det har ansetts ofint och moraliserande att påminna om personligt ansvar. Men en sådan form av ansvarlöst frihetstänkande är en återvändsgränd. Att exempelvis smita från ansvaret för hatinlägg genom att dölja sin identitet i anonymiteten på internet är att missbruka sin frihet, påpekar i dag Erik Helmerson på liberala Dagens Nyheters ledarsida under rubriken ”Stå för åsikterna”. Så sant som det var sagt. Och inte en dag för tidigt, skulle man kunna tillägga.

Ulf Jonsson 2011-08-30

Den tredje och sista delen av teveprogrammet Den stora tystnaden sänds ikväll, söndag den 21 augusti i Svt2 klockan 18:00. TV-serien som producerats av BBC följer fem personer under en retreat vid Jesuitordens retreatcenter S:t Beuno’s i norra Wales. Den tredje delen skildrar hur deltagarna återvänder från retreatmiljön till sina hem och arbetsplatser, och huruvida de kunnat bygga in inslag av tystnad i sin hektiska vardag. Den andra delen, som visades förra söndagen, kan fortfarande ses på SVT play. Retreater av liknande slag ges på olika platser även här i Sverige, bland annat på Berget, nära Rättvik. Mer information om teveserien Den stora tystnaden finns på hemsidan growingintosilence, där även en DVD kan beställas.

Fredrik Heiding 2011-08-21