Kardinal John Henry Newman – kort levnadsbeskrivning

På söndag den 19 september kommer påven Benedictus XVI att saligförklara den brittiske teologen och kardinalen John Henry Newman (1801-1890). Saligförklaringsceremonin i Cofton Park i Birmingham utgör avslutningen och höjdpunkten på påvens fyra dagar långa besök i Storbritannien.

Den ovanliga omständigheten att påven själv förrättar saligförklaringen av Newman i Birmingham förklaras av att påven personligen värderar denne brittiske teolog särskilt högt.  Kardinal John Henry Newman hörde till de stora konvertiterna under 1800-talet. Hans viktiga teologiska arbete, där betonandet av den enskildes samvete spelar en särskilt avgörande roll, har stort inflytande ännu idag inom den katolska teologin.

Newman föddes den 21 februari 1801 i London, studerade anglikansk teologi i Oxford och vigdes år 1825 till präst i anglikanska kyrkan. Under en Italienresa kom han i kontakt med den katolska kyrkan, och sedan han återvänt till England grundade han år 1833 Oxford-rörelsen, en anglikansk förnyelserörelse, vars huvuduppgift var att återupptäcka det katolska arvet i liturgi, teologi och kyrkostruktur.  År 1845 konverterade Newman till den katolska kyrkan. Han studerade därefter i Rom och vigdes år 1847 till katolsk präst.

Newman betecknades som en kyrkopolitisk ”liberal” i de skarpa motsättningar som rådde mellan kyrka och samhälle i 1800-talets England. Enligt sina egna ord måste han leva ”under molnet” medan han  skrev verk som skulle bli teologiska och andliga klassiker.

Kända över hela världen har ett par meningar ur ett brev från Newman till hertigen av Norfolk blivit: ”Om jag – vilket torde vara högst osannolikt – måste utbringa en skål för religionen, så skulle jag dricka den för påven. Men först för samvetet.  Först därefter för påven.”

Hur kom det sig att Newman konverterade till den katolska kyrkan? Ännu så sent som 1833 varnade han inträngande sina anglikanska trosfränder för den katolska kyrkan: ”Hon är anstucken av heresi, och vi måste akta oss för det som för pesten.” Tolv år senare, den 9 oktober 1845, var det inte längre tal om någon heresi. Enligt hans egen utsago var det studiet av kyrkofäderna som var avgörande för hans konversion. Han kom till insikt om att endast den katolska kyrkan troget hade bevarat den kristna tron i dess fullhet genom århundradena.

När han avled, den 11 augusti 1890 i Birmingham, var han en av de högst ansedda katolska teologerna i hela världen.  Men Newman är än idag ovanligt populär inom kyrkan, också utanför de teologiska fackkretsarna. Katolska föreningar och institutioner uppkallas fortfarande efter honom runt om i världen. Även Sveriges enda katolska högskola, som invigdes i Uppsala häromveckan, bär hans namn; Newmaninstitutet. En orsak till den stora uppskattningen av Newman har nog att göra med det som den nuvarande påven Benedictus XVI , den dåvarande kardinal Ratzinger år 1990, sade vid sitt tal vid 100-årsminnet av Newmans död, nämligen att Newman var en stor kyrkolärare, eftersom han ”både berör vårt hjärta och upplyser vårt förstånd”.

Red., 2010-09-16